Min brorsdotter Emmy är dragplåstret
i kvällens idolavsnitt, då de visar från
Norrlandstågets audition….
…här en bild från i sommar då Max
står på scenen med henne.
…kolla bara in här, så gripande,
jag börjde gråta direkt, så vad
ska det bli ikväll….
…antagligen floder!!!
Jag och ”baggarna och många fler
tror på dig Emmy , så strunta i vad de
andra tycker, i mina ögon är du
redan en idol…min idol!
Just detta med tal och språk är ganska
fascinerande. Har väl inte tänkt så väldigt mycket
på det innan vi fick Max, eftersom det för storasyster
har kommit naturligt i hennes språk- och talutveckling.
Men ända sedan vi fick Max och vi fick veta att det kunde
ta längre tid för honom att prata och att utveckla ett
språk, så har just detta känts som ett av de viktigaste
bitarna för mig personligen. Det känns viktigt för mig
att Max kan kommunicera bra, att kunna göra sig förstådd
och förstå andra. På det, kommer man långt i livet ;)
Vi har ju använt oss utav tecken som stöd från det
att Max var kring 1 år. Det har varit superbra. Det
rekommenderar jag varmt. För även om han inte hade
talet då, så kunde han göra sig förstådd och vi förstod honom.
Det ordförråd som han sedan hade i tecken, har han ju nu
överfört i tal. Nu släpper han ju tecknena mer och mer,
allteftersom han pratar mer och mer och utökar sitt ordförråd.
Men tecknena finns där alltid i bakgrunden.
För idag så tecknar han till vissa ord samtidigt som han
säger dessa ord och är det något han har svårt att
säga, använder han tecken till att beskriva, så vi förstår.
Det är ju oxå så enkelt att använda tecken, för du har ju
alltid med dig händerna. Du behöver inte ta fram bilder
eller någon apparat för att säga vad du vill, bara vifta lite
med händerna ;)
Så om ni står i något sorts ”valet och kvalet” om ni ska
satsa på tecken, så säger jag GÖR det. Man kommer fort in
i det om man tar ett par tecken i veckan. Dessutom är det superskoj
att lära sig ett ”nytt språk” och det går göra så mycket skoj kring det
med sånger och ramsor och dyl. Ni kan ju läsa mer hur vi
startade då Max var liten. Se under Vår teckensida >>
Måste även säga att det är kanon här hemma
med tecken ibland för alla. Speciellt då vi har en
pappa som ofta är i garaget och kör olika fordon här
ute på gården. Då använder vi alltid mycket tecken, då
vi ska ropa in honom till mat eller fika eller sånt ;)
Har även upptäckt hur bra det är att ha, då man
är någonstans på ett möte, eller någon samling,
då någon i familjen sitter på andra sidan av ett rum
och man inte kan skrika, då kan man teckna istället
i smyg ;)
Det är med lite vemod, vi beslutade här i sommar
att sluta med vår egen teckenkurs som vi haft här
hemma varje söndag. Men just nu känns det inte
motiverande att fortsätta, då Max blivit så duktig
på att prata. Så vi får väl se om vi kan hitta på något
annat istället.
Under sommaren har det ju hänt mycket i Max
tal och språk. Nu babblar han ju för fullt och jag
tycker det blir tydligare och tydligare.
Så det är fascinerande att följa med i utvecklingen
så här nära, som man får göra som förälder.
Det är då man inser hur himla invecklat det
egentligen är att prata, som man tidigare bara
haft som det självklaraste i världen.
Idag har vi varit och träffat Max logoped på
sjukhuset. Vi träffas ungefär med ett halvår mellan
gångerna. Jag är så glad att vi får ha samma underbara
Cecilia som är toppen. Det känns verkligen som om
hon är klippt och skuren för jobbet och brinner för det!
Som vanligt då vi kommer dit, så blir
Max som en mussla och bara tecknar
från början ;) Det är som han förknippar stället
med att han ska teckna, då han gjort det där de första
gångerna, så han glömmer av att han kan nu kan prata oxå :)
Men Max logoped vet att han kan
vara lite blyg i början, så de startade med
att spela ett Bamsespel, för att låta det
lossna lite…
…så de spelade och pratade lite kring bilderna.
Men vi fick upprepade gånger säga att
”du kan ju prata och säga vad det är” för han tecknade :)
Men efter en stund lossnade det lite.
Idag kollade logopeden lite olika
saker med Max. Började med att han
fick stapla klossar …
….och sedan säga färgerna på dem.
Först tecknade han alla korrekt och efter
påminnelse att han kunde säga dem ;) så
sa han även alla korrekt ;)
…sedan fick han fick ta fram olika saker ur en väska
och säga vad de var för något. Han fick sortera dem
i olika kategorier och även sätta saker i olika
förhållanden till varandra, typ under, framför,
bakom osv….Det gick oxå bra.
Sedan startade hon bandspelare
och spelade in då Max sa vad det
var på bilderna i en pärm…
…här är det väl både hur han uttalar det och även
om han ser vad bilderna föreställer.
Inspelningen ska logopeden lyssna närmare och
mer nogrannt på och dokumentera sedan.Vi kommer
få en kopia på det sedan.
Men han har ju svårt säga k och g som ligger
långt bak i munnen och istället flytter han fram
dem och säger istället t och d. Men tydligen så
är det ju även normalt för många barn utan ett
funktionshinder att man kan ha svårt för dessa ljud
i 4 års åldern. Så logopeden tror att det kommer
komma för Max. Så det känns ju bra.
Sedan om vi nu får komma och prova ut
gomplattan, så kanske han har lättare att hitta de
ljuden då den ska stimulera just detta.
Nu har det ju gått över ett halvår, så vi borde bli
kallade snart för utprovning.
Logopeden hade sett på bloggen att Max börjat med
ordbilderna från läskoden och var impad ;)
Så hon la fram en bild samt 2 bokstäver och
så skulle Max ta den bokstav
som ordet börjde på…..
…om en bild var en moped så skulle han ta
bokstäven m som det börjar på. Det känns som han
börjar ha det… att han hör vilken bokstav det börjar på
och det här är ju ett tips att fortsätta träning efter.
Så vi har fått en broshyr om språklig
medvetenhet, där vi kan få lite tips hur vi kan
fortsätta träna hemma. Bland annat rimövningar,
stavelser, sammansatta ord och lyssna efter ljud i ord.
Typ finns det ett s i sol? Sedan även lyssna var i ordet
ljuden finns. Är det i början, mitten eller slutet osv….
Efter träffen idag och på vägen hem i bilen
så kändes allt bara toppenbra. Det känns som
om Max är på rätt spår och det känns som om det
vi busar med här hemma och som just känns som
bus och inte träning, gör att Max går framåt i sin
utveckling och det känns ju skoj.
Vi är inte helt ute och cyklar ;)
På tisdag till veckan så kommer även
logopeden ut till förskolan med habteamet
och då kan vi ju prata mer om hur det går på
förskolan och så, eftersom Max resurs inte
hade möjlighet att följa på denna träff.
I morse innan Max skulle på förskolan
så frågade jag hur han ska göra, då fotografen
skulle ta kort idag. Jag förväntade mig att
han skulle säga ”le” men vet ni vad han gör?
…han drar upp tröjan och blottar magen
och gör en busig min :)
…så det hoppas jag inte att han gjorde
på kortet idag. Hi,hi!
När jag och Max satt idag och kikade lite
på bloggen och tittade på bilder och på
gamla videos, så frågade jag Max,
vad han tyckte att jag skulle skriva om
ikväll på bloggen och då säger han
”….se Max & Mikko”.
Så då lägger jag väl in hans favvoklipp
sedan i sommar, då han & hundvalpen Mikko
har dragkamp i sandlådan……
.
.
…om Max ska få mina och storasyrrans
baciller, eller om det tänker hoppa över honom.
Än har det inte kommit i alla fall, så det lutar väl åt att
det bli plaska i badet i morgon med pappa.
Vi tjejer har då hostat ikapp här hemma idag.
Jag börjar själv få träningsvärk av allt hostande,
så jag hoppas det ger sig nu.
Å, regnet det smattrar på taket.
Det är rent fascinerande att det inte
snart tar slut där ”uppe” ;)
Jag är egentligen ingen TV människa.
Jo, jag kan se bolibompa med barnen och
vill gärna glutta en stund i sängen innan jag
somnar. Men annars är det bara en sak som
jag vill se och det är idol.
Jag fick med brorsdottern på norrlandståget
som de ska visa i nästa avsnitt, så jag hoppas
att man får se henne. Tyvärr så var det bara
de bägge ”baggarna” som vill ha henne vidare,
så hennes resa tog slut där. Men för mig
så är hon redan min idol.
Men nu när det är idol nästan varje kväll
så har jag lite svårt att bara sitta och se,
jag måste ha något litet pyssel i knät ;)
För det har ju blivit höst och då frodas det
pyssliga ideér vill jag lova. Jag tror säkert,
att om jag vore frisk, så skulle jag kunna ha
ett heltidsjobb bara i att förverkliga alla ideér
som hela tiden ploppar upp i huvudet ;)
Så här ser det ut just nu i knäet
framför TV:n…..
….får väl återkomma med resultatet
senare, om det nu blir som jag tänkt mig
och att det blir bra, så jag vågar visa ;)
Max förskola har fotografen på besök
imorgon och när jag frågade vad han skulle
ha på sig för fint, så svara han först:
”ingenting” och flinade.
”så du ska vara naken, då du ska ta kort” svara jag.
”jooooo…..nääää…” skrattar Max.
”vad skulle du vilja ha på dig då? frågar jag.
Han tänker och som vanligt gör han den gulliga
gesten och pickar med pekfingret i tinningen och
låtsastänker ;)
Sedan lyser han upp och så säger han:
”…ett skärp!”
”okej” säger jag lite överrumplad :)
”tycker du att du skulle bli fin med en skärp?” frågar jag.
”…mmm” svara han.
Först trodde jag att det är ett vanligt skärp han
menar, men det kom fram att det är ju ett
pickadoll-skärp som han har då han leker cowboy.
Han vill ju klä ut sig!
Egentligen skulle det ju vara en ganska skoj grej
att låta barnen klä ut sig till något, på just
samlingskortet. Det skulle vara gulligt få se prinsessor,
cowboysare, spindelmän, eller varför inte en groda ;)
Jag visade dock Max vilka kläder jag hade tänkt
att han skulle ha och han tittade och så ryckte
han på axlarna, så där nonchalant och sa ”okej”,
så han var inte så brydd :)
Lite mer skoj är att den lille pillesnoppen
är väldigt intressant just nu. När han satt
på pottan ikväll så har han ett fasligt sjå
hur han ska placera sig på pottan och han
försökte dra in magen och tar även hjälp
av händerna, för att se den lilla pillesnoppen
under magen :)
Sedan stoppar han ner handen och trycker
ovanför pillesnoppen, så att den riktas ner
i pottan.
”vad gör du?” frågar jag.
”pillenoppen ner…….inte spilla” säger Max.
”vem har lärt dig det?” frågar jag.
”pappa…sitta toa” säger Max.
”Så pappa har lärt dig det, då ni sitter på toa?” frågar jag.
”mmmm….jag och pappa” säger Max med ett stort sånt
där lyckligt leende på läpparna, då han tänker
på vad han har lärt av pappsen, sådär killar emellan :)
Ett nytt liv... 