Idag var det ett repotage från Max
förskola i vår lokala tidningen
Piteå-Tidningen angående vår förskolas
nedläggningshot.
Dagens repotage i Piteå-Tidningen
kan ni läsa om ni klickar här >>
bilder från PT i samband med artikeln
TV inslaget 24 Norrbotten…..
Just nu rullar nyheterna på 24 Norrbotten
och ett av inlagen är från Max förskola,
där man även kan få en skymt av Max ;)
För att se TV inslaget på 24 Norrbotten
klicka här>>
….igår var jag iväg på
Max IUP samtal, på hans förskola
där jag och Max resurs går igenom
hans individuella utvecklingsplan.
..är jag bara sååå glad att Max
går på denna förskola. En förskola
i byn, där det blir en familjär känsla
och där ”alla känner alla”.
En förskola där personalen är helt
underbara och har ett sånt fint förhållningsätt
mot alla och framförallt till barnen och lär dem
så mycket. För Max utveckling har det varit
helt underbart.
Ja, det har hänt en del sedan
inskolningen januari 2009….
…den här bilden på Max då han sitter
med sin resurs och tittar i en bok,
var under hans första dag på inskolning
på förskolan…
…då Max började på förskolan var han 1 år och 10 månader.
Han hade inte börjat gå (vilket han gjorde vid 2 års ålder) utan
han hoppade fram på sin rumpa ;) Men alla sätt är ju
bra, utan dom dåliga ;) och han fick bra hjälp att vara
med som alla andra i gruppen…
…här får han lite stöd att stå, då han
på samlingen skulle sätta upp sitt namn
på tavlan med sin bild. Bara där en perfekt
liten stund för ståträning ;)
…eller här när de kör ”elefant-tåget” och Max
får hjälp av sin resurs att oxå hänga med ;)
Man har alltid sett till Max behov och
framförallt till hans självständighet.
Där inte det viktigaste har varit att han
ska ha en resursperson som ska hjälpa
honom med allt, utan finnas där som ett stöd
då han behövt det, framförallt med
kommunikationen med andra barn, att andra
skulle förstå honom och han själv skulle göra
sig förstådd, trots hans tal- och språksvårigheter
där han då mest bara använde sig utav tecken
som stöd.
Förskolan anpassade sig efter Max
behov av tecken som stöd i sin
kommunikation, både genom att alla
barnen & fröknar oxå fick lära sig tecken,
bland annat genom teckensånger & annat skoj.
Förskolan anpassades med teckenbilder i alla rum
som enkelt visade hur man teknade alla aktuella saker
Alla barn och fröknar fick även personliga tecken.
På samlingar sjöng man barnvisor och
lade till stödtecken, så det blev roligt få
vifta lite extra med rörelser till.
Jag tror bara där, att få hjälp med att
kommunicera med alla andra och göra sig
förstådd, är sååå otroligt viktigt för all
utveckling, både inom språk- och talutvecklingen
men även hur Max som person stärktes.
Självförtroende, självkänsla, att vara en i gruppen.
Varje gång jag lämnar Max på
förskolan så är det med ett leende på läpparna,
både från min sida och från Max sida. Han älskar
att vara där och jag känner att han får lära sig så
mycket varje dag.
Som jag sagt tidigare, så skulle jag själv
vilja gå om förskolan ;) Jag skulle själv vilja
stanna kvar, då jag lämnar Max och få vara med
på allt skoj de gör, med expriment, pyssel och
allt annat kreativt och lärorikt.
Fick lite nyare bilder nu, i samband med
detta utvecklingsamtal. Bland annat har ju
gruppen som Max är i på förskolan haft ett
Vattenprojekt. Där de utforskat och lekt med
vatten på olika sätt. De har gjort en del
experiment med vatten….
…här hade de fått frågan:
Hur blir det bubblor i vattnet?
Max hade svarat:
Man kan blåsa bubblor.
Man kan vispa så blir det bubblor.
De fick frågan:
Kan man bygga vatten?
..barnen svarade:
Vi kan, av klossar och mosaik!
Där det blå är vatten och det ligger sten i vattnet ;)
Ser ni Max som kör fram ”stenar” med lastbilen och
tippar av ;))
…och de har varit mycket ute
i vår vackra natur vid bruket
och utforskat vattnet och på bilden
här ovan sitter Max där ute och
”målar vatten” med vattenfärger.
Så mysigt!
Ja, som den kreativa männsika man själv är
och som gärna pysslar på, så kan ni väl förstå att
jag gärna hade förminskat mig själv, för att kunnat vara med ;)
Så när man fick veta att förskolan är
nedläggningshotad från hösten 2013
blev man helt chockad!!
…kommunen ska spara och tydligen
avveckla landsbygden !
Grrrr……
Jag skrev mer om nedläggningen
i detta inlägg tidigare >>>
och vi har nu startat en blogg om
Alterdalen där allt aktuellt står om
vår kamp mot nedläggningen:
http://alterdalen.wordpress.com/
Dessutom är Piteå-Tidningen idag ute
och gör ett repotage angående detta
på förskolan.
Om vi då går tillbaka till Max
utvecklingssamtal igår.
Denna termin har ju blivit lite knasig
eftersom Max varit sjuk så mycket.
Men man kan ju ändå se en utveckling
hos Max. På förskolan våga han ta för sig mer
och leker nu med väldigt många olika. Det är
inte bara begränsat till ett par barn, utan han
kan leka med alla och har även lättare att
kommunicera med andra barn, eftersom han
börjat prata mer och kan göra sig förstådd.
Max resurs Ingela behöver inte lika mycket
förmedla i kommunikationen, men finns där som
ett stöd då det behövs.
Just talet och språket har det ju hänt mycket
med den senate tiden.
När det är på Max eget intiativ att prata
så kan han stå och göra det inför hela barngruppen,
typ då de göra egna scensagor, men är det samlingar
och det kommer en direkt fråga till honom, så vill han
inte prata i gruppen. Kanske är en mognadsgrej, eller
brås på sin mamma som aldrig gillat tala inför grupp ;))
Men annars går ju utvecklingen
framåt helt allmänt. Inget något direkt
specifikt att orda om. Några bitar som
känns så bra på förskolan är ju allt socialt samspel.
Att man får lära sig mycket grundläggande, hur man
uppför sig, hur man är en snäll kompis, rutiner och
hur saker fungerar osv…
Nu är ju snart terminen slut,
så vi planerade lite inför hösten och där
vi förstås kommer fortsätta i samma anda.
Vi har ju konternuerlig kontakt, med vad som
kan vara bra för Max att fokusera lite extra på
och så tar Max resurs in det i barngruppen.
Vi ska göra ett försök till hösten att
introducera iPad som idagbok och se hur det
fungerar. Jag ska återkomma nu snart med hur
jag har funderat kring ett program i iPaden med
just det i tanken.
Men som sagt, allt fungerar bra
inom förskolan för Max och det känns
så tryggt som mamma till ett barn som
har lite extra behov av stöd.
Ja, här sitter man en onsdagskväll
och känner sig allmänt lite orolig
för framtiden.
Både orolig och så lite förbannad
känner jag mig. Det känns som om det enda
man snart läser om, är alla neddragningar
och nedläggningar och sparande överallt,
i alla tidningar. Där stor del är inom
barnomsorgen.
Vår förskola, där Max går,
är nedläggningshotad från hösten 2013.
Första gången jag fick höra det, så
tänker jag, hur är det möjligt? Hur är det
ens aktuellt? Vi har 30 barn på förskolan idag
och det kommer fyllas på framöver oxå.
För här i Alterdalen, som består av flera
byar, är det eftertraktat att bo. Här står
inga hus tommar, hit flyttar barnfamiljer!
Ändå så överväger de att stänga ner förskolan
och det stör mig något enormt.
Tydligen var anledningen att förskolan
har slitna lokaler (!) men där det dokumentet
är försvunnet (!) och där besiktning verkar visa
att så inte är fallet (!)
Jag har känt mig så pass upprörd
så jag skrev en insändare som idag hamnade
i vår lokala tidning, Piteå-tidningen:
”Piteå har ju använt sig av Ronny Erikssons
fina text ”..det är hit man kommer när man
kommer hem” för att profilera Piteå som stad
och den beskriver verkligen den perfekta känslan
som man har som Pitebo.Hela stycket: ”..det är här man känner vart stigarna
går och man vet vem som är släkt med vem. Det är
här man vet var gäddorna står och det är hit man
kommer när man kommer hem” sätter verkligen
ord på hur min känsla är att bo ute i Alterdalen
på landsbygden.Men HALLÅ, nu känns det som om Piteå kommun
håller på att dribbla bort hela andemeningen i detta
stycke! Nu ska förskolor och skolor läggas ner på
landsbygden, trots att barnunderlaget INTE sviktar,
utan där trenden verkligen pekar åt andra hållet.
Här i Alterdalen så är vår förskola nu nedläggningshotad.
Hur kan det ens vara möjligt att ha det som ett alternativ?
Förskolan har 30 barn idag och barn kommer fyllas på
underifrån. Alterdalen är ett attraktivt ställe att bo på.
Det står inga hus tomma här. Hit flyttar det in familjer
hela tiden. BARNFAMILJER! Man vill faktiskt bo på landet,
nära till naturen. Låta barnen få växa upp på landsbygden
och få en härlig sammanhållning med byakänslan, där
”alla känner alla”. En förskola i en byn, är ju jätteviktig
för alla som bor här.Vad har ni tänkt? Vill ni avveckla Piteå, vill ni få familjer
att flytta härifrån? För det är ju det som blir resultatet.
För ute på landsbygden, så kan man inte köra hur långt
som helst för att lämna sitt barn och särskilt inte om man
jobbar på annan ort och andra kommuner, som många gör.
Det kommer bli att familjer då väljer att flytta dit de jobbar
istället. Då står ju Piteå som förlorare!! Det är väl ändå
BARNEN som är VÅR FRAMTID! Det är ju där vi ska satsa
pengar, inte spara!Så HALLÅ ALLA I BYAR runt om i Piteå, nu måste vi
kämpa för vår vackra landsbygd och få behålla det som
det är och främja tillväxt istället för utflyttning och
nedläggningar!
Vi får gå ihop och kämpa, för TILLSAMMANS
ÄR VI STARKA! Här ute har kampen börjat!Anna Ökvist Altersbruk ….”
Ja, min första insändare någonsin ;)
men det blir väl så, är man nog upprörd så
vill man ju gärna släppa ut det och jag då
gör ju gärna det i textform.
Ja, det känns rent utsagt diskrimenerande
att de har planer på att avveckla hela landsbygden,
för det är ju inte bara här i vår by, utan flera
byar har fått nedläggningshot över sig!
Varför ska man just lägga ner i byarna?
Vi har ju ingen brist på barn och folk vill
faktiskt bo här! Skulle ju kunna förstå om
barnunderlaget var sviktande, men det är det inte.
Det är ju verkligen våra barn som är framtiden, det
är ju där man ska satsa, inte spara!
Sedan en förskola på landsbygden.
Barnen här ute har en trygg miljö som tyvärr
är få barn förunnade idag; alla känner alla, man
accepteras för den man är, personalen har jobbat
tillsammans länge och känner barnen väl…
Men allt det riskerar nu att splittras, sammanhållningen
och tryggheten försvinner! Barn sprids till olika förskolor
de kommer inte ens få vara på samma förskola (!!!)
Hur kommer framtiden se ut för
våra barn? Det känns som en skrämmade
utveckling både inom förskola och skola.
Jag känner mig oroad över framtiden.
Jag har en dotter som går i skolan och jag
har sonen Max som går på förskola och som
dessutom är behov av extra stöd.
Hur ser det ut om ett, två, tre år om de redan
nu ska börja spara och lägga ner förskolor och
skolor och samtidigt minskar personalens resurser
och utbildningskraven på barnen ökar !!?
Men det är härligt att se nu den
kämpaglöd som har väckts i Alterdalen.
Nu kommer vi lägga in en hög
växel och nu måste vi gadda ihop oss,
varför inte samla ihop alla byar på
landsbygden i Piteå kommun och kämpa
tillsammans? För det är ju inte bara
våran förskola som är nedläggningshotad.
De har tänkt, ta mig sjutton avfolka landsbygden!
Vi måste ju protestera!!!
Om det stänger förskolan,
så är ju skolan hotad som nästa.
Om både förskola & skola stängs,
då hotas ju hela vackra Alterdalen…
här går Max med sin storsyster hand i hand, ner till
byns badplats i vackra Alterdalen
…så kom igen nu!
Vi måste kämpa för Alterdalen och för hela
Piteås landsbygd, vi kan ju inte finna oss i att
de skiter totalt i oss här ute på landet!
Hjälp oss att fylla vår protestlista
mot nedläggning genom att skiva under
med ditt namn, om du inte gjort det
tidigare, du gör det på denna sida >>>
Nu blev det kanske en hel del
för er att läsa, men jag hoppas ni orkade!
Orken min tryter ganska mycket nu på
grund av min kropp, som gnager på med
sin värk, den gillar nog inte väderomslaget
till kallare temperatur.
Men även om min ork tryter, så
finns jag här i bakgrunden och
hejar jag på alla, som nu kämpar
och jobbar i gruppen
”Rädda Alterdalens förskola”
heja, heja!!!
Vardagen lunkar på.
Just nu, så gör den det utan pappsen
i huset. Han är nämligen iväg och kör
SM i Rallycross i Höljes, så imorgon
måste vi hålla alla tummar & tår som vi har!
Max har varit på förskolan som
vanligt idag. Däremot var det en höjdpunkt
i morse då morbror Johan skjutsade, eftersom
jag haft en sämre natt med yrsel och inte vågade
sätta mig bakom ratten.
Ja, det var ju förstås super-spännnande
att få visa morbror förskolan och var han
hänger kläder och sånt ;) …och förstås
supercooolt få åka hans bil ;)
Yrseln i natt, för min del berodde
nog på att jag var iväg på ett möte igår kväll
(som jag ska återkomma senare till) och
jag kände redan då, att det skulle bli yrsel.
Är så känslig då det är folk som pratar och det
är lite rörigt fram och tillbaka och så.
Det är som att när jag fick min sjukdom,
så har jag så svårt att sortera alla intryck.
Det blir oerhört påfrestande, både alla synintryck,
och ljud och då man vrider huvudet fram och tillbaka
för att försöka fokusera.
Dessutom, så är det ju alltid det klassiska
misstaget som jag gör, att man sitter still för länge
då man är borta någonstans. Jag behöver röra mig
lite då och då, då mår jag bäst. Men när man är borta
så här, så sitter man ju tills det absolut inte går längre
och man måste upp och röra på sig, men då är det
oftast för sent och kroppen min reagerar.
Men jag skulle ju komma till ”…fågeln i huset”,
(det blev ett lite sidospår nu ;)
I alla fall när jag kom hem från mötet, där farmor
varit barnvakt, så var Max fortfarande vaken,
hade blivit lovad det av mig ;) men han var ganska
trött, så vi skulle gå upp till sängen och när jag
och Max kommer upp på övervåningen som möter
oss där en fågel (!!) inomhus på vår övervåning!
bild lånad på nätet
Ni kan ju tro att jag blev rädd!
En fågel som kommer flaxande emot mig ;)
Hade ju haft en liten glipa öppen på fönstret
i sovrummet, där han tydligen hade tagit sig
in. Sökte kanske passade ställe för att bygga bo,
men här blev han inte inbjuden. Han flög faktiskt
ut samma väg som han kom in, utan en massa
hjälp utav mig, så en snabbvisit, som höll på
skrämma skiten ur mig, fast Max tyckte bara
det var häftigt ;)
Eftersom min rar mor är borta
på söndag då det är morsdag, så passade vi
på att fara dit idag och fira henne lite.
Så där smaskade vi lite gott fika och
Max käkade glass. Idag ar det verkligen första
dagen som kändes som en riktig sommardag.
Hade till och med kabbat om till capri-bralla
och kortärmat (!) och så sitta och äta glass ute
i solen. Mmmm….
Men lite kortvarig njutning av 20 graders
värme, för blåsten gjorde entré senare på
eftermiddagen, till den milda grad, att vår
planerade utekväll, blev en inomhuskväll istället.
Hoppas det slutat blåsa tills imorgon….
Ett nytt liv... 