Fredag den 19 Oktober 2007

Idag har vi varit på länsträff för familjer med Downs Syndrom barn 0-9 år. Förutom Max, Fanny, jag och Jonas, följde även mor- och far föräldrar.

Träffen hölls i Lekterapins lokaler på Sunderbyns Skjukhus. Fanny , som varit där flera gånger tidigare, då vi låg inlagda med Max, hann bara innanför dörren, innan hon hoppade ner bland alla färgglada bollar i bollhavet  =)   Max fick också prova på bollhavet i syrrans trygga famn.  

Man funderade just före, hur man skulle reagera, att se alla de andra barnen. Vi har ju bara träffat ett par stycken familjer då vi var i Göteborg och en familj här på hemmaplan. Nu skulle man ju få träffa flera barn,  i olika åldrar, och på samma gång.

Vilka oroligt söta charmtroll. För det är verkligen charmtroll. Det bara lyser glädje om dem. Det var totalt 8 barn på träffen, Max inräknad.  Max är yngst på sina 7 månader. Det finns en liten tjej, som också är född på detta år och som nu är 9 månader. Sedan var det 4 tjejer, som var ca 1 1/2 – 2 år.  En kille på 3 år och slutligen en kille på 8 år.
Nu har vi ingen aning om, hur många som brukar vara på dessa träffar, det kanske var många som inte var där.  Men det kändes lagomt många, så här första träffen för oss. Man hade fullt sjå att hinna prata med föräldrar och kolla in alla busungar, som alla hade olika sätt att ta sig fram på golvet =)

Det var en mycket givande dag. Man får en uppfattning hur utvecklingen kommer att vara för Max och vad vi har att förvänta oss de närmaste åren. Det var kul att få knyta en första kontakt med de andra föräldrarna och få lite tips och råd. Man fick se hur de använder tecken som stöd till sina barn och framföralllt fick man se barnen kommunicera med sina föräldrar med tecken. Det ger ju oss en sporre att fortsätta att fördupa oss i teckenspråkets värld.

Vi fick vara med på en sångsamling. Där man sjöng barnvisor, samtidigt som man tecknade dem. Fanny som älskar sång, satt som klistrad. Hon försökte även härma lite av tecknen. Det är verkligen något som vi ska börja med här hemma. Tror man lär sig kanonbra att teckna genom sångerna. När man dessutom har en liten sångfågel i familjen , så passar det ju ypperligt. Då kanske även vi, vid nästa länsträff, kan följa med i rörelserna  =)

Det var 3 familjer från Piteå utöver oss. Så det var kul att få en första kontakt där. Få se vad det i framtiden leder till. Kanske man kan träffas bara vi Pitebor någongång. Annars verkar det som att dessa länsträffar är en gång per termin, alltså 2 gånger/år. Ser redan framemot nästa…..