Lördag den 19 Januari 2008

Trippen till IKEA blev av igår.
Jag förstår inte vad det är med IKEA som gör att mungiperna direkt far upp, då man kommer innanför dörrarna :-) Det är något magiskt!
Vi började med att få oss något i munnen. Max fick vällingflaskan och vi köpte korv, bulla och kaffe. Jag tror inte det finns någon som kan konkurrera om priset på en liten tjuga för allt detta.

Jonas lämnade oss sedan själva ett tag medan han skulle fara och göra sina andra ärenden. Max sitter jättebra upp i barnvagnen nu. Har dock fått börja sätt på honom en sele, så att han inte kommer på att hoppa ur . Så istället för en kundvagn tog jag bara barnvagnen och så tog jag en sån där STOR knallgul IKEA påse med blåa remmar (ni som varit på IKEA vet vad jag talar om).
Så jag placerade den framför Max i vagnen, på fotenheten,som han inte än använder. Jag hade förberett med en massa leksaker och annat skoj att kunna ta fram i vagnen. Men han diggade starkt påsen och framförallt de långa blå remmarna på påsen där det står IKEA med gultext. Så det behövdes inga leksaker eller annat skoj. Han lekte med remmarna och påsen i stort sett hela besöket :-)
Jag glömde dock att jag har kamera på min nya mobiltelefon (!!) annars hade jag ju kunnat ta ett kort, då han vid ett tillfälle hade lindat in sig i dessa remmar. Han hade ett runt halsen, som ett halsband, och sedan även ett lindat runt ena handleden. Eftersom remmarna är gul och blåa, så såg han ut som en riktig svenskt fan av IKEA. Han var såååå söt. Typiskt att man har så dåligt minne, att man inte kommer ihåg att fotografera….

När vi hade gått halva affären och kommit fram till restaurangen, ringer Jonas och han är nu tillbaka. Så vi passar på att äta lunch. Det fick bli IKEAS specialité potatis och köttbullar. Vi hade tänkt ge Max en flaska med välling, men när han såg våra tallrikar, så såg han ju något annat mumsigt. Så det blev även potatis och köttbullar för honom oxå. Så han mumsade med god aptit! Det är tur det är STORA portioner på IKEA.

Om mungiperna var uppåt för min del, så var det väl åt andra hållet för, karln min.
Nja, inte direkt. Jag tycker han klarade det bra. Han säger själv att han blir ”så trött” så fort han stiger in på en sån här affär. Jag tror det är något typiskt för många karlar. Humöret klarade han väl att hålla uppe nästan ända till slutet. Mungiperna for ner ute på lagret, där vi skulle samla ihop delarna till garderoben vi köpt. Då började tålamodet ta slut. Så det var tur, att det var kassorna nästa :-)
När vi sedan kom ut tog vi oss en korv och lite kaffe. Efter det var det inte mycket energi över hos karln. Medan jag och Max skulle göra ”toabesök” innan hemfärd. Så skulle han gå ut med den fulllastade vagnen och börja packa i släpet. När man har en karl som börjar vara less, så slutar alla saker med ”jäv..ln”. OM ni förstår.
Så det blev att han skulle ut och lasta av vagnjäv…n. (hi,hi)

När jag och Max sedan kommer ut och ska försöka hitta igen bilen och släpet, så har han ju hunnit parkera om det, sedan sist. Så jag ringde honom på mobilen. Jag frågar:
”Var är du?
”Jag står i ”släphelvetet” svarar han.
Då är det något fel på släpet. Typiskt.
”Vi hittar inte bilen” fortsätter jag.
”Då får du LETA” svarar bara Jonas upprört :-)
Så jag frågar bara om det är till höger eller vänster och så letar vi oss fram till bilen.
När jag kommer till bilen så hör jag en massa svordomar från släpet. Ingen positiv herre där. Det är inte bara till alla grejor han är negativ, utan släpet är visst inte i bästa skick. Så det känns som hela världen är i mot karln just nu. Så det kanske dröjer ett tag till nästa IKEA resa??

Men det som är lite fascinerande med karlar, är att hade det varit, som i Jonas fall, några bildelar eller liknande som skulle lastas, då hade det nog gått bättre. Jag tror som karl måste man vara lite macho. Inte får man bli för postiv till en IKEA tripp. För då kan ju kvinnan, vilja fara alltför ofta :-)

Trots en natt med en massa värk och ett par fötter och knän som gör så ont idag, då man går, så var det värt det. Skulle inte tveka att fara igen om någon vecka.
Nu återstår det bara att skruva ihop allt man har köpt. Det är ju halva nöjet, tycker jag.
Jag tycker det är kul. Tur är väl det, för Jonas har inte tålamodet.