Vi har idag fått flytta in på ett eget rum på avdelningen. Men nog kan man väl säga att rummet i Sunderbyn var rena lyxsviten. Vi ska vara väldigt tacksamma för att ha ett sånt fint och nytt sjukhus uppe i norr. För här är allt gammalt och slitet och det känns väldigt primitivt. Sängen som vi kommer få sova i är en ihopfällbar tältsäng och möblerna och komforten är inte av senaste mode, kan man väl säga.
Vårat rum på avdelningen
Med eget rum innebär det oxå att vi har hand om all skötsel av Max. Så det blir att en av oss sover med honom, och vi har bestämt att ta varannan natt. För det kommer nog inte bli mycket till att sova tror vi. Så då får man ju då sova den natten man är på hotellet. Sedan är det ganska jobbigt med maten. Vi får ju ingen mat här alls, så vi kommer få gå omlott bort till patienthotellet (det är en liten bit att gå) och äta eller gå ner till matsalen som är i en annan byggnad. Så det blir ju lite trist att inte kunna äta tillsammans. Men det är ju under en begränsad tid (förhoppningsvis)
Läkaren var in en snabbis idag och sa att hon skulle komma tillbaka och sitta och prata ordentligt med oss angående operationen, men det har inte blivit av idag heller. Har dock fått veta att de planerar att operera alla hjärtfel på Max på en gång. Så det känns faktiskt ganska bra att få allt bortgjort. Men man är ju förstås redan nervös inför opdagen…
Max har mest sovit hela dagen idag. Har legat ganska bra i syresättning och har ätit som ett riktigt matvrak. Just nu har han nog grabbsnack med pappa medans jag är hit på hotellet och äter sen middag och uppdaterar bloggen.
Max myser i sängen
Nu börjar man längta mycket efter Fanny. Men vi har ju våra telefonsamtal dagligen och hon verkar inte har samma längtan som mamma, hon blir nog bortskämd så det står härliga till :-) Så det känns skönt.
Så himla kul att komma hit och se att så många har varit in på bloggen sedan jag lade ut den. Tack så mycket för alla fina hälsningar i gästboken, det värmer så gott ska ni veta. Man saknar ju förstås all social gemenskap då man är så här långt hemifrån, det var ju annars i Sunderbyn, där man kunde snippa hem då och då samt få besök. Så denna blogg känns som ett trevlig kontakt med er alla på hemmaplan.
Ett nytt liv... 