Söndag med bilsport & takskottning

Max sitter ju gärna och plöjer ”årets Bilsport”
från olika år. Å i flera av dessa böcker finns
ju pappa Jonas med. Å det är så gulligt att varje
gång han hittar pappa, så blir han såå lycklig,
även om han läst och sett i böckerna så många
gånger tidigare 👌🏼☺️

…nu på morgonen ropar han från sitt rum:
”…mamma, mamma kolla nu hittade jag
pappa igen i den här boken
” och så kom
han och visade stolt upp bilderna…
åter igen 💛 swipa för fler bilder.

Prommis

Ljuvligt gå prommis utan att det snöar
& på en nyplogad skogsväg ❄️ Abbe
försökte hoppa upp och testa hoppa i snön,
men gav upp, för djupt ☺️ 

… swipa för fler bilder.

Takskottning i mörker

Takskottning dag & kvällstid ❄️🥵
snön som packats på taket till logen
hade ju bara en helt galen höjd (!)
oj, vad gubben fått kämpa idag 🥵🥵

..ja de senaste dagarna går till historien
med snömängd och snöskottning.

/ Anna

Juldagen med behandling & snöskottning

Juldagen ✨⭐️
å det är ju på en fredag idag, så då
innebär det ju behandlingsdag för
Max 💉✨ den tar ju tyvärr inte jullov…

…men med en aktiv ute förmiddag,
blir det ju ganska mysigt med fika
och nu få ligga med iPad under
behandligen 👌🏼✨

…Idag på juldagen gör vi behandling nummer
110 💉👊🏼 kan inte fattat det gått 10 v sedan
han firade sin 100:e behandling (!) vad tiden
går fort 😯 och alla Max behandlingar är
samlade här 👉🏼#maxbehandlasmedgammaglobulin

…Minus 10 idag ute ❄️ tog morgonpromenad med
Abbe, men snacka om att det går trögt i kroppen.
Det är som jag gjort en ”ctrl alt delete” och startat
om från ruta 1 igen. Min kropp är helt sanslös att
inte gilla nya rutiner. Nu är den såå stel, så aj-aj,
så trött, som om jag antigen skulle ha sprungit ett
långt lopp och är helt slut efteråt med träningsvärk
eller som att jag skulle ha legat till sängs i månader
och försöker få liv i kroppen igen. Så frustrerande.
Haft 2 skitjobbiga nätter. Huvudet kan dock som inte
fatta och få det att gå ihop, det är som att jag har en
kropp, som jag inte äger. Huvud och kropp samarbetar
inte och det känns inte som om de sitter ihop. Å huvudet
vill ju såklart fortsätta göra allt, men kroppen är så känslig
med något nytt, så tror just bara det att vi äter lite annars,
å lite mera gott och sött, å sitter lite mer still och myser,
gör oxå att den slår bakut. Så nu måste jag få till mina
rutiner igen. Jag måste försöka få igång kroppen igen,
blir ju tokig annars 🤪 så Max och Jonas har tagit några
promenader med Abbe nu de senaste dagarna, då jag
inte orkat, men jag känner att även om det gör lite ont
och jag är trött, så är de de promenaderna jag behöver
för att komma igång igen. Så bara försöka hitta fram lite
💪🏼 och starta om igen, som så många gånger tidigare 😅
Så önskar er alla god fortsättning på juldagarna och nu
är det inte många dagar kvar nu på detta år

Skottningsuppdrag

Idag skottningsuppdrag 👍🏼 Max
fick veta det redan igår och tjatat
nonstop igår kväll och på morgonen
☺️ så lycklig grabb åkte nu iväg 💨…

…å så fyrhjulskörning.
Det gasas på gården just nu 💨 


/ Anna

Snöigt värre…

Söndag den 13 Januari 2008

Ja, nu kom snön ändå till slut….
Idag har det snöat på bra här. Så mitt på dagen kom morfar med traktorn för plogsvängen. Så jag ställde mig i fönstret med Max och han tittade väldigt intresserad.
Jag kommer ihåg Fanny, då hon var mindre, hon satt som fastklistrad vid fönstret då det var plogning på G. Så jag antar att lilleman, säkert blir likadan.

Efter snöskottningen, så tog vi på oss och gick ut. Fanny fick äntligen testa sina nya skidor med pjäxor, hon fått i julklapp. Hon var supernöjd.
Jag tog även fram den stora ”skidpulkan” som vi fått låna. Tänkte få premiärtesta den. Så jag bäddade ner Max i den och satt på mig selen och så gick jag och drog honom i den efter vägen. Så lätt den går! Helt kanon! Så mycket lättare att dra en sån, istället för att skjuta en barnvagn i snön. Max verkade trivas bra, han somnade ganska omgående. Fanny blev dock lite avundsjuk, hon skulle gärna vilja krypa ner hon oxå :-)

Nu har jag och Jonas precis sutiit och tittat på dokumentären på tv2 om ”Daniella och Jens”. Det handlade om en autistisk flicka och en kille med Downs Syndom. En första dokumentär hade visst gjorts för 14 år sedan, då de var små. Nu gjorde de en uppföljning för att se hur de levde idag.  Det blev ju att man tittade extra på Jens som har DS. Han var 21 år. Man fick se bland annat, då han tog studenten, hur han fick ett jobb i mekarverkstan, när han var ute på jakt med sin far i skogen. Han såg mycket upp till alla andra och var så stolt då han själv klarade köra moppe ute på en åker helt själv och då han fick gå på puben och köpa sig en öl. 

Det var en trevlig film. Den värmde.
Jag hoppas att Max oxå kommer att få ett väldigt aktivt och socialt liv. 
Jag är helt övertygad att vi kommer, med alla de närmaste runt omkring oss, med alla de otroliga och underbara vänner och bekanta vi har och med en helt underbar storasyster, så kommer vi tillsammans kunna ge Max allt han behöver för ett underbart rikt liv.
Det känns tryggt.

Nu ska jag gå och krypa ner i sängen bredvid mina underbara barn och min man.
Max sover i spjälsängen bredvid min säng och för tillfället sover Fanny på golvet på madrass nedanför våran säng. (Hon ville ”sova över” hos oss igår kväll, och vi har inte hunnit bädda tillbaka än)

Natti-natt……