Första kallelsen….

Måndag den 4 Augusti 2008

Ja, nu har den första kallelsen kommit. Det har varit så lugnt och skönt i sommar och vi har nog kopplat bort alldeles för mycket i träning och rutiner. Man känner ständigt dåligt samvete samtidigt som det känns lite skönt. Vi har även haft uppehåll med teckenkursen ett par veckor, så den måste vi börja köra igång igen. Men nu har alltså första kallelsen kommit. Det är från hörselcentralen för koll. Äntligen. Det ska ju egentligen ligga runt 1 år.  Nu har vi fått tid i slutet av Augusti. Så nu lär det börja droppa in besök och kontroller igen. Vi borde få en kallelse för uppföljning av hjärtat oxå. Senast var i februari så det har ju börjat gå 6 månader nu.

Jonas förlänger sin semester lite med att ta ut lite föräldradar på Fanny som han har kvar. Så då känns det som vi förlänger sommaren litegrann, trots det kyliga och höstlika vädret som redan har kommit.

Det har Inte blivit många minuter sömn i natt.
Max har bökat större delen av natten. Vet inte vad det beror på. Kanske är det tänderna. För han vill inte riktigt släppa tutten från munnen på morgonen och det är ovanligt. Så han har alltså tjorvat och sedan har Fanny haft besvärligt med växtvärkoch gråtit stora floder. Jag kommer ihåg då jag var liten, då hade jag också mycket växtvärk och det är inte skönt. Så jag lider med henne. Men det är konstigt det där. Växtvärk. Det låter ju som att man ska växa mycket då, när man har det ofta och ändå blev man själv så kort till växten =)

Nja, kroppen känns inte på topp på morgonen. Då Max tjorvar och man kanske måste upp runt 20 gånger per natt, då blir ju kroppen lidande. Det är framförallt höfterna som protesterar efter en massa uppstigningar. Idag skulle jag borda fara till stan eftersom vi ska på bröllop nästa helg. Jag skulle behöva komplettera med några saker. Men jag vet inte om man orkar. Få se hur det känns framåt förmiddagen.

Här pågår ju NOLIA för fullt. Tror dock inte att det blir något besök för min del. Ska man ha någon behållning av det, ska man orka gå runt och titta på det stora området och jag tror faktiskt inte jag orkar det i nuläget. Det känns som kroppen har tagit ett litet kliv neråt i ork.  Jag känner även att det blir bara mer jobbigt för mig att bära Max. Så det känns lite oroligt inför kommande höst och vinter här hemma.

Vi har börjat fundera i banorna förskolestart snart för Max, kanske efter jul. Så vi har smått börjat sätta oss in i allt vad det innebär med kanske extra resurs och dylikt. Jag känner att jag vill vara förberedd innan vi träffar rektor och personal. Vi hade först tänkt förskolestart runt 2 år, alltså i Mars. Men jag tror ju att det väldigt bra stimulans för Max i hans utveckling om han börjar tidigare. Jag tror att andra barn kan nog inspirera honom i mycket.

Nu är dock lillkillen sugen på frukost,
så det är bäst jag lagar till något mumsigt.

Lämna gärna en kommentar:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.