Det blev en lycklig kille idag oxå.
Pappsen har lånat en liten grävskopa för
en del jobb på tomten.
Vem tror ni var lyckligast??
…helt överlycklig så fick han ju även hantera
spakarna själv och började lite försiktigt med en spak….
… men snart tog han över bägge och det var stor
koncentration och det var bäst hålla tungan rätt i mun ;)
Ännu en underbar eftermiddag,
som vi bara måste ta vara på.
Så när barnen kom hem trån förskola och
skola, frågade jag vad de ville göra utomhus.
De fick välja vad de ville och bägge var
eniga……gå till skogen!
…så då packade vi en liten picknickkorg
och så gick vi iväg. Vi har inte långt till
skogen direkt, men Max fick åka en bit….
…storasyster kör lillbror i träskrindan
en bit och sedan fick han gå själv….
…så härligt att gå i skogen. Barnen ville snabbt
att vi skulle hitta en plats och fika ;) så vi slog oss
ner på filten vid några stenar och mumsade några
glutenfria chokladbollar och saft….
…vilket förstås var mumsfilibabba!
Det är nog inget som går upp mot att
fika ute i naturen.
På vägen hem tog vi en annan stig och där
hittade vi en jättestor myrstack….
…den var nästan lika hög som Max!
Dock har jag lite svårt för, då det kryper överallt,
så vi stanna inte så länge ;) Dessutom blev det mygg
efter denna stig, så vi hann få flera myggbett innan
vi var hemma igen.
Det kändes lite trist att man själv inte orkar gå
så långt och det som man helst skulle vilja göra.
Trist när man känner att man måste vända, alldeles
för fort. Det känns alltid som ett litet nederlag inombords.
Hade även varit roligt hjälpa Max och klättar upp på
de stora bamse stenarna i skogen, eller springa
och jaga varann och gömma sig under grankvistar
och en massa bus. Det är sånt som kan göra mig lite
ledsen, då jag går där i skogen och tänker på det,
men orkar inte genomföra det, eftersom jag känner
hur värken tilltar eller då jag börjar domna bort i ben,
armar och läppar.
Men gullebarnen vet ju hur jag är och de anpassar
sig efter det. Så de var nog nöjda med den korta
varianten, för även om den är kort, så går det ju
att göra den mysig och trevlig.
Egentligen är jag bara nöjd att kunna göra det
här med min barn, jag får vara glad över det lilla
och sätta värde på det…och det gör jag för det
mesta, men visst kommer längtan då och då
efter sådant som man klarade förr. Tänk bara kunna
dra på sig joggingskorna och springa efter stigarna
kilometer efter kilometer över rötter och stenar.
Det är något som jag saknar mycket.
Vi har hur mycket olika stigar som helst
att välja på i skogen och det är något som
jag älskar med skogen. Dessa upptrampade
stigar som snirklar sig fram…..
…det är ju spännande att följa dem och man känner sig
så ”ett med naturen” då man går där :)
Det var synd att myggen kom och förstörde,
men innan de kom, så var det riktigt trevligt
och mysigt och riktigt kanonväder. Gäller att
passa på att ta tillvara på de fina dagarna.
Måste avsluta med den här låten,
den texten säger ju allt….
.
Idag blev det en härlig eftermiddagssol
så vi stannade ute, då Max kom hem från
förskolan….
…i sandlådan var det sån där bra sand, lite kladdig,
då det regnat tidigare under dagen och Max tyckte
det var skoj att köra med traktorn.
Vi tog fram lite såpbubblor då
Max storasyster kom hem från skolan ….
….åh doppa, dra in luft och blåååås :)
Just såpbubblor är ju en sån
där grej som är så skoj att busa och
kladda med och så är det toppenbra
träning för Max att träna blåsa och
forma munnen. Hade man väl aldrig
direkt tänkt på tidigare.
…så innan vi var färdiga, så var det nog såpbubblevatten
över hela lilla karln, men så länge man är ute, går det ju
fint att bara byta kläder sedan ;)
Jag fick till några läckra bilder på
Max storasyster då hon blåser….
…de blir ju verkligen vackra, såpbubblor, med sina
skiftande färger.
Bäst idag, om man frågar Max, var att
pappsen har lånat hem en bultmaskin
för att få till infarten till garaget.
När Max kommer hem från dagis, så står
bultmaskinen på släpet och han blir
eld och lågor, så vi går fram och tittar….
…jag säger till honom:
”….när pappa kommer hem, får du säkert vara med
honom och se då han kör..”
”…får jag det !?…” säger Max och pekar på sig själv….
…då blev han så här lycklig och förväntansfull :))
Vad det är härligt med kort som verkligen
kan beskriva en känsla, eller hur?
…lite senare så fick Max gå och kika närmare
på bulten….
…lycklig kille!
Vi har just nu underbara nätter med Max,
det måste vara så att magen mår superbra på
både gluten- och laktosfri mat. Det känns
toppen och vi hoppas det fortsätter så.
Lite skoj har det varit nu, då
Max klivit upp tidigare på mornarna
och varit lite trött. Då har han trott att
ögonen är fastklistrande och att han inte får
upp dem, men han har bara varit trött och att
det har varit för ljust i rummet. Men han har
försökt skylla på att de är fastklistrade.
Hi,hi :)
Barnen började skola och förskolan igår
och genast så ser man hur stora de är (!!)
Så det har varit en stor omställning här
hemma både för barnen och mamsen.
Både på gott & ”ont”.
Max började nu på stora avdelningen på
förskolan. Bara det att se honom i den miljön
med alla de större barnen, gjorde att han växte
flera centimeter i mina ögon.
Mamma stora lilla pojke!
De två första dagarna har gått bra.
Han trivs nog som fisken i vattnet med alla nya
rum, saker och rutiner. Första dan var han lite
avvaktande då de äldre barnen for fram, men
han behöver nog bara bli lite varm i kläderna.
För idag hade han börjat prata mera och bland annat
berättat för de andra barnen att det var hans mormor
och morfars hus som de hade gått förbi idag….
…jag tog detta kort på Max då jag hämtade
honom idag på förskolan och han har precis ätit
mellis. Visst ser han väl ut som stora killen i
stora matsalen ;)
Max storasyster började 4:an med allt vad
det innebär med nytt klassrum, ny fröken och
”nya” klasskamrater. Det har varit spännande.
Då det har varit trötta barn på kvällarna.
Nya tider och nya rutiner tar på krafterna.
Min kropp gillar inte nya rutiner.
Den omställningen som är nu, gör att kroppen
får ett tuppjuck och protesterar högljutt. Har haft
sån värk i kroppen och orken ligger på låg nivå.
Men det är bara anpassa sig och bara vi kommer
oss framåt, så blir det lite bättre förhoppningsvis.
…nu blir det åter att försöka prioritera min
kropp och kanske kunna bygga upp något litet
försprång innan vintern gör entré och jag vet att
jag kommer bli ännu sämre.
Av erfarenhet så vet jag att daglig rörelse i
någon form, även om det vissa dar, blir väldigt
lite, är bra. Jag ska försöka orka det, för under
sommaren prioriterar man ju familjen och
dagarna fylls ju då bara med att allt ska fungera
kring dem.
Sedan att även hinna vila ordentligt. Det gör
skillnad för mig. Att vila en stund varje dag,
då har jag lite energi tills barnen kommer hem
och det blir dax för läxor och lite bus.
Max frågade första dagen vi skulle på förskolan
och vi inte skulle ha vårat morgonbus, som vi
brukar. Det värmer i mitt hjärta att han kommer
ihåg och att han vill.
Vårt morgonbus, är en liten stund, typ en kvart
med lite bus vid bordet, med något som han
behöver träna, typ ljuda bokstäver eller så.
Så jag måste ta och kika, vad vi ska hitta på
här framöver, för vi har verkligen tagit
sommarlov i sommar ;)
Våran idagbok som vi har mellan förskolan
och hemmet till Max ska få lite uppdatering.
Tanken är väl att Max ska vara lite mera aktiv
med den nu och jag har lite nya ideer som jag
just nu håller på att färdigställa, men jag väntar
på lite material som ska anlända. Så jag återkommer
och visar det sedan.
På förskolan har han nu dessa 2 dagar fått vara med
och bestämma vad de ska skriva om idagboken, om
vad som hänt under dagen. Bra träning för det egna
berättandet och tänka meningar och bygga språk.
Så ikväll så satt vi oss ner en liten stund och så
fick han klippa och klistra in lite bilder vad han gjort
på eftermiddagen här hemma och fått berätta vad vi
ska skriva under bilderna….
…här klipper han isär bilderna. Tyvärr så har en
massa förbrukningsmaterial sinat här hemma och
alla barnsaxar gått sönder , så jag måste skaffa
nytt. Sedan hade jag slut bläck i fotoskrivaren, så
det blev skriva ut på ett vanligt papper i den
vanliga skrivaren och även limstiften var slut (!!)
Så det måste ordnas, för om allt finns och är
lätttillgängligt, så tar det kanske 15 minuter
varje kväll att göra det här….
…här kollar han in bilderna han klistrat fast…
…och sätter fast bladet i pärmen. Nu kan han
imorgon med hjälp av bilderna som stöd,
berätta på förskolan, vad vi gjort här hemma…
…han är ganska stolt över framsidan på idagboken
som denna termin har fått en bild på honom
i racingdräkt :))
Jag vet inte om det är någon på förskolan som
säger ”japp” som Max tagit efter, eller om han hittat
på det själv, för idag har han sagt ”japp” hela tiden, då
han ska svara ”ja”. Sedan hörde jag även att han istället
för nej sa ”näpp”, så kanske ett tecken på att han har
börjat om på förskolan och fått lära sig nya fräna ord ;)
Återkommer med lite mer bilder från
den härliga eftermiddagssolen alldeles strax ;)
Ett nytt liv... 