Det blev en jobbig dag idag. Många tårar.
Vi har tagit farväl av Jonas faster Maj. Det var en väldigt fin begravning och jättefin minnesstund efteråt. Kortet av Maj som stod på minnesbordet var ett kort på Maj då hon sitter vid bordet med en kaffekopp framför sig och med det alltid lika stora leendet i ansiktet. Det kändes som hon satt där med oss och lyssnade till alla fin ord som sas om henne. Det känns så ofattbart att hon inte finns hos oss.
Det säjs att bara tiden går,
så ska den läka alla sår,
som sorgsna hjärtan gömmer.
Visst är vårt minne ofta kort,
men att en när och kär gått bort,
är nåt man aldrig glömmer.
En tröst för den som lämnats kvar,
är hoppet som ens hjärta har,
trots tårarna man gråter.
För himlens eget löfte är,
att älskar man varandra här,
så möts man en gång åter.
Ett nytt liv... 
Tack för de många fina värmande orden