Tisdag den 26 februari 2008

Ja, nu sitter man med ömma fötter och gäspar ikapp med sig själv :-)
En händelserik dag för både barn och vuxna.

Vi besökte först idag, Specialist tandvården i Luleå, där Max har fått komma på remiss från logopeden för bedömning av behov av gomplatta. Så vi hade tid där klockan 11.00. Eftersom vi var i god tid, så hann Fanny göra en hel del i väntrummet.  Hon hann spela kulspel med morfar, rita teckningar och läsa. Till och med morfar kände sig rastlös. Så ett tag där, såg man 2 stycken som sitter helt försjunkna i sin egen lilla värld och läser Kalle Anka tidningar bredvid varann på soffan (Fanny & Morfar) Det såg så gulligt ut :-)
Max som sov på vägen till Luleå var mest yrvaken och mornade sig.

När vi fick komma in till tandläkaren, fick jag och Max sätta oss i tandläkarstolen. Den kvinnliga tandläkaren ville först höra våra önskemål. Så jag sa som det var, att vi gärna vill få en bedömning av hans behov av gomplatta. Att vi inte tycker att han har sin tunga ute direkt mycket, men att vi är rädda att gå miste om något viktigt, om vi inte tar en gomplatta. Man vill ju ge Max, bästa möjliga förutsättningar.
Tandläkaren kollade sedan in Max, hur han verkar runt munnen och känner även inne i munnen och uppe i gommen. Hon tycker också, att han inte verkar ha tungan ute direkt så mycket, men att den kankse vilar lite på underläppen ibland. Hon tycker även att han har lite slapp muskeltonus (låg muskelspänning) runt munnen, vilket resulterar i att han ser lite slapp ut i huden runt munnen.

Så hon plockar nu fram en liten röd gomplatta och visar. Den ser ut som en plastplatta som då förstås är gjuten efter en gom. Hon berättar att funktionen med gomplattan, är att man vill dra in tungan och få upp den uppe i gommen. För om tungan aldrig är uppe i gommen, så blir själva gommen väldigt smal. Det i sin tur kan leda till att bettet inte blir så bra sedan. Så man fäster en liten, typ ”ärta”, bak på gomplattan, som gör att det stimulerar barnets tunga, att vila upp till den, vilket gör då att de hela tiden drar in och upp tungan. Längst fram på gomplattan, är det fastsatt en liten tråd, så att man ska kunna dra ut den. Om man inte har några tänder än, som Max, så sitter den bara upptryckt mot gommen och då kan den sitta lite dåligt. Det blir bättre då man sedan fått tänder och då kan fästa den bättre. 

Det finns förstås andra funktioner man också kan ha med gomplattan, det beror lite, på vad man vill träna. Senare, då Max blir äldre, kan han behöva en gomplatta för att just stimulera något ljud, som han kan ha svårt med. Då kan man forma en gomplatta, som stimulerar just detta.

Så tandläkaren frågar om vi känner oss motiverade till att träna med en gomplatta. För det blir ju upp till oss föräldrar att sköta detta. Så det svarar jag ja på. Det känns ju som en viktig sak, om det kan förbättra både bettet samt även munmotoriken. Så när det är bestämt, gör tandsköterskan färdig en kletig massa, som man sätter i en form, som sedan ska användas för att gjutas i Max munhåla. Tandläkaren berättar att det här brukar barnen inte tycka om. Man måste hålla fast formen med massan i munnen under en minut, så hon säger att han nog kommer att skrika. Så att vi inte blir förskräkta. Så hon säger att jag får hålla hans händer, mormor får hålla han ben och tandsköterskan hans huvud. Sedan sätter hon in formen och håller den upptryckt i överkäken i en minut. Max klarar det väldigt bra. Det är bara i slutet han blir less och börjar skrika litegrann. Men det blev en fin avgjutning. Max fick högsta betyg av tandläkaren och sköterskan. De har aldrig varit med om någon 1 åring, som varit så duktig, så det var väl bra :-)

Nu kommer den här avgjutningen fara till en tandtekniker som gör själva gomplattan. Så vi ska få komma tillbaka i början av April för utprovning och då kommer även tandläkaren gå igenom användandet av den. Hon tycker även att vi kan vänta med logopedebesök, utifall vi skulle få en tid för återbesök, innan gomplattan är färdig, för det är logopeden som kommer sköta uppföljningarna med den.

Så det där var ju snabbt avklarat. eftersom han var så duktig, så ville tandsköterskan att han skulle få något, men alla små ”belöningsgrejor” de har, är ju för större barn. Så Max fick välja ut en ring och ge till storasyrran istället och så fick han en liten PIX bok som handlar om tänder (förstås). Ni ska tro att syrran blev glad i väntrummet av en ring. Hon tyckte det var bra gjort av Max, att han själv hade kunnat välja ut en ring till henne :-)

Efter detta var ju planerna TEKNIKENS HUS.
Så vi for dit och började direkt med att äta lunch. Sedan bestod dagen av en massa upplevelser och utforskande saker, speciellt för Fanny. Hon stortrivdes. Max hade även han mycket att titta på och inspektera. Han gillade väldigt mycket att utforska en glasstrut på nära håll, med hela ansiktet, då vi fikade. Det är första gången, han får prova slicka, direkt, från en strut. Det var populärt :-)
Innan vi skulle hem, så skulle det visas ett ”råttrace” där. Så det ville vi ju inte missa. Det var en kille som hade flygit upp hit från Södertälje, med sina 2 råttor för att visa hur de tävlar på en hinderbana. Så vi trängde in oss i en sal med läktare. Den blev helt smockfull! När vi väl satt oss, ganska högt upp och långt in, känner jag genast, hur Max börjar tråckla på sig i famnen och visar att han är lite trött. Så jag tänker just, bara han inte blir missnöjd, då vi sitter här!!!
Jojomänsan…..
När lamporna släcktes ner och råttorna gjorde entré och det blev allmänt skratt, då de gjorde något kul. Då börjar Max gråta! Inte kul direkt. Men mormor var en räddade ängel och krånglade sig förbi alla männsikor och tog med sig Max ut.
Råttracet var ingen succé direkt. Ingen av råttorna klarade banan, utan bara genade eller sprang därifrån. Ägaren skyllde lite på ”jetlag” eftersom råttorna flugit för första gången. Fast de var faktiskt ganska söta. Fanny vill förstås genast ha en råtta :-)

När vi kom ut från råttorna så hade Max somnat i vagnen. Så han var trött. Fanny ville förstås inte hem direkt. Så hon fick avsluta med sin favorit, att köra och styra radiostyrda båtar i vattnen. Sedan var vi nog möra hela bunten.
Så i natt sover vi nog gott (eller så inte alls :-)