Just nu tuffa dagar
med koppen min. Igår helt
totalt utslagen med en sån värk
som gnagde i hela kroppen, så man
höll på bli tokig.
Säkert varit lite för duktig och suttit för
mycket kring datorn i arbete med vår
nedläggningshotade skola och sedan blev det
en trevlig valborgs kväll som satt sina spår och
nog droppen på torsdag, då jag försökte städa
av här hemma.
Känna när man ska sluta….
Efter så många år med min sjukdom
Fibromyalgi så känner jag ju när kroppen
börjar säga ifrån och jag vet symtomen då jag
ska sluta, när domningarna från benen börjar upp i
armar och sedan mot ansiktet, eller då värken sprider
sig mer och mer i kroppen.
Men ibland är det ju oxå frustrerande
att inte göra klart. Speciellt då man typ städar
eller tar hand om tvätt eller så. Finns ju inget
tråkigare än att lämna ett rum nere ostädat eller
kläder framme i badrummet, osorterat.
Men är man smart, så gör man såklart det,
för att inte bli sämre. Men i torsdags så ignoerade
jag tyvärr signalerna och tog även dammsugaren i
de sista 2 rummen, för att känna mig nöjd.
Men det fick jag såklart sota för.
För allt jag gör, läggs som på varann
om jag inte pausar ordentligt mellan, så det
bygger bara på, tills det brister och då funkar
kroppen inte alls.
Soffläge….
Jag fixade skjutsa Max till förskolan
på fredag morgon, säkert något jag heller inte
skulle ha gjort, för jag kände att jag hela tiden
balanserade på skör tråd och sedan kom smällen.
Blev totalt utslagen hela fredagen, låg bara i soffan och orkade
knappt hålla ögonlocken öppnade någonting, samtidigt som
värken var så jobbig, att jag hellre skulle ha behövt gå omkring,
för att linda den. Om ni tänker värsta influensa värken och lägger
på lite extra. Det gör så ont i alla muskler och leder, ja överallt.
Så även om man bara vill sova, så går inte det för värken. Man
hamnar i någon halvdvala och så samtidigt ligger eller sitter man
och småhoppar med något ben hela tiden, för att försöka avleda
värken litegrann.
Det var dock underbart att ha vovven Kalle som verkligen anpassar
sig efter läget. Han agerade värmedyna hela dagen och låg på mig ;)
Jag blev nästan gråtfärdig över den värme och kärlek ett djur kan
ge, då man mår dåligt. Så underbart ♥
Myspys med Max…..
Det är inte bara vovven som känner av läget.
Även Max är väldigt bra på det. Så efter han blivit hämtat
på förskolan av morfar, så satt han sen i soffan och så
frågade han:
”…mamma har du ont i kroppen?
”...ja, det har jag”svarade jag.
”….då ska jag stryka dig” säger goa han.
Sedan satt han och strök mig medans vi glutta på tv och jag
halvsov nog mellanåt. Men han är oxå helt underbar på att
anpassa sig efter sin krassliga mamma ♥
Sedan när pappsen skulle se hockey på kvällen
och storasyrran skulle på klassfest, så frågade jag om
Max istället vilja mysa i storsängen och få somna där
och det älskar han, om han får göra. Så vi kröp upp
där och titta lite på tv och gulliga Max strök mig en
stund tills han blev trött och så somnade han gott
bredvid mig ♥
Något bättre idag…..
Idag känns det något bättre. Men jag känner
hur den där gränsen ” för att vippa över” ligger mycket
lägre. Bara av att gå upp för trappen här hemma får jag
mjölksyra i benen och vaderna blir stenhårda. Är jag
för häftig med huvudrörelserna är yrseln ett faktum.
Vi testade gå ut en stund på förmiddagen
men kände snabbt att det funkar inte. Hur mycket
jag än skulle vilja sitta i blombänkar och börja rensa lite
eller plocka på gården, så gick det inte. Men får se det positiva
att vi fick lite frisk luft i alla fall.
Men ni kanske kan förstå min frustration,
då huvudet vill, vill, vill tusen saker
men kroppen hänger inte med :(
Bara gilla läget….
Bara gilla läget att helgen här blir
det inte mycket gjort. Ingen idé alls
att tänka i dem banorna, då hämtar jag
mig aldrig. Får fokusera på lite lugna lekar med
Max och sedan mysa mig genom helgen ;)



Åh Anna jag kan inte med ord beskriva vad jag känner för dig och med dig. Många styrkekramar till dig och en önskan om att din värk försvinner låååååångt bort.
Tack annica ♥
Usch vad frustrerande, helt galet! Skickar lite styrka från Västkusten!
Tack Lisa ♥