Onsdag den 17 Oktober 2007

Aldrig trodde man väl att ett par framsträckta händer, skulle kunna innebära en sån härlig känsla, en sån lycka.

Har under en längre tid ”tränat” med Max att när man själv håller sina händer framför honom och säger ”ska du komma”, att han då ska sträcka upp händerna, för att visa att han vill komma upp. Senaste tiden har han väl efter en stund lite halvhjärtat fått upp händerna , ibland bara en hand.

Men nu på morgonen så händer det. När han ligger och pratar på golvet och man ser att han är less att ligga där. Så ska jag precis fråga om han vill komma upp och sträccker fram mina händer. Då sträcker han upp armarna i vädret. Det går inte med ord att beskriva.  Om än det kan tyckas vara små och obetydliga framsteg för andra, så är det för oss en jättegrej.

Max tremänning Tobias var hit oc hälsade på förra veckan.  De är lika gamla. Det skiljer bara en 11 dagar mellan dem. Men det är just vid sånna tillfällen man verkligen lägger märke till hur det skiljer i utvecklingen. Tobias sitter själv. Han kan stå med stöd och även gå några steg med stöd. Kommer snart lägga in lite nya kort och däribland även på Max och Tobias.