Old stuff….

 

Jag diggar gamla saker.
Jag gillar gamla saker som än
idag är användbara och som har den
där ”looken” att det är välanvänt.

Helt underbart….

Helt underbart så har vi fått låna
en gammal sak och som passar helt
perfekt för Max just nu och i hans
bus/träning…

 

…den här gamla och långa trälådan har nog
använts i någon skola för ett bra tag sedan…

…den innehåller nämligen en massa bokstäver
som är sorterade i olika fack :))

 


…så man fäller hela lådan så här
på sidan och så ligger bokstäverna där
i ordning som alfabetet.

Sedan finns det 2 skåror uppe
i locket där man då sedan kan
placera bokstäverna medans
man håller på.

Då är det enkelt att bilda olika
ord och eftersom lådan är så lång och har flera bokstäver av varje, så kan man ju skriva långa meningar oxå ;)

Max har testat…

Såklart har ju Max testat den
och vi använder den nu i ett litet bus som jag har
kombinerat ihop åt honom, men det tänkte jag
skriver mer om sen i ett längre inlägg…

 

…här har Max hittat bokstaven m och här ser
man hur han ljudar den ;)

Här har vi fått ihop namnet…

 

och här står bokstäverna på den undre listen…

…och här ser ni även på den övre.

Det känns som om den här kommer vi
kunna använda mycket framöver och jag
är så glad att vi fått låna den.
Tusen tack Therese !!

Återkommer….

Jag återkommer snart med lite mer
hur vi använder den just nu tillsammans
med lite annat skoj, bland annat
sandpappersbokstäver ;)

Avsluta med lite skoj….

I morse då vi sitter runt köksbordet
och Max har nyss klivit upp och sitter
och mornar sig i sin pappas knä i soffan.
Då kommer storasyster nerför trappen
och har oxå hon vaknat.
Hon säger: ”...godmorgon” och jag och
pappsen svarar ”…godmorgon”.

Jag väntar som att Max ska säga
detsamma för han brukar oxå säga
just ”godmorgon” varje morgon.

Men då säger Max: ”….sena bruden!”
(tjena bruden) lite så där kaxigt och
det lät ju så himla skoj & oväntat :)

I huvudet på en normalstörd….

 

Allt började ju så bra.
I somras så bokade jag
biljetter till föreställningen
med Glada Hudik som äntligen skulle
komma upp till Norrbotten och Luleå.
Jag har ju länge velat se något med dem.
De är mina hjältar.

Ytterligare skoj….

Sedan fick vi besked om att
vår habilitering skulle anordna en
träff för familjer som har barn med
Downs Syndrom, just här lokalt.

En sån träff som jag länge längtat till
och själv önskat av habiliteringen. Så
långt kändes ju allt toppen. Vilken rolig
höst att se fram emot!

Men så blev det mindre roligt….

För när inbjudan till träffen kom
och jag tittade på datumet, så fick jag
sedan gå och kika på mina biljetter till
Glada Hudik…det var väl inte (!!) ….

….japp, samma datum förstås!

Det ena under dagen och detta på kvällen,
samma dag. Vad är problemet, tänker kanske ni?
Jorå, det skulle väl inte ha varit något problem för de
flesta, men det går inte för mig.

Jag har nog att klara av en av sakerna och ändå
kommer jag måste jag dopa mig innan och ladda
och ta bakslaget och må dåligt efteråt. Så om jag skulle
fara på träffen på dagen, skulle inte orken finnas för
det på kvällen och vice versa.

Man kan ju tycka att det verkligen var maxat att
dessa saker hamnade på precis samma dag, då man
hade bokat biljtetterna så långt i förväg. Men värre
skulle det bli!

Helt sanslöst….

För sedan efter ett par dagar så får vi
ytterligare ett brev på posten. Det är
adresserat till gubben min.

Han har nu fått tid för sin planerade
operation av sin handled…..och kan ni
gissa vilket datum det blev ?? Japp,
samma som Glada Hudik & träffen (!!)
Nu kan vi tala om MAXAT!

Vände och vred….

Så med beslutångest hit & dit
och vände och vred på fördelar/nackdelar
hit & dit, så blev det beslutet att sälja
Glada Hudik biljetterna :(

Träffen kändes så himla roligt anordnad där
det kommer en danspedagog som ska ta hand om
barnen medan vi föräldrar ska få sitta och prata.
Sedan ska barnen få ha dansuppvisning för oss
i slutet. Det kändes ju bara som klippt & skuret
för Max!! …och det kan man ju inte säga nej till.

För då skickar vi pappsen och operera sin hand den
dagen och så följer Max storasyster med på träffen
med mig och Max.

Osäkert läge….

Så JAPP vi har sålt biljetterna.
Känns lite tungt och framförallt tråkigt.
Men man måste ju göra ett val och det blev
det här och det är bara gilla läget nu.

Men det värsta just nu,
är ju att jag hade hoppats att vi nu
redan hade gjort bort vattkopporna
som härjar i byn. Men icke det. Max storasyrra
och 2 till i klassrummet är de enda som inte fått
det än, alla andra har redan trillat dit och gjort bort det.

Så hur stora tror ni är oddset att vi kommer oss
iväg på träffen då? Det känns som att det är stor risk
att en massa prickar kommer sätta stopp för det oxå.
Jag vet inte ens om man vågar hoppas, för det är nog
inte tal om om barnen får vattkoppor utan bara när .

Så det känns som denna höst, som man såg
fram emot så mycket, förvandlades till något
annat ganska plötsligt.

En liten tröst…..

Men en liten tröst i det hela
är att svärmor hade köpt Pär Johanssons
bok ….I huvudet på en normalstörd
här tidigare och nu har jag fått låna den.
Så jag får väl ha den som substitut…

 

…den går bland annat att köpa här  >> på nätet.

Har börjat läsa den, men har inte läst den klart
än. Men så fort jag började läsa den så kändes det
som ett bra substitut. Blev glad på en gång och jag
har till och med legat och skrattat högt för mig själv
när jag läst och känslorna blir så varma och goa.

Måste bara skriva lite från boken då Pär skriver
om sin vän Bosse Östlin:

”….han som plötsligt kan gå fram till vem som helst,
det skulle kunna vara både kungen och tanten
i närbutiken, och säga: ”..idag är jag lite ledsen.
Det skulle kännas mycket bättre om jag fick en kram
Och dessutom få den.

Ja, så gör en riktig hjälte
enligt mig ;)

Har ni inte läst boken,
rekommenderar jag den varmt.
Åh, tänk om man ändå hade fått sitta där
i publiken nära och få se dem live och då
speciellt Bosse Östlin. Men jag tänker positivt
och jag tror på en nästa gång….

Kronblom har snuva….

 

Idag när jag hämtat Max
på förskolan och vi kommer
hem så var det dags att tömma
vattnet på Kronblom.

Kronblom….

Tidigare så fick vi en regnmätare
av Max farmor i form av Kronblom
som har koll på hur mycket det regnar..

 

 

….han är ju en rolig gubbe och
Max gillar att gå fram och prata
med honom lite då & Då ;)

Ja, här ser ni ju att den
behöver tömmas. I helgen
läste jag, om det var lördagen,
som Piteå med omnejd hade
rekordet i nederbörd och före det
har det ju regnat hela hösten.

Jag tycker inte det ska finnas
kvar någon nederbörd till
vintern i form av snö. Fast
det har man ju sagt förr och
ändå har det blivit massor
med snö.

Max ville då idag tömma Kronblom,
men när han går fram och kikar närmare på honom så blir han faktiskt
bekymrad för herr Kronblom.

Kronblom har snuva….

För när Max kommer närmare
så hukar han sig ner och granskar
Kronblom och jag frågar:
”…vad tittar du på?”
då svarar Max:
”…Kronblom är sjuk, Kronblom
har fått snuva”.

Japp, visst är det så, när jag kommer
närmare, så ser ju jag oxå…

 

…snoret droppar ju från näsan, stackarn! ;)
Så jag säger till Max:
”…det är då inte konstigt att Kronblom fått
snuva då det regnat så mycket hela hösten”.
Då funderar Max en stund och säger sedan:
”…mmmm, han har för lite kläder på sig,
han har inga regnkläder”.
Såklart!

 

Max går fram till Kronblom och säger:
”...jag ska hjälpa dig torka näsan” och så
torkar han bort snoret under näsan med vanten ;)

Dags för tömning….

Sedan när Kronblom hade
fått ”snyta” sin näsa, var det
dags för tömning av mätglaset…

 

 

 

…och som alltid är det roligt då någonting innehåller
vatten, då kan en sån här tömning av ett regnglas kännas som
om man får uppfylla sin största önskan :))

 

Höstskogsmys…..

 

En mysig dag till ända.
Lördagen till ära var jag bättre
i kroppen och magen ganska okej.

Så när vi fått med dottern som
sovit borta på hajk i byn så tänkte
vi att efter eftermiddagsfikat att ta
oss en skogspromenad jag och
barnen.

Mellan regnskurar….

Regn på förmiddagen och
så lite uppehåll i det hela och vi
tänkte passa på mellan regnskurarna
att ta oss ut. Denna höst måste nog gå
till rekord här omkring i nederbörd.
Helt galet vad det har regnat alltså.
Har aldrig varit ute så här lite en
höst någonsin.

Men hur är talesättet ”….det finns ju
inget dåligt väder, bara dåliga kläder” ;)
Så idag blev det regnkläder på och så ut
i skogen…..

 

…härlig frisk luft och inte så kallt.
Det blåste lite, men när man var i
skogen så var det lä och bara mysigt
då det blåste i alla träden.

Fina ungarna….

När vi kom fram till diket där vi
skulle gå över för att komma in på
stigen där vi brukar gå, så säger jag
till barnen att bara vänta lite, medan jag
skulle plocka fram kameran ur sin väska
för att hänga den runt halsen så jag lätt
kunde fota sen. När jag sedan har gjort det
och tittar upp, då har barnen ställt sig för
att posera där för mig…

 

…så fina ungarna vet vad mamma blir glad över,
så ett sånt här fint kort fick jag då ;))

Stigen….

Stigen som vi brukar följa ligger inte så
långt bort från vårt hus. Den är egentligen
inte alls märkvärdig och inte alls värst långt.
Men den är alldeles lagom.

Både för egen del, då man inte orkar gå
så långt, men även för barnen är det helt
tillräcklig. Det är inte att man måste fara
långt, eller ha en massa på programmet,
för barnens fantasi och även mammans fantasi
räcker gott och huvudsaken är att man kommer
sig till skogen….

…här ligger barnen i blåbärsriset och flörtar
med varann ;)

Det är härligt då Max storasyster helt spontant
säger: ”…..åh, vad härligt det är med skogen och
att gå i naturen” där vi går efter stigen idag.
Jag tycker det är härligt att de uppskattar det
och idag känns det ännu mer värdefullt, då det finns
så många tekniska prylar och annat som lockar hela tiden.
Då känns det extra viktigt att man inte glömmer bort
det enkla och vackra man har utomhus…

 

 

 

….det här trädet hittade vi med en massa hål i, antagligen
kanske en hackspett som varit flitig ;) Men med barnens fantasi
så tyckte de att det såg ut som ett fågel hotell :) …och det var
det ju förstås, ett flera våningars fågelhotell, så mysigt ;)

 

  

…sedan hittade vi svampar på träden som var skoj att
kika närmare på. Max kolla om de gick att plocka bort,
men de satt fast i trädet. Coolt tyckte Max ;)

Myrstacken….

Efter denna stig så har vi en stor myrstack
där vi brukar stanna till och se hur flitiga myrorna
är. Men idag var det ingen aktivitet, de har nog
redan gjort vinter och krypit ner i stacken…

 

…det gillade mamsen, för jag brukar få stå och
trampa på stället, för att inte få myror som kryper
upp på mig efter benen ;)

Max skulle testa med en pinne försiktigt
om det fanns några myror under barren….

…men Max hann knappt röra något, så började
djurvännen storasyrran att protestera:
”…sluta att förstöra deras hem, vad skulle du
säga om myrorna kom och förstörde ditt rum”.
Ord och inga visor!! ;)

Grankojan….

Sedan längre fram på denna stig har vi även
en ”gran-koja” som vi brukar krypa in under.
Det är alltså en gran, där grenarna hänger ner
i marken och har växt fast där, så det har blivit
som en koja därunder…

…här kryper Max in i den.
Det började nu att regna igen (!)
Helt sanslöst alltså, så det var ju perfekt att
vi var framme vid gran-kojan då ;)

…så när vi kröp närmare granens fot,
så fick vi inget regn på oss…


….så vi hade det riktigt
mysigt där under och hade
helt klart kunnat haft med
oss en picknick där under,
där det inte regnade ;)

Något vi får tänka på till
nästa gång ;)

Ja, det blev en mysig promenad
i höstrusket och det känns kul att
vi var iväg, för man vet
ju inte nu, hur länge till det ska vara snöfritt. Hips,vips blir det kallt nu och fryser på.

Sedan ska det blir roligt då vi får våran hundvalp,
som framöver kan följa med på våra skogsutflykter ;)

Härliga höstfärger….

Tyvärr har det inte blivit så många höstbilder
i år, på grund av det otroliga vädret, men jag fick
några fina höstfärger föreviga idag…

 

…höstfärger är ju något bland det vackraste som finns.
Nog är väl sommarblommande växter fina att fota, men
höstfärgerna som dyker upp av sig själv och deras skiftningar
är ju så oerhört vackra!

Innemys….

När vi gick hem från skogen hann det rent
börja spöregna, så det var sedan skönt komma
in i värmen och barnen satt sig framför en film
och jag satt mig för redigera bilderna på datorn
medan regnet smattrande på taket ovanför huvudet.

Mmmmm….härligt med naturen och även
tur att tekniken finns, då man sedan kan sätta
sig ner vid datorn och leka med bilderna man
tagit under dagen på ett enkelt och smidigt sätt.