Måndag den 4 Februari 2008
Det här helt sanslöst.
Jag skulle kika in på bloggen en snabbis, innan det är dags för sängen.
Ser då att det nu har passerat 100 000 besökare på bloggen.
Det känns helt otroligt. Det var ju inte riktigt vad man trodde i April 2007,
då det började som en blogg för nära och kära, för att de skulle kunna följa med i allt som hände, under Max hjärtperation i Göteborg.
Det känns kul att det är så många som besöker och tittar in på sidan.
Men jag tänker inte så mycket på det själv, då jag skriver. Jag skriver utifrån vad som händer i vårt liv och framförallt vad som händer kring Max, som en dagbok. Skulle jag tänka på alla som kommer läsa det jag skriver, då kanske jag får skrivkramp :-)
För mig är det skönt att få skriva och samla ihop tankarna.
Under tiden man nu har skrivit på denna blogg, så har det även utvecklats ett litet begär. Det är roligt att skriva och känns värdefullt att ha kvar. Dessutom är det ju våran lille guldklimp, som gör att jag har något inspirerande att skriva om. För en dag med honom är alltid innehållsrik och intressant.
Håller på att uppdatera flera av informations sidorna. Känner att det är mycket information som man nu har fått i bagaget och kan komplettera med. Men det tar visst längre tid, än vad jag trodde. Dessutom är tiden knapp. Så det kommer så smånigom.
Nu ska jag SOVA,
hoppas jag då iallafall….
om inte lilleman har planerat något annat i natt :-)
Ett nytt liv... 