Sista kvällen innan Max kommer hem igen. Jag har gjort klart ”mina måsten” för dagen. Å eftersom pappa Jonas blir sen, har jag ätit fiskbullar till middag, som bara jag gillar 🙌🏼 & nu sitter jag & vovven Abbe och känner lugnet under en mysig filt och slötittar nu på en sån där julfilm, där man redan vet hur den slutar ☺️ pratat med Max efter skolan och det hörs att han bara njuter borta på korttidsboendet och känns så härligt & tryggt. Å det är otroligt värdefullt att få några dagar så här ibland och verkligen bara få släppa planering 👌🏼
Max har ringt från korttidsboendet 2 gånger & de får verkligen sluta på topp där. Första gången han ringde så berättade han att de skulle få hamburgare till middag och han sprudlade på rösten 😄🍔⭐️. Sedan ringde han nu ikväll och låter helt lycklig: ”.. mamma, vet du vad, vi har fått kladdkaka och julmust” 🙌🏼✨ så absolut nöjd ✌🏼
Jag har haft två sånna här skitdagar, då jag bara försöker ta mig genom dagen med att försöka distrahera jobbig värk. Här går jag lite sakta på löpbandet en stund. Bara för att röra på mig sakta utan belastning, så värken känns mindre. Samtidigt varit så trött. Efter detta somnade jag pladask en stund i soffan. Det är verkligen som att känns som om nån annan ibland styr mig och trycker in nån knapp & bestämmer åt mig att nu ska det göra extra ont där och där och så trycker den in en knapp för trötthet oxå. För det blir verkligen så där pang på och intensivt. Jag vet ju aldrig vilka dagar som ska bli sånna här. Jag tror det blev för mycket att ranta runt söndag och sen åka på innebandyträning måndag. Jag är mer känslig på vintern å då behövs det inte så många bäckar små, innan det svämmar över till slut. Blir så frustrerad. Å de e bara gilla läget och infinna sig i det, men otroligt frustrerande att hela tiden ta de där stegen bakåt och inte vet hur länge det ska sitta i. Å sedan då sakta karvla sig upp igen, å sen inte veta hur länge jag får vara där, eller om det ska hålla sig stabilt ett tag eller drabba nån annan del av kroppen. Idag har jag fått lägga mig på soffan & sängen flera gånger och rent utav somnat. Å när jag sedan väckas av att det gör för ont nånstans, då hamnar jag ibland sådär mittmellan vaken och sovande. Så obehagligt. Jag vaknar med ögonen men kroppen sover. Har ni gjort det nångång? Galet obehagligt, jag försöker röra mig men det går inte. Jag får försöka fokusera att få mig själv att vakna. Helt knasigt & sjukt läskigt. Nu hoppas jag att jag har gjort de 2 värsta dagarna denna omgång, å att det vänder till det bättre 👍🏼 vill inte ha medlidande, berättar bara hur det är att leva med fibromyalgi. Först hade jag öppet med kommentarer på instagran, men tar bort det nu efter ett tag, jag vill hellre bara skriva ner hur det är, för att ha kvar till sen, men sen gå vidare. Jag försöker alltid se framåt & försöka förtränga det som är jobbigt längst bak nånstans, så gott det går och fokusera på typ allt annat. Men om jag har kvar kommentarer, så återkommer det hela tiden. Nu lägger jag fokus framåt istället 👍🏼
Ett nytt liv... 