Myyys med dottern….

 

Idag blev det en mys-eftermiddag
med dottern på stan med hårklippning
och lite shopping.

Låååångt mellan gångerna man är in
till stan eftersom man inte har orken
pga sjukdomen, och därför är det extra
kul då det väl blir av och man ignoerar
för en stund värk och allt annat.
Den smällen tar man sen.

Tillsammans hos frissan….

Så vi hade bokat samma tid, hos
våra favvofrisörer och lyckats till
slut få en tid, då de jobbade samma dag
och tid ;)

…så här sitter jag hos frissan
och dottern tar ett kort då de torkar håret på mig.
Kommer inte håg sist jag var hos en frissa.
Det var nog ett par år sedan, känns det som.
Har bara själv toppat håret hemma med sax.

För det är ju just detta med att planera något
sådant. Jag vet att vid flera tillfällen, då jag bokat
frissan, som man måste göra i god tid, om man vill
ha en speciell, så har jag fått avboka samma dag,
eftersom kroppen varit sämre, något som man aldrig
vet. Så egentligen är ju det bästa för mig att ta en
drop-in tid, då jag ahr en ”bättre dag”, men nackdelen
är ju då att man inte får sin favvis.

Jag vet ju att jag har tjockt hår,
men när alla frissor i salongen är fram och
tycker det är något speciellt, så måste man
vara lite extrem, för de borde ju ha sett ett & annat ;)

Min frissa, tunnade nog ut hälften av håret
och ändå var det massor kvar. Men så härligt
med ordentlig genomklippning, urtunning och
uppklippning av håret. Jag har mycket
självfall, så med uppklippning, så blev det
som om jag kom hem med en ny permanent ;)

Så det är ju just detta som är skillanden, mot
en drop-in tid, nu fick man gå hos frissan, som
förstår hur jag vill ha det!! Toppen alltså!!

Shopping….

Helt sanslöst vad det flöt på idag.
Vi hade efter frissan 2 timmar på oss innan
pappsen skulle hämta oss. Vi hade egentligen
inte planerat så mycket, jag kan ju snabbt bli
sämre och man vet ju itne hur man ska orka.

Men uj vad vi hann handla ;) Vi hittade typ
direkt kläder som passade dottern, mig själv
och till Max. Det var verkligen flyt med storlekar
och framförallt att det passande :))

Men få se i natt….
kände redan på Gallerian, där det är lite
mer folk, att då jag blundade så snurrade det.
Är så känslig för mycket synintryck, det är som
huvudet inte kan sortera det i ordning.

Max var hos….

…mormor och morfar medans vi
var på stan och vi fick middag där
då vi kom hem. Så Max har nog kört
hårt med sin mormor och morfar
och haft skoj.

Men sååå mysigt att få spendera
eftermiddagen med dottern på tu man
hand och få skämma bort henne lite ;)

Sånna här dagar lever jag länge på,
sedan när man bara går hemmavid!

Nedläggningshot….

 

Ja, här sitter man en onsdagskväll
och känner sig allmänt lite orolig
för framtiden.

Både orolig och så lite förbannad
känner jag mig. Det känns som om det enda
man snart läser om, är alla neddragningar
och nedläggningar och sparande överallt,
i alla tidningar. Där stor del är inom
barnomsorgen.

Nedläggningshotad….

Vår förskola, där Max går,
är nedläggningshotad från hösten 2013.
Första gången jag fick höra det, så
tänker jag, hur är det möjligt? Hur är det
ens aktuellt? Vi har 30 barn på förskolan idag
och det kommer fyllas på framöver oxå.

För här i Alterdalen, som består av flera
byar, är det eftertraktat att bo. Här står
inga hus tommar, hit flyttar barnfamiljer!
Ändå så överväger de att stänga ner förskolan
och det stör mig något enormt.

Tydligen var anledningen att förskolan
har slitna lokaler (!) men där det dokumentet
är försvunnet (!) och där besiktning verkar visa
att så inte är fallet (!)

Insändare…..

Jag har känt mig så pass upprörd
så jag skrev en insändare som idag hamnade
i vår lokala tidning, Piteå-tidningen:

Piteå har ju använt sig av Ronny Erikssons
fina text ”..det är hit man kommer när man
kommer hem” för att profilera Piteå som stad
och den beskriver verkligen
den perfekta känslan
som man har som Pitebo.

Hela stycket: ”..det är här man känner vart stigarna
går och man vet vem som är släkt med vem. Det är
här man vet var gäddorna står och det är hit man
kommer när man kommer hem” sätter verkligen
ord på hur min känsla är att bo ute i 
Alterdalen
på landsbygden.

Men HALLÅ, nu känns det som om Piteå kommun
håller på att dribbla
bort hela andemeningen i detta
stycke! Nu ska förskolor och skolor läggas
ner på
landsbygden, trots att barnunderlaget INTE sviktar,
utan där trenden
verkligen pekar åt andra hållet.
Här i Alterdalen så är vår förskola nu
nedläggningshotad.
Hur kan det ens vara möjligt att ha det som ett alternativ?

Förskolan har 30 barn idag och barn kommer fyllas på
underifrån. Alterdalen
är ett attraktivt ställe att bo på.
Det står inga hus tomma här. Hit flyttar det in
familjer
hela tiden. BARNFAMILJER! Man vill faktiskt bo på landet,
nära till
naturen. Låta barnen få växa upp på landsbygden
och få en härlig sammanhållning
med byakänslan, där
”alla känner alla”. En förskola i en byn, är ju jätteviktig

för alla som bor här.

Vad har ni tänkt? Vill ni avveckla Piteå, vill ni få familjer
att flytta härifrån?
För det är ju det som blir resultatet.
För ute på landsbygden, så kan man inte
köra hur långt
som helst för att lämna sitt barn och särskilt inte om man
jobbar
på annan ort och andra kommuner, som många gör.
Det kommer bli att familjer
då väljer att flytta dit de jobbar
istället. Då står ju Piteå som förlorare!!
Det är väl ändå
BARNEN som är VÅR FRAMTID! Det är ju där vi ska
satsa
pengar, inte spara!

HALLÅ ALLA I BYAR runt om i Piteå, nu måste vi
kämpa för vår vackra landsbygd och få behålla det
som
det är och främja tillväxt istället för utflyttning och
nedläggningar!
Vi får gå ihop och kämpa, för TILLSAMMANS
ÄR VI STARKA!
Här ute har kampen börjat!

Anna Ökvist Altersbruk ….”

Ja, min första insändare någonsin ;)
men det blir väl så, är man nog upprörd så
vill man  ju gärna släppa ut det och jag då
gör ju gärna det i textform.

Vår vackra landsbygd….

Ja, det känns rent utsagt diskrimenerande 
att de har planer på att avveckla hela landsbygden,
för det är ju inte bara här i vår by, utan flera
byar har fått nedläggningshot över sig!

Varför ska man just lägga ner i byarna?
Vi har ju ingen brist på barn och folk vill
faktiskt bo här! Skulle ju kunna förstå om
barnunderlaget var sviktande, men det är det inte.
Det är ju verkligen våra barn som är framtiden, det
är ju där man ska satsa, inte spara!

Sedan en förskola på landsbygden.
Barnen här ute har en trygg miljö som tyvärr
är få barn förunnade idag; alla känner alla, man
accepteras för den man är, personalen har jobbat
tillsammans länge och känner barnen väl…
Men allt det riskerar nu att splittras, sammanhållningen
och tryggheten försvinner! Barn sprids till olika förskolor
de kommer inte ens få vara på samma förskola (!!!)

Hur blir det för våra barn….

Hur kommer framtiden se ut för
våra barn? Det känns som en skrämmade
utveckling både inom förskola och skola.
Jag känner mig oroad över framtiden.
Jag har en dotter som går i skolan och jag 
har sonen Max som går på förskola och som
dessutom är behov av extra stöd.
Hur ser det ut om ett, två, tre år om de redan
nu ska börja spara och lägga ner förskolor och
skolor och samtidigt minskar personalens resurser
och utbildningskraven på barnen ökar !!?

Kämpaglöd….

Men det är härligt att se nu den
kämpaglöd som har väckts i Alterdalen.

Nu kommer vi lägga in en hög
växel och nu måste vi gadda ihop oss,
varför inte samla ihop alla byar på
landsbygden i Piteå kommun och kämpa
tillsammans? För det är ju inte bara
våran förskola som är nedläggningshotad.
De har tänkt, ta mig sjutton avfolka landsbygden!
Vi måste ju protestera!!!

Härliga Alterdalen….

Om det stänger förskolan,
så är ju skolan hotad som nästa.
Om både förskola & skola stängs,
då hotas ju hela vackra Alterdalen…


här går Max med sin storsyster hand i hand, ner till
byns badplats
i vackra Alterdalen

…så kom igen nu!
Vi måste kämpa för Alterdalen och för hela
Piteås landsbygd, vi kan ju inte finna oss i att
de skiter totalt i oss här ute på landet!

Skriv under….

Hjälp oss att fylla vår protestlista
mot nedläggning genom att skiva under
med ditt namn, om du inte gjort det
tidigare, du gör det på denna sida >>>

Orken tryter…

Nu blev det kanske en hel del
för er att läsa, men jag hoppas ni orkade!

Orken min tryter ganska mycket nu på
grund av min kropp, som gnager på med
sin värk, den gillar nog inte väderomslaget
till kallare temperatur.

Men även om min ork tryter, så 
finns jag här i bakgrunden och
hejar jag på alla, som nu kämpar
och jobbar i gruppen
Rädda Alterdalens förskola
heja, heja!!!

Apropå kaxig kille….

 

Jag får fortsätta skriva om
den lilla kaxiga killen ;)

För idag när vi kom hem från
förskolan så var farfar hos oss
och snickrade.

Trapp till studsmattan….

Studsmattan är ju något som
Max gillar, men tyvärr klarar han inte
att gå nerför den befintliga lilla stegen
som finns, det går bra upp, men han
vågar inte ner.

Så då var farfar snäll idag att
snickra ihop en trapp…

…så att Max kan klättra både upp och ner
själv så han kan bli självständig där.

Kaxiga killen….

Men då han skulle till att testa
trappen, så dök den kaxiga killen
upp igen.

När jag och farfar säger:
”…kom nu så får du testa trappen
så ställer sig Max så där stöddigt med 
armarna i kors och så säger han:
”….tyvärr…” (!!) :))

Ja, ni skulle ha sett han.
Stå där på gräsmattan med den
kaxiga attityden och så säger han:
”…tyvärr” som jag aldrig hört han
tidigare använda, hi-hi!

Testade….

Dock så började ju även han
att skratta åt sig själv, då vi gjorde det ;)
Sedan prövade han trappen…

…och upp gick det ju superbra förstås,
men när vi bad att han skulle testa gå ner,
vilket var det som var intressant, så sätter
han sig så här….

…och säger med ett charmigt leende:
”…tyvärr” ;)

Jorå, han testade klättra ner oxå till slut
och det funkade fina fisken, så kanon!
Det är ju kul då man kan få vara självständig
och fixa saker, utan att behöva hjälp, så
nu kan vi ”checka” av detta.

Tusen tack för hjälpen farfar!

Smil-banden får jobba ;)

 

Max är ju bara för härlig
just nu! Man får nu dra på
smilbanden dagligen alltså!

Då behöver det inte vara egentligen
inte vara några stora grejer han gör,
men på det sättet han gör det, med hans
otroliga charm och med den bakgrund
han har, då det gäller tal/språk,
så är det ju så härligt!

”Grabbar” & ”pojkar”….

Innan Max pappa for iväg på
helgens rallycrosstävling så var
ju Max i garaget en del.

Det var så himla roligt att höra
då han skulle tilltala dem som var där
och mekade…
”…hörrö grabbar” …och så fortsatte han
med vad han ville ;) och även sa han
”…pojkar, och så fortsatte han…..”, hi-hi :)
Ja, nog är det ju smickrande för alla
”gubbar” där ute och det lät verkligen som
om Max var en i ”gänget” när han lite kaxigt
började just meningen med ”…hörru grabbar”  :)

Pappa idolen…

Sedan Max pappa kom hem nu efter kört
SM i rallycross i södra Sverige några dagar
så är det ju förstås BARA pappa som gäller.
Då är man inte mycket värd nu ;)

Som igår morse då Max skulle äta
en banan innan han skulle till förskolan
och jag skalar bananen och bryter av en bit.
Nähä, tror ni att det dög?
Åh nej!

Utan pappa skulle skala den andra
delen av banan och bryta av till honom
och han åt bara den halvan som han gjort
åt honom :))

Syrran….

En morgon, då vi andra redan
stigit upp och Max storasyrra kommer
ner lite senare och kommer in till frukost-
bordet och Max säger helt klockrent:
”…gomorron syrran” ;)

Det lät så där kaxigt med ”syrran” som han
annars inte brukar säga så ofta, lät så skoj
och alla vi blev lite paff ;)

…och syrran svarade ” ..gomorron lillbrorsan
med ett skratt i rösten ;)

Max bobbycar….

Max bobbycar i racermodell
är en bil här hemma som kan
vara överallt….

..den kör han ofta, både leker med den,
leker att han mekar, eller tränar sladdar
och köra baklänges eller har bara som
transportmedeln mellan kök och
vardagsrum ibland.  Den har nästan
blivit en inredningsdetalj, som alltid är
överallt och som man gärna kan snubbla över ;)

I morse körde han den in i
badrummet inför morgonbestyren.
Efter vi borstat Max tänder så hittar
jag bobbycarén i knäet på Max….

…där han förstås skulle borsta
även hans tänder ;) Men det var ju
så gulligt att han rent, dragit upp den
i knäet för att komma åt bättre , hi-hi ;)