Ja, nu när man ligger
sjuk igen så kan man ju inte göra
så mycket och därför blir det istället planera lite inför allt som måste göras här hemma.
Nu när våren tinar fram, så gör
ju alla sysslor det oxå. Så förutom att
det ska rensas här & där och trädgården
behöver skötsel och löven krattas, så kan
vi inte vänta längre, nu måste vi ta och
måla om huset i år
..Puh!
2 höstbilder på huset
Som tur är, så har vi målat
huset med faluröd slamfärg,
så just den biten är ju ”lindrig”
i sammanhanget. Men såklart
har vi ju även vita knutar, där
vi målat med annan färg och vi
har fönster som behöver bättring.
Men bara ta tjuren vid hornen
och köra igång så fort vädret tillåter.
Slamfärg….
Just slamfärg måste ju
vara det optimala, tycker jag.
Jag hittar som inga nackdelar där.
Hade ju varit underbart om vår förra
ägare även hade satt det på våra uthus,
istället för platsfärg! :(
Förut tror jag bara slamfärg
fanns i just falurött, men nu kan
man ju bryta den i olika kulörer,
se bara på denna bild….
..hittade bilden på grutes.se och vilka
fina nyanser. Där läste jag om slamfärgens
egenskaper och det är ju helt suveränt att
den är just vattenbaserad och utifrån
miljösynpunkt är de ju oxå ett perfekt val.
Det enda jag väl kan tänka mig, varför man
inte tar den, på en ny panel, är om man vill
ha ett hus som glänser. Men jag gillar den
matta ytan och speciellt på vår lilla
Norrbottensgård och lätt nu att bara
borsta lite och sen måla på nytt.
Så nu väntar vi väl på varmare
klimat och sedan bara börja ta
i med hårdhandskarna och ladda
målarpenseln med färg i sommar, då
kanske man klarar vara med och kladda
lite längst ner, där jag inte behöver höja
armarna och sedan får jag väl heja på de
övriga i familjen, där jag inte orkar ;)
Efter vår ordentliga flunsa
här tidigare, då jag var sjuk dryga
3 veckor, så trodde jag verkligen inte
att vi skulle få några liknande baciller
igen, suck!
Fast nu är inte någon hög feber fokus,
utan det känns bara som man går med
hög feber men den finns bara där litegrann.
Däremot är snoret tjockt och jobbigt och halsen är
tjock och öm och hostan som är påfrestande.
Speciellt så fort man försöker ligga ner,
då är det så tjockt i bröstet så man börjar som
pipa och hosta, så bara sätta sig upp igen.
Så i natt har jag suttit och försökt sova litegrann.
Max har snurrat och snurrat. Max har i natt legat överallt, 👉👆👈👇
på rygg, på mage, på tvären, på sin madrass,
i soffan, skavföttes med mig och i flera
andra lustiga kombinationer ..
…här hade han äntligen somnat lite
på morgonsidan och låg still ;) så då ligger
jag själv så still jag bara kan för att inte
råka väcka. Men till slut vaknade han av
mina hostningar såklart :(
Så utvilade….not!
Men vi får ta denna dag som den
kommer och hoppas vi kan få till
en tupplur under dagen, vilket dock
Max brukar vara dålig på att ha ro till,
men vi får se.
Max har mest en massa tjockt snor,
lite feber och klagar på halsen lite
då & då.
Försöker inhalera Max, så kanske,
kanske han slipper få den jobbiga
hostan han oxå….
…för ännu har han bara hostat lite
sporadiskt och inte under natten.
Så peppar-peppar, håll tummarna!
Max är så galet duktig att sitta och
inhalera. Säkert på grund att han är så
van maskinen. Men guld värt att han
bara tar munstycket och sitter och andas
in medicinen tills han är klar. Skulle vara
jobbigt om det skulle vara en strid varje gång.
Vi har gjort en tungt
beslut. Ett jobbigt beslut på
många sätt. Men förhoppningsvis
blir det ändå det rätta i slutändan ♥
Vovven Kalle lämnat oss….
Vår vovve Kalle har nu lämnat oss
och fått åka tillbaka till sin uppfödarfamilj,
efter ett noga övervägt beslut som växt fram
under en lång tid. Inget som vi har stressat
fram. Men vi har inte pratat om det så mycket
utanför familjen innan, eftersom det varit ett
jobbigt & stort beslut, Kalle har ju under 2 1/2
års tid varit en av vår familj.
Tårarna rinner oavbrutet
då jag skriver bara dessa rader ♥
Så jobbigt…..
Kalle åkte iväg söndag
eftermiddag och saknaden
är enorm. Det är så galet tomt
& tyst här hemma….
..en underbar höstbild på Kalle ♥
Jag saknar vårt lilla svarta ulliga får…..
Jag saknar den hoppande förväntansfulla
Kalle, på mornarna, efter jag skickat iväg
Max med Taxin. Den förväntansfulla Kalle
som alltid då var redo för morgonens bus
ute med lite bollar ♥
Jag saknar hans lurviga huvud upp i
mitt knä och saknar känslan att få
borra in fingrarna i den ulliga pälsen.
Jag saknar hans blöta pussar ♥
Jag saknar honom liggande nedanför
trappen, där han alltid väntat då jag varit
på övervåningen ♥
Jag saknar den ivriga Kalle som vid
09-09.30 alltid varit redo för promenad
och som blev helt uppspelt om man sa:
”…vill du gå UT” och betonade just på ”ut”
och hans öron for upp direkt och blev så
lycklig ♥
Jag saknar myskompisen i soffan
och min partner i soffan under sämre
dagar för mig ♥
Jag kommer sakna min
promenadkompis och de bedjande
ögonen då det vankades korv ♥
Jag kommer sakna dammsugaren
under köksbordet vid måltider ♥
Jag saknar min följeslagare till och
med vid toabesök. Han följde mig
överallt ♥
Igår, då barnen var på skolan så saknade
jag honom varje liten minut. Han har varit
en del av alla mina rutiner i snart 3 år ♥
och allt är förknippat med honom och
nu är han inte det längre. Jag har gråtit floder.
Bara att se den tomma platsen där matskålarna
stått :(
Så allt jag har gjort , sedan han for, är
att tittat efter den lilla svarta lurvtussen,
förväntat mig att han skulle komma fram.
Tårarna bara forsar….
Det är många faktorer som inverkat
i vårat beslut och det är något som
vi vänt och vridit på länge, inget
förhastat beslut.
Kalle själv har varit väldigt speciell och det
är främst därför vi tagit beslutet. Han har varit
jättefin och gosig och helt underbar just
familjehund hemma hos oss. Men däremot
har han haft det svårt socialt annars. Otrolig
vaktinstinkt här hemma och har skällt ut alla
som kommer. Han har skällt ut alla vi mött och
trots vi varit ut och gått dagligen med honom,
sedan han kom, så är han fortfarande rädd för bilar
och stegrar sig och vill springa efter dem.
Så han har så svårt socialt och det har blivit så
mycket sämre senaste året. Beror såklart på oss, vi
har ju mest varit hemmavid, då jag är sjuk och han
inte får den där viktiga sociala träningen och då han
varit som han varit, har vi ju valt att han fått vara
hemma oxå.
Så vi har inte kunnat ha med honom
någonstans, han blir så stressad. Så då blir
vi ju låsta hemmavid, eller är i behov av någon
annan att hand om honom, då vi ska någonstans.
Vi har alltid tagit det säkra före det osäkra
och satt honom i bur, då det kommit någon
eller några barn, men har väl antagligen på det
sättet, bara gjort honom osäker och rädd inför
andra. Så vår ovana att ha hund, har nog smittat
av sig på Kalle och han i sin tur blivit osäker.
Barnen har såklart gillat Kalle mycket,
men de har ändå inte haft det där riktiga
hundintresset, utöver det mysiga myspyset.
Så nu, sedan söndag, är han hos sin
uppfödarfamilj, men han har det svårt
socialt och då är de ändå väldigt duktiga
hundmänniskor. Så vi får se hur det blir,
det kan sluta i hundhimlen ♥ men då har
vi då gjort vad vi har kunnat för honom.
Saknar honom något fruktansvärt :(
Så nu är det så galet tomt
här hemma. Fy vilken jobbig
känsla av saknad just nu.
….men ska försöka fokusera på alla
fina stunder vi fått tillsammans och
minnas alla hans fina sidor och allt
som han gett oss under dessa år.
Barnen….
Dottern är såklart lika ledsen
som jag, men hon vill helst inte prata
om det alls, just för att slippa bli ledsen.
Men vi har pratat mycket inför detta och
hon har varit med oss i beslutet.
Max tror jag inte riktigt förstår än
att Kalle inte kommer tillbaka, jag har
försökt förklara, men vi får se om det kommer
någon reaktion längre fram.
Det första han sa i går morse var:
”…jag saknar Kalle” och så tittade
han på platsen där matskålarna har stått
och då var första gången jag började gråta
den dagen och sedan har det bara fortsatt :(
Ja, oerhört saknad men ändå på
ett bra sätt. Tror att detta är bäst för alla
parter i slutändan, även om det är en jobbig
tid vi ska igenom just nu och jag hoppas han
får det bra där han får komma ♥ även om
alternativet blir hundhimlen ♥
Vi ska nu fokusera på att
minnas allt positivt och alla underbara
stunder vi fått tillsammans, här några
videoklipp….
.
.
.
.
.
.
…så ännu har jag inte sörjt
färdigt. Så fort jag tänker på honom
så rinner tårarna. Jag har mycket kvar
att bearbeta, känner jag. Bara nu att ha
skrivit detta inlägg och tittat på bilder
och videos, så är näsdukshögen på
skrivbordet hög och ögonen röd och
svullna.
Älskade lilla Kalle,
du är sååå saknad men
vi behåller dig som ett fint
minne i våra hjärtan för alltid ♥
Jahapp, blev som jag befarande, nu både jag och Max
krassliga och vi har fått campa
nere i natt :(
Jag tycker faktiskt verkligen att vi
borde få slippa denna vända ❕ efter allt
vi gått igenom denna vår i bacillträsket :(
och då framförallt Max storasyster som har
åkt på flera infektioner och dragit hem dem,
hon som aldrig brukar vara sjuk.
Men hon låg ju nu hela Valborg
och de bacillerna har nu hoppat på oss….
….ja, så trist och det är ingen liten
variant känns det som. Jag har mått piss
nu i natt…hostat nyst, tjock och ont i halsen.
Inte gått att sova nästan någonting, för
Max har varit väldigt orolig hela natten
och vänt och vridit på sig hela tiden och
”ojjat sig”, trots medikament.
Då ser jag att han är där jag var
igår, då det är nog bara början 😞
Fy, fy så less vi är !!
Ett nytt liv... 