Igår var det min tur att vara hos farbror doktorn.
Ett planerat besök sedan länge. Jag har dock ett väldigt
otrevlig ”bakslag” efter det läkarbesöket. Bara att jag är iväg
en dag, gör mig ju sämre i kroppen. Men dessutom så tryckte
han på en massa punkter och ställen på kroppen i sin
undersökning och det har i sin tur, triggat igång en värk
och smärta som är olidlig, just nu….vill jag lova.
Klockan är väl så där 03.00 och jag önskar väl att jag hade
kunnat sova som övriga familjen.
Intyg….
Det är tydligen inte nog med att jag har en kronisk sjukdom
som jag lever med dagligen, som begränsar mig i allt jag gör.
Det räcker tydligen inte, att jag på grund av denna sjukdom
har fått finna mig i att leva med värk dygnet runt och inte orka
göra de saker i livet, som jag trodde var en självklarhet då
jag växte upp, träffade min man, skaffade barn och bildade
familj.
Nej, trots att jag för det mesta bara är hemmavid för jag
inte orkar annat eller att jag ofta behöver dopa mig med starka
värktabletter för att klara mig genom dagen eller som nu
nattvandra för att det inte går att sova…..eftersom jag har
fått världens bakslag med värk, yrsel och illamånde……
…..så trots att man mår som jag gör, så är ändå chansen
väldigt stor att jag ska bli utförsäkrad och hamnar hos
arbetsförmedlingen i april.
Jag vet att det är många som är sjukare än jag, typ har cancerdignos
eller liknande och som oxå nekats sjukskrivning. Det är ju bara så
fruktansvärt kränkande. Jag kan inte bara fatta att man kan behandla
folk så.
Utförsäkrad…..
Troligtvis kommer jag höra till de som blir utförsäkrade från
försäkringskassan och att det blir att jag ska infinna mig på
arbetsförmedlingen i april för att göra ett ”program” som ska
passa mig. Men jag vet inte riktigt hur det ska fungera i verkligheten.
Jo, visst, jag kan komma den där första dagen och den går säkert
att genomlida den, med doping av värkmedicin i förebyggande.
Men sedan kommer ju bakslaget som ett brev på posten. Då blir
natten fruktansvärd och de närmaste dagarna förstörda.
Tydligen, om jag inte orkar genomföra någon form av arbetsträning
under de första 3 månaderna på arbetsförmedlingen, så finns då
alternativet att ”bara visa upp sig” 2 dagar i veckan i 3 månader.
Sedan har jag möjlighet att gå tillbaka till försäkringskassan och
söka sjukskrivningen på nytt.
Det kan säkert vara en bra lösning för en del, denna utförsäkring,
kanske är det någon som kommer tillbaka till arbetslivet i någon
form, men jag tycker det borde vara någon form av realistiskt
tänkande oxå. Hur mycket jag än önskar att få komma tillbaka till
någon form av arbete, så vet jag innerst inne att det inte går. Inte i
nuläget och tyvärr ger min läkare inte mig mycket hopp för framtiden
heller.
Att då ändå behöva bevisa och måsta först skriva intyg, för att försöka
slippa rundturen via arbetsförmedlingen och slippa få det ännu
mer bekräftat att man inte klarar av att arbeta, det ger mig känslan
……….precis som om de sparkar på en som redan ligger.
Men blir det så, att man måste ta proceduren med arbetsförmedlingen,
så är det bara gilla läget och ta den svängen, innan man är tillbaka
på ruta ett igen och får skriva nytt intyg för fortsatt
sjukskrivning på försäkringskassan igen.
Mitt sista halmstrå……..
Jag har nu alltså, möjlighet att göra en sista ansökan om fortsatt
sjukskrivning hos försäkringskassan, innan de tar besklutet
om utförsäkringen, även om de inte ger mig något
större hopp om att den går igenom. Så därför var jag igår
på läkarbesök och min läkare har gjort en undersökning
och så ska han skriva ett utförligt läkarintyg.
När man har Fibromyalgi som jag har (världens luddigaste &
konstigaste sjukdom i mina ögon) så varierar det väldigt mycket
från person till person hur den ter sig. Men gemensamt är väl de
stora symtomen: värk & smärta dygnet runt, ömma punkter,
kraftlöshet, liten ork, trötthet, domningar, yrsel m.m….
Många kan ju oftast arbeta trots sin fibromyalgi, om inte annat
halvtid. Men så finns det en viss del som har en ”sämre variant”
som min läkare säger och menar då mig.
Pysslar….
När jag mår som pissigast, som just nu, när värken måste
försökas avledas, eftersom värktabletter i stort sett inte
hjälper, eller då jag måste pytsa i mig små bananbitar med
jämna mellanrum för att hålla illamåendet i schack på grund
av yrsel……
….då försöker jag sätta fokus på annat……
…… ja då pysslar jag!
Låter kanske helt knasigt. Men att stå och göra något lite
enkelt lite då och då, ger mig det avbrott och en kick att
känna att jag gör något. Så här är det en hel del pyssel
som tillverkas nattetid ;)
Det ska vara en julbazar i byn på lördag och kanske, kanske
far jag och dottern dit och säljer lite ”nattpyssel”, beroende
på hur jag mår då. Jag måste få sin ”sociala dos” lite då och då,
även om jag blir sämre. Men jag får väl överväga närmare helgen
om det känns som om jag vill ta bakslaget dagen efter….just nu
när jag sitter med ett bakslag, så känns det inte så….men jag lever
för dagen och imorgon och nästa dag….är en ny dag …..
….med nya möjligheter =)
