…eller rättare sagt är det
väl väldigt ofta det inte blir
som man tänkt det. Men det är
bara att anpassa sig till situationen;)

Jahapp, det blev en dålig kombination
med hög feber för Max, samtidigt som
vädret visat sig från sin bästa sida.
Det visade sig inte heller bli det enda….

Två krassliga barn….

Jopp, idag insjuknade oxå storasyrran
och har legat och jämrat sig i soffan nu på
eftermiddagen och har hon oxå feber och
ont i kroppen.

Max slocknade mitt på dagen idag
och sov 2 timmar med tunga andetag
och är han vaknade hade han 39.6 grader.
Det är tur att det finns doping, men det räcker
som bara några timmar och sedan smyger
febern upp igen.

Men emellanåt….

Men just under dopingperiod då Max
varit piggare under helgen har han
varit ute i skuggan….

…bland annat har han suttit på baksidan av huset
skuggan och läst böcker.

Lite skojigt….

Vi har dessutom hållit oss i skuggan lite i
uthusen, där vi håller på att rensa lite.
Då bland gamla verktyg och gamlat järnskrot…

…så hittade vi något roligt.
Max blev helt överlycklig…..

…ett par gamla skyddsgalsögon ;)
Banden som satt där, formligen vittrade sönder
i handen, helt poröst. Men vi gick in och skurade
av dammet och satt nytt gummiband på dem
och Max var supernöjd…

…så coola tyckte han ;)

 

…så han satt en stund ute i skuggan i hans gamla trampbil
och lekte med dem….

…och såklart var han ju super tuff, tyckte han själv ;)

Barn hemma imorgon…..

Så det blir såklart barn hemma
från förskola och skola imorgon.
Hoppas dock att det börjar vända imorgon
för Max, för det är inge kul då febern bara återkommer
så där högt hela tiden, det har tidigare varit tecken på att
det letar sig neråt för Max och utvecklas till en lunginflammation
och det vill vi inte ha igen.

Imorgon ska jag och Max resurs på förskolan
in och och få höra resultatet av utvecklingsbedömningen
som gjordes på Max tidigare av psykolog, sjukgymnast
och arbetsterapeut.

Avsluta med en tankeställare…..

Jag satt här hemma på eftermiddagen i soffan
med min dotter på 12 år och strök henne på benen
eftersom hon hade sån värk i kroppen av febern.
Så jag sa till henne:
”…vet du, att just den värken du har nu i kroppen vid
feber eller som man har vid influensa så här, det är
typ den värk som jag går med jämt i min kropp, då jag
har Fibromylalgi, även om värken kan variera i styrka”.
Då säger min dotter:
”…åh, hur orkar du?”

Ja, hur orkar man?
Många gånger kanske man inte känner
att man göra det och kanske framförallt
de första åren, nu har man ju lite erfarenhet.

Men det är viktigt att kunna prata om det med familj
så här. För då är det oxå lättare för dem att förstå varför
ens humör inte alltid är på topp, varför man inte orkar allt
och varför man kan upplevas som en trist mamma som inte
fixar det som de skulle vilja ibland. Så just när familjen har
feber eller flunsa eller liknande , då kan det vara ett bra tillfälle
för dem att riktigt förstå hur man har det i kroppen, just då det
gäller värken, för det är ju såklart svårt att förstå annars.