Söndag den 20 april 2008

Ja, 35 år.
Vad ska man säga. Att tiden går alldeles för fort. Som min mamma skrev här i kommentaren tidigre idag: ”Tänk att denna dag för 1 år sedan befann du dig på Sunderby sjukhus med MAX. Ett helt år har passerat sedan dess och mycket har hänt detta gågna år för er!” Ja, tiden går så fort. Men om man tänker tillbaka så vi ju hunnit med en massa på detta år. Det känns som att det är flera år sedan som vi var till Göteborg för hjärtoperationen. Men det är precis ett år sedan. Tänk vad många nya bekanskaper man har fått tack vare Max. Tänk vad mycket nytt man har fått lära sig och vad många nya erfarenheter man har fått.

Ja, 35 år.
Man känner sig ju inte som 35 år, snarare som 15 :-)
Men när man tittar sig i spegeln, så är det ju ingen direkt vacker syn. Inte har jag har lyckats gå ner dessa extra kilona som jag har sedan Max födelse och den långa vårdtiden på sjukhuset, där man tröståt, en hel del. Så där får man en ordentlig bakläxa. Nu måste jag göra något åt saken. Det har gått ett år och nu måste de extra kilona bort. Tyvärr begränsar ju min sjukdom mig lite, just med att kunna röra på mig. Men jag hoppas hela tiden att det ska bli bättre.

Sent igår kväll då jag redan hade gått och lagt mig, så ropade ju Fanny att jag skulle komma. Så jag gick in i hennes rum och gick då bara över i trosorna, eftersom det var mitt i natten. Men Fanny var ju på världens trotshumör och skulle inte sova. Hon skulle vara vaken och hon satt i sängen med alla lysena påslagna.
Så då fick man ju en smärre chock!!!!
Det hör till saken att hon har en dubbelgarderob i hennes rum med spegeldörrar. Vad tror ni jag fick se i den stora spegeln?

Jo, en stor och fet FLODHÄST.  

35 år och ser ut som en stor flodhäst. Det var väl inte direkt planerat.
Jag hade ju hellre sett ut som en nätt och smidig leopard istället :-) Tyvärr är det ju helt och hållet ens eget fel att man låter det gå så här långt. Nu blir det en tuff väg tillbaka.  Det har ju inte gjort saken bättre de senaste veckorna att födelsedagarna bara har avlöst varann med gofika och dylikt. Nu har vi Jonas kvar som fyller på fredag. Då har vi gått igenom hela familjen på 1 månad.

Åter till dagen. vad har då hänt idag?
Jo, vi har haft teckenkurs och en massa gofika (hmmm). Vi kunde faktiskt konstatera efter en massa repetitioner idag, att det har faktiskt fastnat en hel del tecken. Inte dumt.

Max blir alltmer rörlig på golvet. Han far mer och mer bakåt sittande på stjärten. Men framåt har han inte fått kläm på en. Men han gör faktiskt försök, lill gullungen. För han är så söt. Jag har ju tragglat med honom då han ligger på mage, att han ska sträcka fram händerna och försöka dra sig fram med handflatorna. Men det går ju inte heller än. Men nu så är han så söt då han sitter. Han försöker att ta sig framåt i sittande genom att stryka handen mot golvet (så som jag visat honom i liggande) Så han sitter där och lutar sig fram och stryker handen försiktigt mot golvet och tror att han ska fara framåt :-)
Han tittar på mig och det ser ut som han tänker
”Var det så här du menade. Varför far jag inte då framåt??”

Man ser även att han blir mer och mer intresserad av att härma saker. Så nu gör han försök att härma då man tecknar. När vi sitter vid spegeln så härmar han ”Max” tecknet och även ”hej ”och han vill så mycket göra en ”kossa muuuuu”, för det tycker han ser så roligt ut. Så det börjar kanske lossna lite där också.
Imorgon ska vi till logopeden. Det ska bli intressant att höra hur hon tycker att vi ska fortsätta att jobba. Hon ska även följa upp gomplattan, som vi tycker sitter väldigt dåligt. Vi får trycka fast den en massa gånger under dessa 10 minuter den ska sitta inne. Så få se vad hon säger.

Jag vill avsluta med att tacka för alla fina grattishälsningar
jag har fått idag här på bloggen :-)