Nja….
kan väl beskriva läget
här hemma just nu. Både
ur Max och min synvinkel.
Max har inte varit sig själv
idag. Ändå ett snäpp bättre i
förkylningen och ögonen. Men
något har varit fel idag. Hmm….
Så få se…..
Så få se. Antigen är det sviter
från att han varit sjuk hela veckan
eller så går han in i någon annan fas.
Varit riktigt ”låg” idag, som är ovanligt
för honom och ingenting har varit bra.
Har velat göra något, men allt som jag
föreslagit har inte varit bra. Han har dessutom
sovit med mig en stund mitt på dagen , vilket
annars är jättesvårt att få honom att göra annars
och redan klockan 16.00 skulle han ha velat gå
och lägga sig för natten (!)
Ja, jag hoppas bara inte det ska
bli någon följetong, att han blir sämre igen.
Utan att det bara är sviter.
Värken galet jobbig….
Nu är min egen värk så där
sjukt jobbig igen. Den gnager och ligger
på en nivå, som gör att det känns så himla
påfrestande….
….helst skulle jag bara vilja avlösa
doping med stark värkmedicin konstant, men det
går ju inte. Så min kropp blir så oerhört
trött av värken, då den ligger så här intensiv och
pockar hela tiden, så då blir jag dessutom så trött,
att ögonlocken skulle vilja stänga ner och sova,
samtidigt som att det är svårt vila, för då känns
värken ännu mer. Gah!
…såklart är det då sviter igen, av att både Max är sjuk
men även 3 besök i veckan på bortaplan som haft med
Max att göra, är inte optimala för mig. Även om jag
vet att bakslaget ska komma, så på något sätt hoppas
jag varje gång, att den här gången blir det kanske inte ;)
Bokat av…..
Det som känns trist är att jag
nästa vecka hade äntligen bokat
in en frisörtid och tänkte klippa mig och
göra något kul med håret. Det är ju inte ofta
jag far iväg och gör något sånt. Prioriterar
oftast bort det. Så idag fick jag tyvärr avboka.
Har ju fått ytterligare 3 sjukvårdsbesök
med Max till veckan och jag måste ju helt
enkelt orka dem….
…så det är bara tänka om ;)
Jag är så galet van, undrar hur många avbokningar
på alla möjliga saker jag gjort sedan jag blev sjuk
i min trista sjukdom, för sisådär 12 år sedan.
Det är otaliga. Det är en liten sorg varje gång.
Just då jag inte fixar allt som friska gör.
Jag vill oxå vara frisk !!
Bara ta nya tag….
Bara ta nya tag. Lär väl bli
en lugn helg och göra så lite ansträngande
som möjligt. Lite trist är ju att jag inte orkar följa
och se upplösningen på IS SM när min gubbe
nu ligger så bra till inför sista spännande avgörandet.
Men vi får heja och hålla tummar hemifrån istället.
Så nu önskar jag att Max blir riktigt frisk
att min fibro kan lugna ner sig till en acceptabel
nivå och att solen får fortsätta lysa ute.
Avslutar med denna text…..
…för tyvärr bär jag på en sjukdom
som är så osynlig för många. Något
som inte syns utanpå. Det går ju att skratta
och le trots smärta, det går att ta sig iväg på
olika saker med doping i kroppen och fara iväg någonstans
och må hyffsat, men oj, ni ser mig inte sen, här hemma efteråt.
Ibland känns det värt att ta smällen för exempelvis det sociala
behovet jag har, eller om det är ens barn som ska göra något.
Men många gånger tar jag beslut åt andra hållet, då jag inte
känner att det är värt att ta bakslaget och må så dåligt, som
jag ändå får göra.
Jag är dock glad att jag är en person som
inte gräver ner mig. Då hade jag nog redan gjort
det för länge sen. Jag fokuserar på de små positiva sakerna
som ändå finns runt omkring mig jämt, om jag bara tittar.
Jag försöker förtränga sjukdomen så mycket det går. Jag går
hela tiden vidare. Jag lämnar en jobbig period bakom
mig och fokuserar framåt. Tror det är rätt taktik när man ska
leva med en kroniska sjukdom som jag har.




