Som vi myser på mornarna nu till julkalendern innan skolan 👌🏼✨ å idag då det är lucia på skolan, ville Max ha sin Grinchentröja och då är det ögonen som står för det fredags-gula ☺️
Idag har Max varit & hälsat på hos @coopnorraringen där han kommer få vara på praktik efter jul. Å idag gjorde vi ett första besök så att Max handledare Eva kunde visa honom runt i butiken så han ska ha en först koll på allt och kunna smälta det och veta hur det ser ut till första dagen. Helt perfekt 🙌🏼 Å jag är så glad för Max skull. För jag vet redan nu, hur mycket han kommer växa här. En perfekt plats att lära sig så mycket olika saker, både praktiskt och socialt 👌🏼 å jag hoppas att Eva och Max tillsammans kommer bli en stor inspiration till andra. Å med denna återkommande praktik varje fredag, får ju Max det han behöver, en chans till att växa och repetera och komma in på en arbetsplats. Vi behöver fler Evor med rätt inställning att se möjligheter och inte begränsningar & fler arbetsplatser som Coop. Känns såååå bra längst nere i hjärteroten just nu.
Max har en rutin att då han väntar på att vi ska gå promenad efter middagen, så går han alltid ut och spelar bandy tills vi kommer ut, efter jag har plockat undan efter middagen. Då får han en lite extra bandystund & spelar ingen roll om han får leta bollar i snön ☺️ Nu snöar det igen lite sådär busigt ❄️👍🏼
Igår satt Max vid sitt pysselbord & texta lite inför sista skoldagen inför jul. Max vill alltid ge något till sin klass & om ni swipar så ser ni jag och vovven Abbe som sitter en stund nu på förmiddagen och rensar vinyl som ska vara en del av Max julklappar till klassen. Max ville gärna göra klart det ikväll. Han gillar få ett avslut på det som påbörjats, för han blir stressad om han vet att det ska göras någon dag, men han inte vet när, då vill han helst göra klart så han inte behöver grubbla nå mer på det. Å vovven Abbe är ju en riktig knähund och sk a gärna även sitta med vid pysselbordet med en tass på den hand som jag pysslar med, gulligt men lite svår kombo ibland 💛
Torsdag igen. Helt galet så fort en vecka går (!) så nu var det dax igen för Max att laga middag. Han ville göra pasta och köttbullar idag oxå, precis som förra torsdagen. Å perfekt göra samma sak några gånger för att verkligen jobba mot att kunna fixa en rätt helt självständigt. Just att komma ihåg hur man gjort och lägga upp planeringen. Än behövs lite stöd men Max är ganska självgående. Å så stoppade han mat i matlådor efteråt & diskade en kastrull 👍🏼 Å så kom pappa hem från ett par dar i Stockholm 👌🏼
Jag har haft två sånna här skitdagar, då jag bara försöker ta mig genom dagen med att försöka distrahera jobbig värk. Här går jag lite sakta på löpbandet en stund. Bara för att röra på mig sakta utan belastning, så värken känns mindre. Samtidigt varit så trött. Efter detta somnade jag pladask en stund i soffan. Det är verkligen som att känns som om nån annan ibland styr mig och trycker in nån knapp & bestämmer åt mig att nu ska det göra extra ont där och där och så trycker den in en knapp för trötthet oxå. För det blir verkligen så där pang på och intensivt. Jag vet ju aldrig vilka dagar som ska bli sånna här. Jag tror det blev för mycket att ranta runt söndag och sen åka på innebandyträning måndag. Jag är mer känslig på vintern å då behövs det inte så många bäckar små, innan det svämmar över till slut. Blir så frustrerad. Å de e bara gilla läget och infinna sig i det, men otroligt frustrerande att hela tiden ta de där stegen bakåt och inte vet hur länge det ska sitta i. Å sedan då sakta karvla sig upp igen, å sen inte veta hur länge jag får vara där, eller om det ska hålla sig stabilt ett tag eller drabba nån annan del av kroppen. Idag har jag fått lägga mig på soffan & sängen flera gånger och rent utav somnat. Å när jag sedan väckas av att det gör för ont nånstans, då hamnar jag ibland sådär mittmellan vaken och sovande. Så obehagligt. Jag vaknar med ögonen men kroppen sover. Har ni gjort det nångång? Galet obehagligt, jag försöker röra mig men det går inte. Jag får försöka fokusera att få mig själv att vakna. Helt knasigt & sjukt läskigt. Nu hoppas jag att jag har gjort de 2 värsta dagarna denna omgång, å att det vänder till det bättre 👍🏼 vill inte ha medlidande, berättar bara hur det är att leva med fibromyalgi. Först hade jag öppet med kommentarer på instagran, men tar bort det nu efter ett tag, jag vill hellre bara skriva ner hur det är, för att ha kvar till sen, men sen gå vidare. Jag försöker alltid se framåt & försöka förtränga det som är jobbigt längst bak nånstans, så gott det går och fokusera på typ allt annat. Men om jag har kvar kommentarer, så återkommer det hela tiden. Nu lägger jag fokus framåt istället 👍🏼