Idag fick jag ett mail
som gjorde mig så glad.
Det var en mamma till en
liten flicka med Downs Syndrom
som nu hunnit bli 3 månader gammal.
Tidigare kontakt….
Vi har haft lite tidigare kontakt
då mamman mailat mig tidigare då de
nyss fått sin lilla tös och tillvaron var lite
”upp & ner” och frågorna var många.
Det värmer….
Mamman skrev idag:
”Här går dagarna snabbt och illa
tösen blir snart 3 månader och jag
känner att jag har dig…… att tacka för så mycke.
Tack vare din blogg och att du svarade på alla
mina frågor så har jag läget under kontroll.”
”Vår lilla tös är ett litet charmtroll och livet
skulle inte vara desamma utan henne.”
”Vi var och hälsade på en familj
i veckan. Dom har en tjej med det lilla extra .
Dom tyckte att vi landat bra med vårt nya liv
och jag kan bara hålla med dom. Sa att det var
mycke på grund av din blogg och att du har
en posetiv inställning som smittar av.
Så tusen tack för att du finns.”
Det värmer….
…oj vad ett sånt värmer en.
Så härligt att man kan få en annan
person att tycka så. Då känns det som
meningsfullt med bloggen, där jag skriver
helt utifrån hur jag upplever det med att
ha en son som har Downs syndrom.
Jag tänker nog nästan dagligen,
att vi är så lyckligt lottande som har Max.
Han ger så mycket mer mening till vårt liv
och ger oss en helt ny syn på livet och alla
runt omkring oxå för den delen och hur
man värdesätter den till fullo.
Jag är så glad då allt detta positiva
kan komma fram mellan raderna
då jag skriver.
Ett nytt liv... 
Vi är lyckligt lottade som har DIG! -kunde ha varit jag som skrev det där mailet, för jag kände och känner fortfarande precis som den mamman. Kramar!
Å, goa du!
Tack så mycket för det!
Kram!!
Kan bara instämma i föregående kommentarer! Har jusr haft min goa systerson på snart 3 år hos mig och min familj i helgen. Uppskattar verkligen dig och din blogg!! Varma Skånekramar till er alla!
Tusen tack! Skickar tillbaka lite
norrländska kramar…..(men de är lite
kylslagna pga skitväder ;))
Tror att vi är många som känner precis som den här brevskrivaren. Har också dig att tacka för mycket. Din blogg gjorde det så mycket lättare att ta till sig att det skulle bli bra även när allt kändes upp och ner i början. Nu ett år senare så känner jag mig enbart lyckligt lottad som får vara med om denna resa. Stort tack till dig och Max för att ni delar med er, inspirerar och sprider kunskap och glädje! Ni är fantastiska! Kram
Men oj vad ni är söta allihopa!
Jag blir ju alldeles rörd här där jag sitter ;)
Tack, goa, goa ni och vad härligt att läsa
om era härliga känslor!
Jag frågade Max i morse när han skulle på
förskolan: ” ..hur ska mamma klara sig utan dig hela
dagen idag” och han svarade: ”…det blir svårt” och
så gav han mig en puss på näsan ;)
Japp, så rätt han har den lille charmören :)))