Kan man kalla julstök….

 

Planen var ju att vi skulle på en trevlig
julfest idag med andra familjer som har barn
med Downs syndrom. Men vi fick ställa in, tyvärr.
Storasyster förkyld och envis hosta, samt att rörmockaren
har varit här hela helgen och det är mycket jobb att få till
vårt nya värmesystem. Så det var bara gilla läget och
stanna hemma idag.

Så nu har vi missat några träffar på raken, så oj, vad sugna
vi ska bli, då nästa träff anordnas ;)

Bakat idag…..

Max var med och hjälpte mig baka
lite idag ….

…han tyckte elvispen lät illa, så det fick
bli hörselkåpor :)

…sedan är ju förstås höjdpunkten att få
slicka ur bunken efteråt =)

Julstök kan man väl kalla det…..

Max har faktiskt skött sig väldigt bra inne i helgen
och inte varit ivägen för grabbarna som har rörmockat.
Lite smått stökigt blir det ju då man måste få in
värmen mitt i huset och badrummet…..

 

…så det är väl tur att man inte hunnit göra den ordentliga julstädningen
än, utan det lär väl bli att röja upp under veckan som kommer.
Blir otroligt skönt då detta är klart och förhoppningsvis fungerar!

Jultävlingen…..

Det går lite trögt i jultävlingen må jag säga?!
Blev det för jobbigt kanske, att införa en liten motprestation
eller så kankse inte mina julsaker lockade? Hoppas dock att
fler hakar på och kan få ner något lite gott julgodis recept eller
annat. Låter mumisgt, det som redan kommit!

Till tävlingen >>

Kika på handboll…….

 

Idag är storasyster på handbollscup i Kalix
och som tur var kunde farmor följa med henne.
Jag orkar inte sitta i buss så långt och dessutom vara där en
hel dag. Pappsen har oxå fullt upp här hemma med fullt hus 
med karlar som monterar in värmepumpen.

Kika på handbollsmatch….

Däremot var Max iväg tidigare i veckan och kikade
på storasyrran, då hon spelade träningsmatsch på
hemmaplan. Det var skoj….


handbollslaget i anfall

Max satt faktiskt otroligt still på läktaren.
När han dessutom fick erbjudande att sitta på bänken
längst ner med några bekanata och dessutom låna en
handboll, så var han så nöjd :)

  

…fast nog frågade han några gånger om han inte skulle
få hoppa ner på planen och vara med ;)

IUP samtal på dagis….

 

…. eller förkortning av ”individuell utvecklingplan”.
Jag säger fortfarande ”dagis” och inte förskola,
fast man kanske inte ska? Men dagis känns så naturligt,
då jag alltid sagt det. Men det artar sig, ibland kan det
faktiskt slinka ut ”förskola” oxå ;)

IUP samtal igår…..

Trots att IUP samtalet var uppskrivit på almanackan
och att jag och pappsen pratat om det tidigare i veckan,
så var det som bortblåst igår morse, Max resurs på dagis såg lite
frågande på mig, då jag inte klädde av mig vid lämnandet.
Men det gick ju bra ändå, det var bara kasta ytterkläderna
och gå in i samtalsrummet.

Så vi diskuterade ju förstås hur det går för Max
på dagis. Fast det är väl inte så många nyheter, då vi
har en dialog mellan oss hela tiden och även har haft
träff tidigare med specialpedagog och habben.

Socialt samspel…..

Det fungerar ju bra för Max på dagis. Han trivs och
det fungerar bra i gruppen. Vid tidigare samtal pratade
vi om att försöka hålla Max kvar i leken lite längre, då han
gärna for mellan flera.

Idag varierar det lite. Vissa dagar är han längre i någon lek,
vissa dagar, så ska han gärna gå igenom alla leksaker och leka
korta stunder med allt, speceillt om han varit borta, eller sjuk
eller efter en helg. Då vill han gärna leka med allt =)

Sedan går det bra att leka med andra om det är Max som
betämmer leken och de andra ska haka på. Däremot  när
någon annan startat en lek, är det svårare att locka med Max
alla gånger. Men där brukar personalen vara en hjälpande hand
mellan Max och andra barn, så de förstår varann och vad de har för
tankar med leken. Kan ju även spela roll, hur intreserad han är,
utav att leka just den leken, som han inte själv valt ;)

Många sånna saker som man diskuterar, hur Max
fungerar på dagis. Så måste man ju oxå väga in, vad som
kanske är ”naturligt” på hans sätt. Alla är vi ju olika
och det kan ju även vara personliga drag och även naturligt
för vilken 3 åring som helst. Kan vara lite klurigt.

Karlstadsmodellen…..

Karlstadsmodellen har ju mycket bra pedagogik för
barn med Downs Syndrom och vi använder delar av
detta hemma och på dagis. Däremot är ju den här
modellen väldigt styrt, om man nu ska följa den slaviskt
och vi diskuterade just att vi får nog anpassa den lite så
den passar Max. För Max är väldigt envis och ibland känner
han inte för en sak och då är det ”nej”. Så trots om det i modellen
står att han ska jobba själv med vissa delar, innan andra barn
är med, så kanske man måste släppa det ibland och ta in andra
barn tidigare om det funkar bättre då och det blir roligt. En
ständig balansgång.

Här hemma är det just nu mycket ”nej” till all ”träning”.
Ingen sugrörsträning, ingen tuggummiträning m.m. Så då
har vi oxå släppt allt för ett tag. Max behöver nog
bara vara” i perioder oxå, då kan det kännas skoj igen
om ett tag.

Prat & tecken…..

Vi upplever oxå, både hemma och på dagis att Max kan
vara svår att förstå ibland. Detta beroende på att han gärna
vill prata och använda mer ord. Visst, det är ju jätteskoj och är
ju förstås ett utvecklingsteg i rätt riktning. Vissa ord är ju klockrena
och går bra att förstå, men då vissa blir som ”grekiska” och då när
man inte förstår, ber man honom teckna istället, men då kan det
ju nu vara ord, som han inte har tecken för och då blir det trubbel!

Förberedelser för flytt…..

Nästa termin på dagis blir det att förbereda Max på flytt
till den stora avdelningen på dagis. Detta ska vi göra under
en lång tid och både Max och avdelningen ska få tid på sig
att anpassa sig och skolas in. Ja, tänk att vi redan är där.
Max fyller 4 år i vår och det känns helt sanslöst, vad tiden har
gått fort.

Ja, det var väl en sammafattning på vad vi pratade om.
Man kan bara vara så nöjd, att allt fungerar så bra som det gör,
både att Max gillar dagis och att personalen är underbara och
att allt känns tryggt och bra.