Campat….

 

I natt campade jag på badrummets
golv hela natten och då jag kisade med
ögonen så såg jag den vita toalettstolen.

Besökte den vita stolen med jämna
mellanrum och tömde ut innehåll både
framvägen och bakvägen.

Efter varje gång kändes det som en
befrielse efter hemsk ångest och gräsligt
illamående.

För att sedan lägga mig ner på indragen
madrass och njuta i några minuter av att
må bra, tills man åter,  först bara långt i periferin,
känner de första symtomen, att det inte är över än.
Där den där första känslan övergår till starkare och
starkare obehag och man åter öppnar ögonen och tar
sikte mot den vita porslinsstolen. Gah!

Vaknade av en liten hand….

Sedan mot tidig morgonsidan så
hade jag nog gjort bort mina tömningar
och slocknade utmattad på madrassen i
badrummet, för jag vaknade av att Max kommer
fram och stryker mig med lillhanden på morgonen
då de stigit upp för dagen.

Så när jag sedan bytte madrass mot soffan
och sov bort förmiddagen och jag vaknade så
kändes det gött igen…när man vet när det är ”över”
för denna gång. Det känns som en lottovinst.

Om det då var en vanlig magsjuka jag fått
eller om bara min mage var ovanligt dålig, vet jag
inte, men det ser man väl om andra börjar trilla
dit snart….

Tacksam för livet….

Jag hatar magsjuka, eller om man har
magbesvär,för det är absolut det värsta
jag vet. För man man ju så fruktansvärt dåligt.
Jag får dödsångest ;)

Så varje gång jag måste ligga dubbelvikt över
en toa, då funderar jag väldigt mycket över livet.
Jag tänker på allt som jag ska sätta värde på,
bara jag slipper ligga och spy ;) Så som vanligt
har jag en hel lista i huvudet nu, på meningar
som börjat: ”…..om jag nu bara blir  frisk ska jag…..” ;)

Även om denna natt kändes som en evighet
så är det ju så härligt att det blir en ny dag.
Det är det man ska fokusera på jämt då man är
sjuk, risig eller allmänt hängig. Det kommer alltid
en morgondag och den har alltid med sig nya
möjligheter på något sätt.

Tror nu på en dusch och soffläge under filt
resten av dagen tills de mina kommer hem ♥
Men bara tanken ”att jag gjort bort det” för denna
gång, känns sååååååå skönt!

4 svar på “Campat….

  1. Låter som vinterkräksjukan Anna… Det var är en nära döden upplevelse julen 2008 för mig.
    Hoppas du kryar på dig snart och ingen annan blir smittad i familjen.

Lämna gärna en kommentar:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.