Måndag den 21 April 2008
Idag kändes det nästan pirrigt med besöket hos logopeden. Det var längesedan vi var dit och man är ju förstås spänd på att höra vad hon tycker om Max. Det är ju svårt för oss att veta. Hon har ju verkligen kunskapen och har en massa andra att jämföra med.
Så jag tänkte, få se nu om Max bara är tyst och inte gör någonting.
Från början var han lite reserverad (som man ska inför främmande personer :-) Men han tinade fort upp. Den här tjejen hade ju nämligen en massa roliga saker att kolla in. Hon hade en massa mjukisdjur som lät då man tryckte dem på magen. Hon hade även något väldigt bekant, som vi har här hemma, nämligen babblarna. Så det tog inte många sekunder innan Max kastade babblarna och mjukisdjur i hela rummet. (hi,hi)
Vi började att prata om gomplattan han har fått och hon frågade hur den fungerar. Så vi sa just det att den gärna vill lossna hela tiden. Hon hade väl inte varit med om det tidigare direkt. Inte så mycket som den lossnar för Max. Vi hade med den och satt in den , så hon skulle få se. Hon tycker att han jobbar jättebra med den. Han drar direkt in tungan och låter den jobba. Så det är kanske också mycket därför att han jobbar så mycket, så lyckas han få lös den. Men det är ju väldigt positivt tyckte hon. Så vi fortsätter att träna med den ungefär 3 ggr per dag ca 10 minuter varje gång. Man får försöka sitta och trycka fast den, så fort den lossnar.
Vi pratade lite mer om motoriken kring munnen. Jag tycker inte att Max har tungan ute direkt så mycket, men att han gärna har den vilande på underläppen, med öppen mun, då han inte är aktiv. Så vi funderade just om det är något mer vi kan göra för att stimulera detta. Hon frågar om vi använder fingertutan vi fick tidigare ( det är en gummigrej man trär på fingret, med en lite räfflande yta). Men om jag ska vara ärlig, så har vi varit dålig på att använda den. Så hon säger just att vi kan använda den lite på framförallt överläppen, så det stimulerar han att vilja dra ihop munnen. Sedan är det bra om vi kan sitta framför spegeln och försöka göra så att Max härmar oss. Typ med att bilda ”O” med munnen osv. Att pussa på spegelen är bra.
Det finns även en annan grej, man kan träna med om man vill. Nu kommer jag inte riktigt ihåg vad den hette. Men den är av plast och man sätter den innanför läpparna och så är det typ en ring, som på en tutte, som man själv kan dra i. Då kommer Max automatsikt att vilja att suga tillbaka den och tränar så att knipa ihop läpparna. Men eftersom vi har gomplattan att träna med just nu, så tar vi inte den just nu. Man känner inte att man har tid med allt. Men vi sa just att när Max får sina tänder uppe och kanske måste göra uppehåll med gomplattan ett tag, då kan det vara läge att prova den här ett tag.
Vi berättar att vi kör en egen teckenkurs här hemma med de närmaste runt Max 1 gång/vecka. Det tyckte hon var jättebra. Men vi sa just det att det svåraste är ju inte att lära sig teckna just orden, det är att få till det praktiskt och få in det som rutin nu hemma att tecka till Max. Så hon peppade oss att fortsätta och gärna påminna varann och alla andra att bara nöta hela tiden, så kommer det att bli en vana till slut. Det är just nu väldigt viktigt för Max i sin utveckling att få både höra och se tecknet till ordet.
Vi pratade även litegrann om då det blir dags för Max med att börja förskolan. Det blir kanske aktuellt nästa vår, runt då han blir 2 år. Så hon berättade att då skriver hon en rekommenadation till rekorn och förskolan, vad Max kommer kan behöva för extra stöd med tecken och dylikt. Då har även den som blir kontaktperson för Max möjlighet att följa på träffarna med henne och man kan göra upp riktlinjer vad som behöver tränas och vad han kan behöva få stöd i.
Efter en stund, så börjar Max att babbla och jollra för fullt. Så logopeden tycker att han har väldigt bra och varierat ”babblande”, precis som man ska ha vid 1 år. När hon plockar fram den ena figuren i ”babblarna” som just heter ”babba” så härmar han den och säger ”babba”. det har även gjort hemma någongång. Så det tycker hon var väldigt positivt. Hon tycker vi ska ta 2 st av figurerna som börjar på B och köra med dem tills han kan dem och sedan gå vidare till de andra. Hon tycker även att han är väldigt framåt i sin kommuniktion och söker kontakt och är social och nyfiken. Så det är väldigt positivt.
Det kändes så härligt när man gick därifrån idag. Jag tycker man emellanåt går här hemma med presationsångest och dåligt samvete att man kanske inte gör allt som man ”ska”. Då känns det skönt att veta att det verkar gå bra för Max. Logopeden tycker att vi kan fortsätta som vi gör och hon vill se oss igen på ett halvår, om vi nu inte har behov tidigare.
Under resan hem så slockande Max i bilen. Sedan fortsatte han sova då vi kom hem. Han sov i 3 timmar!!! Har aldrig hänt förut. När han vaknade var han lite snorig och hostig, så jag tänkte, aha, nu har förkylningen blivit värre och han har säkert feber. Men inte det och han har varit pigg på eftermiddagen och kvällen. Så han var nog bara lite trött just då.
Har idag försökt få tag i Max läkare på hennes telefontid för att meddela att vi börjat om att ge honom full dos av inhalation igen. Men jag orkade bara sitta i telefonkö i 20 minuter. Så jag kanske ringer på mottagningen imorgon och ber att hon kanske kan ringa upp mig istället vid tillfälle. Det är jobbigt med dessa telefonköer och alla hänvisningar hit och dit på telefonen. Jag tycker man har nog lite tid att bara ringa som det är, överallt man måste. Att det då sedan ska krånglas till med alla val av menyer med knapptelefonen gör ju en galen!
Nej, nu ska jag se om jag får natta en tös.
Max har slocknat.