Vad dagarna springer iväg….

Lördag den 3 Maj 2008

…då man har alla i familjen hemma i flera dagar. Allt går ju i 180 hela tiden . Så jag tycker bara det är morgon och sängdags. Igår var vi till stan en sväng. Fanny fick nämligen fara och välja en ny cykel som farbröderna gav till henne som hennes 7 års dag. Så igår kväll hann Fanny och Jonas vara ute och cykla flera gånger. Eftersom det nu är större hjul, så ”går den ju så fort, mamma!”  :-)

Få se idag om vi tar oss ut hela familjen på en cykeltur. Vi har monterat Max nya cykelsitis som han fick i 1 års present. Igår köpte vi även ett sånt där dubbelstöd till min cykel, så man kan ställa upp cykeln ordentligt på stödet, så att cykeln inte tippar medans man sätter lilleman på plats. Annars ska man ju stå och hålla både cykeln och samtidigt få grabben på plats. Det klarar inte jag. Så jag hoppas att den här lösningen ska fungera.

Tyvärr så känner jag mig mycket sämre i kroppen,  i min ”Fibro”. Så det känns förstås lite jobbigt och man gruvar att man ska gå ner sig i något sämre ”skov”. Jag måste säga att jag har mått skapligt efter Max föddes. Även om jag ändå har haft värk dygnet runt och blivit sämre om jag anstränger mig för mycket. Men det har ändå varit inom ganska aacceptabla ramar. Men nu senaste 2 veckorna har det bara blivit sämre. En bidragande orsak är säkert att Max blir tyngre och tyngre. Det frestar på i kroppen att lyfta och bära honom. Men jag hoppas att det är en tillfällig nedgång.
Om det är något som är ”bra” med min sjukdom så är det just att det brukar hela tiden variera. Värken flyttar på sig och det kan gå upp och ner. Det är sällan det står still och trampar på samma ställe hela tiden. Så då känns det inte lika jobbigt, man får ändå en variation i sin värk.

Här på hemmaplan står det en buss som håller på att få sina sista handpåläggningar. Vilket bygge, de har gjort grabbarna. Man kan ju tro att de är proffs och att de inte har gjort annat. För den blir riktigt fin. Man har lite svårt att fatta att man ska få åka och bo i den i sommar.
Igår kväll då det hade blivit mörkt, fick jag en visning av Jonas av belysningen han har gjort. Ja, vad ska man säga. Skulle det finnas en tävling hur man inreder en buss med belysning, så skulle han nog ligga bra till. Oj,oj, oj vad mysigt vi kommer att få. Jag vet inte hur många spotlights och små diodbelysningar det är monterat. Men vilken otrolig skillnad det gör.

Det är blå himmel nu klockan 06.00 och solen skiner.
Det är 5 plusgrader. Hoppas det blir en fin dag.

Nu vill graben att jag kommer och leker med honom på golvet…..

2 svar på “Vad dagarna springer iväg….

  1. Hej
    Jag har följt din blogg sedan Max föddes och gråtit och glatts med er lilla familj. Nu är den ju inte så lite längre med 5 st. Jag vill bara ge dig ett litet råd. Du skriver om din ”Fibro” som inte verkar så trevlig att bära med sig. Min sonhustru har också ”Fibro” och då jag besökt en kiropraktiker för min dåliga rygg under jul och nyårshelgen AKUT, på rekommendation, frågade jag om han även kunde behandla fibromyalgi. Sonhustrun har varit dit ett par gånger och känner förbättring. Kiropraktorn heter Dr Kenneth Bramberg och har sin verksamhet i Luleå. På hans hemsida http://www.drbramberg.com kan du läsa om vad han sysslar med. Jag och min man, som har tre diskbråck, har blivit hjälpta och även sonhustrun. Du behövs för dina båda barn och det är tungt att ha ont. Känner du för att prova någonting nytt, ring dr Bramberg. Jag får en känsla varje gång att det är ”nånting konstigt, lite trolleri” men huvudsaken är att när jag går därifrån har jag inte ont. Han är väldigt försiktig och det gör väldigt sällan ont när han behandlar men det ger resultat. Krama Fanny och Max och lycka till.

Lämna ett svar till ettnyttliv Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.