Tuff & snygg…..

 

Ja, barnen har inte varit så pigga
idag heller. Fast pigga emellanåt då det
varit full rulle, men Max knogar på med sin
feber och var gode sliten vid lunchtajm,
så det blev sova middag. Men sedan full
fart igen. Det som går upp & ner lite, både
med feber och humör.

Snygg…..

Vi har roat oss lite med att
testa lite frisyrer idag….

…men det är första gången vi testar denna flätvariant
och det blev långt i från perfekt, men det är oerhört
skoj att testa sig fram :)

Tuff…..

När jag fotade storasyrran så ville förstås Max att jag
även skulle fota honom. Blev som lite fotograf – svartis ;)
Så då fick det bli att fixa till frillan på han oxå inför
kalaset vi skulle på….

 
 

…så Max skulle jag fota i farten på hans bobbycar och han var
nöjd med bilderna efteråt ;)

Varit på  kalas….

Trots lite febriga barn har vi varit på kalas
för barnens farmor och fikat gott. Så här såg
Max ut när han for dit…

…lille tuffingen i skinn-paj ;))

Framöver…..

Max är nattad och har somnat för kvällen
jag hoppas han vaknar piggare imorgon.
Jag hoppas han skulle kunna vara frisk
till badet på torsdag.

Har idag pratat med Max nya arbetsterapeut
på telefon, eftersom den ”gamla” har tjänstledigt.
Så vi försöker planera in en habiliteringsträff på
förskolan, där hon, logoped, resurs  och ev rektor
ska närvara.

Spännande….

Har fått något spännande och skoj
i brevlådan idag och som jag och Max
har tittat närmare på idag och det kändes riktigt
så där ”mitt i prick”. Så jag ska återkomma med lite
bilder kring detta.

Avsluta med lite gulligt….

Max är grabben som gärna är väldigt artig
och tackar gärna lite extra för allt ;)

Men idag tog nog lill- goingen priset!
Då Max hade duschat och jag hjälper honom
på med kläderna, så ser han ju först att han
har en ny skjorta och han frågar:
”…vem har köpt den till mig?”
Jag svarar:
”…det har jag”.
Då säger han:
”…tack snälla mamma” :)

Sedan kommer vi till byxorna som
oxå är nya för dagen. Han frågar igen:
”…vem har köpt byxorna?”
Jag svarar:
”…det är oxå mamma som köpt dem”.
Då tar han mitt ansikte i sina händer
(för jag sitter på en låg pall och han står)
och så säger han:
”…åhhh mamma, tack SÅ mycket
sedan ger han mig en puss på näsan och säger:
”…du är så gullig

Mammahjärtat ♥ blev alldeles varmt.
Herregud så söt han är med sina sånna här
kommentarer då han verkligen visar uppskattning
kärlek och är så tacksam. Så om det kan vara snålt
med komplimanger i övriga familjen, så får man då
i överflöd av Max :)

Min Stora Dag stiftelsen…..

 

….för ett tag sedan la jag ut mina
mallar som jag gjort till våran idagbok
som vi använt till Max mellan förskolan
och hemmet.

Tanken var väl först att jag bara kunde
lägga ut dem, helt gratis och man fick
ladda ner dem om man ville.

Men jag klurade….

…lite och tänkte att, visst man har ju en
del timmar bakom mallarna och få till det
som man ville. Så därför tänkte jag att om man
ville ha dem, så skulle man få skänka en slant
till stiftlesen “Min Stora Dag” som uppfyller
svårt sjuka barns drömmar.

När vi plötsligt fick uppleva på nära håll
hur ett barn blev allvarligt sjuk och för närvarande
har gått igenom en tuff behandling, så kändes
det som en bra sak att stödja.

Så GLAD……

Idag är jag så glad att jag jag gjorde det.
Jag skrev mer om det , om ni klickar på
bilden…

…så jag kan åter igen meddela att
insamlingen  inbringade 6431 kr :)))
Känns toppenkul!

Hade tänkt avsluta insamlingen ….

..för jag tänkte att det är nog inte några
fler som vill ha mina mallar, men faktiskt så
droppar det ner något mail då & då.

Så jag har åter igen öppnat insamligen
för det går ju verkligen till ett bra ändamål.
Så vill ni ha mina mallar, gå in på denna
sida och läs mera >>> och så får ni betala
in 100 kr till Min Stora Dag som förgyller
svårt sjuka barns drömmar.

Kan berätta att just nu är de, som vi
känner, som har ett barn som är svårt sjuk,
på en utlandsresa sponsrat just av Min Stora Dag.
Det är så underbart att läsa och man förstår att
pengarna och hjälpen kommer fram!

Det bidde inget…..

 

…det bidde inget besök hos logoped
för Max idag, då han är småkrasslig än.
Jag förstås lopopeden som vill ha en frisk
grabb och göra sina bedömningar på. Kan
ju bli lite missvisande annars.

Lägesrapport…..

Gårdagen var ganska snorig, hostig
och febrig för bägge barnen. Så den
spenderades mest i soffan.

Jag tycker de ser lite piggare ut idag
så vi får väl se hur det blir under dagen.
Det börjar nog lossna en del, för när jag sitter
här uppe vid datorn så hör jag hur bägge hostar
ikapp på bottenvåningen ;)

Själv känner jag mig inte heller på topp.
Halsen sticker lite och känner mig mosig
i kroppen, men då har jag alltid svårt att
avgöra om det är av något annat av fibron
eller om det bara är den som spökar, då det
varit regn och blåsigt och man sovit dåligt
i natt för värk.

Bad torsdag….

Badgruppen för Max startar torsdag
och jag hoppas han blivit pigg och kan
fara på den!!

Gratulationer…..

Idag ska vi och gratulera barnens
farmor som fyller år, så jag hoppas alla
är pigga mot kvällskvisten.

Sedan har barnens moster fyllt år igår
så vi skickar en liten försenad kram dit oxå!

Tjock fibrokärring….

 

När jag insjuknade i min Fibromyalgi
2002, alltså hela 10 år sedan (!!)
så läste man ju en del om detta.

SVBK kärring…..

Det som man kommer ihåg är ju
att, när man väl fick diagnosen efter
2 års utredning, så läste man ju om
hur den tidigare kallats SVBK vilket
är en förkortning och kodord för:
sveda-, värk– och brännkärring”.

Det var ju inte roligt att läsa, det
kändes som om man skulle bli en
kärring som bara gnäller om sin värk.

Så genast där tog jag beslutet, att
sån skulle jag inte bli, så jag försöker
verkligen inte klaga i onödan, för hur roligt
är det för andra att höra ”...jaha nu har hon 
ont där och nu där,  åsså där

Tjock SVBK kärring…..

Sedan det andra som jag kommer
ihåg som  jag tyckte var så negativt,
var att det var vanligt att patienter med Fibro
blev överviktiga, mycket på grund av att
orörlighet förstås.

Jag kommer ihåg att jag då lovade mig själv
att det ska då banne mig inte jag bli…
”...jag skulle bli undantaget” för jag
hade ju alltid varit aktiv och sportat.

10 år senare……

…så sitter jag här nu som en
tjock fibrokärring! :)

Kilona har smygits sig på under åren
i samband med att man är mer orörlig
och förstås mumsat lite för gott….

…jag har nog även tröstätit många nätter, då värken varit jobbig
och det har absolut känts bättre småäta på något, avleder värken
för en liten stund. Sedan behöver man äta lite extra på grund att
inte må dåligt av värkmedicinen. Så därför har nog oxå mitt ”sug”
efter något alltid varit konstant.

Så shit…..

…här sitter man alltså som en tjock
fibrokärring, som man inte skulle !!

Fast egentligen deppar jag alltför mycket för det.
ÄR mer arg på mig själv och ogillar verkligen
att det hunnit gå så långt. Ogillar att garderoben
innehåller en massa kläder som jag inte kan ha och
det faktum att jag känner mig så oattraktiv och trivs
helt enkelt inte med mig själv
……det här är inte jag.

Jag vill komma i mina kläder igen. Jag vill känna
att jag trivs med min kropp igen. Jag vill kunna
fara och bada med mina barn utan att skämmas för
att klä av mig. Jag vill kunna stå ute i trädgården och påta,
utan att behöva sätta upp en varningskylt med texten:
varning för flodhästen” eller nått liknande  ;)
Jag vill helt enkelt inte vara en tjock fibrokärring!

Så jag har definitivt bestämt mig att
göra något åt saken!!! För jag tror absolut inte
att man behöver bli en tjockis bara för att man
har fibro, ånej!

Gjorde ju ett försök förra hösten och kom
igång riktigt bra i 3 veckor, tills Max insjuknade
med Mycoplasma och vi hamnade på sjukhuset
och sedan med alla hans infektioner under hela
hösten, vintern och våren. Så då blev det tyvärr
istället åt andra hållet. Orken fanns inte där alls,
jag åt hellre mer än mindre.

Laddad……

Fast nu sedan 3 veckor tillbaka är jag
helt sockerfri. Är så fruktansvärt stolt över
mig själv, för jag har kommit över det där ”sötsuget”
som jag annars ständigt har. För oj vad jag tidigare har
testat ”dragit ner” på sötsaker, eller försökt införa ”bara
några godisar till lördagsgodiset”, eller att ”inte ta den där
sockerbiten till kaffet”. Men tror ni det har funkat?? Å nej!
Alltid har allt smygit sig tillbaka, då sötsuget blivit för stort!

Så jag tog beslutet att bli helt sockerfri! För jag vet att
för mig är det allt eller inget. Annars funkar det inte.

Sedan tänker jag även minska ner på kolhydrater.
Många kommenterar ”jaha du ska köra LCHF kost,
men är inte det farligt” Men jag ska försöka köra
min egen variant på en LCHF kost för jag tror inte
att det är riktigt bra heller för mig , men jag ska
försöka hitta någon egen variant som jag mår bra av.

NU ska det blir en del av min livsstil
inte bara en snabb diet som skiter sig, då
man tror att man sedan kan återgår igen
till vanlig mat.

Sockerfri…..

Måste säga att efter 3 veckor sockerfri,
så känns det riktigt bra. Då ska ni veta att
jag är världens gottegris i vanliga fall, en
godispåse, blir inte långvarig i detta hus.

Men nu när jag har bestämt mig, så går
det till och med bra att plocka lördagsgodis
till dottern när vi handlar :)

För det finns ju massor av andra alternativ
att ta till som sitt eget fredagsmys eller lördagsgodis.

Promenader…..

…är ju den form av motion som jag kan ägna mig
till. Även om det känns lite frustrerande, då jag är
typen som helst skulle vilja dra på mig löparskor och
ut och springa mig helt färdig & slut, som på den
gamla goda tiden.

Men det blir ju gilla läget. Sedan om jag jämför
promenader med att ha provat yoga, som inte var
något för mig, för där blir jag blir istället så stressad,
då känns promenad genast bättre. Så om man hela tiden
jämför olika saker med varann, så kan man ju hitta
positiva saker hos allt och fokusera på det ;)

Gåband…..

Så nu ska ni få se vad jag har införskaffat mig
inför vintermånaderna. Jag har lite svårt ta mig ut på
promenader då det är kallt, eftersom kyla gör mig sämre
i leder och muskler….

  

…så idag har jag köpt mig ett Attract
gåband :) En tjej i närheten skulle sälja
sitt som var lite använt, så då slog jag till.

Jag tänkte, att jag köper väl lite
”grisen i säcken” då jag inte har testat
det först, men jag tänkte att går det inte,
så får jag väl sälja det i min tur ;)

Så gubben min hämtade det idag och jag
har hunnit testa det litegrann. Är faktiskt
positivt överraskad.

Man kan ju ställa i bandet i flera olika hastigheter,
upp till 10 km i timmen och då har vi bara testat till 4 km/h
än och det gick nog fort kändes det som ;))

Med en ljudbok i lurar, så tror jag det här blir bra,
de dagar man inte kan gå utomhus.

NU JÄDRAR !!!!

Målet……

Det stora målet är att gå ner
ungefär 12 kg till nästa sommar och
som delmål 5 kg till nyår.

Men jag ska ta det lungt och inte stressa
fram något resultat, behövs det mer tid än så,
då blir det det. När man har en fibrokropp så
kan man inte stressa fram något, för även om jag
inte vill att sjukdomen ska bestämma över mitt liv,
så gör den ju faktiskt det. Går det inte för den, så
då går det inte, bara gilla läget. Så därför är det
viktigt att jag hittar min grej, som funkar för mig
och framförallt ta det ”slow”.

Men det största målet och vinsten på det hela
skulle ju vara om fibrokroppen skulle gilla det
så mycket att den oxå blev bättre, inget skulle
ju göra mig lyckligare :)))

Så det kan ju hända att jag någongång framöver
kommer uppdatera lite hur det går här på
bloggen, ett litet sånt där sidospår, som detta
inlägg vart ;)

P.s  vill ni läsa mer hur Fibromyalgin
påverkar mitt liv eller veta lite mer, så har
jag skrivit en del inlägg tidigare här på bloggen.
Läs här ett som jag inte skrev för så länge sedan.
Men annars sök på fibromyalgi i ”sök – fältet” till
höger, så hittar ni alla mina inlägg D.s

Avslutar detta inlägg åter igen med de
tänkvärda ord som alltid känns bra för mig:

…är de inte bara bäst!!!!
De känns alltid rätt för mig, speciellt
att läsa de mer jobbiga dagarna!