Fredag den 24 Oktober 2008
Gårdagen bestod i feber hela dagen.
Så det var en kille som helst bara ville vara i famnen hela dagen. Så vi gjorde inte så mycket annat än att vi satt eller låg i soffan. Lite lek oxå, men han ville mest bara mysa med tutten i munnen. Menyn bestod bara i välling. Det är tur att den finns.
Dock inga andra symtom. Bara feber. Vid 19 tiden hade han drygt 39 graders feber. Jag tänkte att jag går och lägger mig tidigt med honom, eftersom jag oxå var trött. Så vi dopade Max med en supp och lite välling. Men istället för att bli trött, blev han pigg och fick nya krafter då tabletten verkade. Så han satt i vår säng och bara busade, då han skulle sova. Så jag passade på att fortsätta läsa boken ” Prins Annorlunda” medan han busade bredvid. Emellanåt ställde han sig upp på knä och lutade sig fram över min mage och kikade in under boken med en busig min och började gapflabba. Han tyckte det var jättekul. Morsan kunde förstås inte heller hålla sig, så vi gapflabbade bägge =)
Det var ganska gripande i boken igår, då jag läste. Ludvig i boken som oxå har DS hade oxå ett medfött hjärtfel, som Max. Men de hade missat det då han föddes. Så inte förrän då grabben är 13 år, ser de hjärtfelet och då är det försent att göra något. De får veta att Ludvig kommer att dö i förtid. Så det var gripande att läsa, så mina tårar börjar rinna utmed kinderna, samtidigt som jag har en liten grabb på min sida i sängen som busar och gör allt för att jag ska skratta. Så det blir att jag ligger och skrattar och busar med Max samtidigt som tårarna rullar nerför kinderna.
Jag har inte läst riktigt hela boken än. Ska försöka hinna läsa det sista idag. Då ska jag skiva vad jag tycker om boken.
Fick ge Max en supp i natt oxå. Men nu på morgonen (tidig morgon) så var bara febern 37,5. Kanske det håller på att vända? Eller så håller medicinen i än. Efter en vällingslurk nu vid 05.00 så somnade han i vagnen och ligger här bredvid och sover medan jag skriver.
Hoppas det nu ger sig under dagen. Vi har varit väldigt förskonade i höst. Det här ju första gången han är sjuk. Så det är jag tacksam för. För nog är det jobbigt då barnen blir sjuka. Både att det ofta blir vaknätter men just att man känner sig så otillräcklig, då man inte kan hjälpa och då man inte vet vad det riktigt beror på. Jag blir oxå mer på spänn direkt. Så man har svårt slappna av och sova. Om Max sover och blir för tyst, då måste jag upp och kika på honom. Tycker ändå, att vi har fått sova lite bättre i natt.
Nu vankas det helg igen. Till veckan har Fanny höstlov.
Hoppas vi får vara pigga och krya då. För vi har mycket på programmet då igen.
