Heja ICA…

 

Igår var vi och handlade på ICA, som vi alltid gör.
Vi är riktiga stamkunder och Max är lika förtjust
varje gång vi ska dit, för då får han besöka charken
(korvkiosken) och få sig en korvbit =)

Igår innan vi skulle fara så tecknade han just att han
skulle få en ”korv” samt att de är ”snälla” där.
Ja, de är verkligen snälla och alltid lika gulliga och
trevlig mot Max.

Här är en bild jag tog i maj då Max får korv
av snälla Eva i charken på ICA…..



…efteråt tecknar han alltid ”tack” =)

..mums med korv =)))

Heja ICA….

Just nu håller ICA på med en kampanj som heter
Vi kan mer” som är ett samarbete mellan ICA, Glada Hudik,
FUB, Samhall och Sveriges kommuner och landsting.

”Få tv-tittare lär förra året
ha missat praktikanten Jerrys
intåg i ICAs reklamsåpa om
ICA-handlaren Stig och hans
medarbetare.
Jerry har Downs syndrom, och
hans entré i såpan markerade starten
för ICAs egen satsning Vi kan mer”.

Som mamma till ett barn med Downs syndrom så blir man
varm i hela kroppen då man läser detta: 

”…det är en satsning som ger ett stort antal funktionsnedsatta
möjlighet till sysselsättning i många ICA-butiker runt om i
landet. Ambitionen är att under tre år rekrytera
500 – 1000 personer till butikerna. Redan idag har
uppskattningsvis 400 funktionsnedsatta tagit plats i ett
75-tal ICA-butiker runt om i landet. Detta ska nu accelereras
 och underlättas. Läs mer här >>

”Vi kan mer” – lotteriet …..

…gör jag gärna reklam för. Lotteriet som ICA har
anordnas av FUB – Föreningen för barn, unga och
vuxna med utvecklingsstörning, och de får
alla intäkter från lotteriet!

ICA har köpt alla lotterna av FUB och delar nu ut dem
till de kunder som köper ICAs egna varor. Du kan vinna
16 bilar, 180 resor och över 360 000 ICA-varor.
Alla vinster är skattefria för vinnaren.

Se senaste reklamfilmen från ICA med
Jerry i slutet….

Läs mer här  >>

Så jag vill bara avsluta med att säga Heja ICA,
jag känner mig stolt av att vara stamkund hos er !

Logopedbesök…

 

Ja, tänk……….tidigare, vad man har tagit allt bara för givet.
Man har ju inte funderat en sekund hur invecklat det kan vara
att kunna prata och få till ett språk
. Med storasyster har ju allt
detta bara kommit automatiskt. Då konstaterade man ju bara
jaha, nu säger hon sitt första ord och nu kan hon det och det
Nu när man får följa Max framsteg i tal och språk, så ser man
verkligen hur komplicerat det är att prata och hur glad man
ska vara, bara över en sån självklarhet.

Idag har vi alltså varit till logopeden med Max.
Det är väl egentligen den träningen, som vi får genom henne,
som känns mest viktig för oss och som vi mest tränar med Max,
eftersom det just är kommunikationen som är så viktig. Det
betyder ju så mycket att ha ett språk, att kunna göra sig förstådd
och att andra förstår vad man säger/tecknar.

Max säger ju idag många ord och kan även säga några
3 ords meningar. Men annars använder han ju tecken som
stöd då han kommunicerar.

För mig personligen, så känns den här träningen sååå
viktig för Max. För det skulle vara så roligt om Max i framtiden
kan prata bra och göra sig förstådd. Det tror jag skulle betyda
jättemycket för alla runt omkring honom och han själv. Så jag
tror att just det här, är så viktigt att lägga ner en del tid på.

Karlstadsmodellen….

Vi försöker träna enligt karlstadsmodellen, även om vi
inte gör det slavsikt. Men jag tycker det är bra att kunna
ta vissa bitar, som passar för den träningen i ska göra med
Max. Hatten förlag har ju massor bra färdigt material. Jag
tycker även de har mycket bra tips på träning och övningar
i böckerna ”Språkutveckling hos handikappade barn”….

 

…det här är böcker nummer 3 som vi nu tar träning
och övningar ifrån. Men även en del från 2:ans.

Logopeden började kolla lite….

Logopeden och Max satte sig vid bordet och gjorde
lite olika saker idag, medan jag och pappsen, satt lite på sidan om
för att inte störa.

Billåda….

Hon började med att plocka fram en låda en massa bilar.
Väldigt poppis hos Max (!!) , jajemen, så poppis, att han till
och med nästan glömde bort att svara, då logopeden frågade
om vilka färger det var på bilarna =) Han fick sedan plocka ihop
bilarna en efter en och sätta tillbaka i lådan, men då efter vilken färg
som hon frågade efter. Det gick bra.

Bokstäver/fonemer….

Sedan tog hon fram en låda med de mjuka bokstäverna och
där skulle Max ljuda rätt bokstav och kunna ge rätt tillbaka.
Så det gick ganska bra, det var någon bokstav, som vi inte har
kört så mycket här hemma, men annars gick det bra.

Titta i böcker….

Sedan tittade de på en massa bilder i en bok och Max skulle
säga/teckna vad det var på bilderna. Det gick väldigt bra.
Han har ju ett ganska bra ord/teckenförråd.

Sugrörsträning….

Vi gjorde uppföljning hur det  fungerar
med sugrörsträningen…..

 
sugrör nummer 2 och 3

Max vill ju gärna kompensera och täta till runt sugröret med
sin tunga och därför kommer den fram i munnen, då han suger
på sugröret. Det som vi ska fokusera nu på är att försöka få
honom att dra in tungan. Gärna påtala det för honom.
Just muskulaturen i munnen är lite slappare hos Max. Han
behöver träna käkmuskulaturen och musklerna i munnen.

Han har ju inte tungan ute direkt mycket. Vi kan se att den
vilar lite på underläppen, främst vid koncentration och så.  
Träningen är främst för att han ska klara av att säga en del
bokstäver och ljud, som ligger längre bak, där tungan måste
vara indragen. Då måste han bli starkare i käkmuskulaturen
och kunna dra bak tungan ordentligt. Så vi fortsätter med
sugrörstränignen och sedan ska vi komplettera med annan
träning såsom blåsa i blåsintrument, såpbubblor m.m.

Tugga tuggummi träning…..

Sedan ska vi få prova något helt nytt. Nämligen prova
komplettera med tugga tuggummiträning. Det ska vara ett jättebra
sätt att förstärka kökmuskulaturen, som i sin tur gör att man drar
bak tungan. Vi ska få utskickat av logopeden, mer info kring detta
och hur vi ska gå tillväga med det. Så det blir lite spännande.

Begreppträning…..

Jag känner att jag varit inne på samma tankar som logopeden,
i den fortsatta träningen. Nämligen begreppsträningen, där vi
pratat om att göra begreppsplancher på dagis, ex om en boll, att
den kan vara stor/liten, flera färger och se olika ut och med en boll
kan man kasta, rulla, sparka osv…..
Sedan att lära sig kategorisera saker. Att typ katt och lejon osv
hör till djur m.m.

Vi får nog även ta fram sorteringsburkarna igen
och träna kategorisering  igen….

 

Jag gjorde ju några burkar tidigare för detta ändamål
och som jag skrivit om i tidigare inlägg >>
Så de brukarna kan vi ju plocka fram igen.

Tecken och språkpussel …..

Nu måste vi skärpa oss lite efter en ”lat” sommar och teckna
mer med Max igen. Vi har blivit lata då Max förstår allt vi
säger, men det är ju så viktigt för honom att inspireras av oss.
Jag känner att han blir ju oxå lat och inte tecknar, då inte vi
gör det. Så SKÄRPNING! Om vi tecknar i meningar och flera ord,
så inspirerara det ju även Max att göra så. Just att få ett talande
språk och en bra meningsuppbyggnad.

Där kommer även språkpusslet in….

Logopeden tyckte det skulle vara bra att börja med 
språkpussel både på dagis och hemma. Vi har köpt det hem,
men har inte riktigt börjat än…..

Vi har funderat,  att införskaffa
babblarnas språkussel till dagis, eftersom
babblarna är så poppis där……

 
babblarnas språkpussel från Hatten förlag

Med språkpusslet, så bygger man meningar med
bilder, med stora plast pusselbitar.

Sammanfattningsvis….

bostäver/fonemer, försöka ta väldigt lika bokstäver/ljud och
träna dem ihop för att han ska höra skillnaderna och kunna skilja
på dem, ex p, b, d eller typ vokaler a,o,ä,å.

– fortsätta med våra ljudfordon och även där emellanåt, kombinera
ihop de som är svårast att skilja mellan, typ böbbö, bäbbä osv….

– att blir mer beskrivande i sitt tal/tecken. Prata mer i meningar.
Kunna beskriva mer om bilder i böcker, ex. att  ”bollen ligger under
stolen
”. Att alla runt omkring tecknar mycket med Max och gärna
meningar.

–  träna läppslutning, dra in tungan och träna käkmuskulaturen, för
att klara kommande ljudningar.

Jobb till mamsen…..

Så nu blir det uppdatering av våra träningslådor här hemma =)
Jag sa just till pappsen då vi åkte hem från logopeden, att jag
tycker det bästa är att fylla just träningsväskorna med olika saker,
han behöver träna på, för då tränar vi mycket lättare och bättre.
För om det ligger i ett skåp, stannar de ofta kvar där. Så jag
återkommer då väskorna är fyllda =)

Förberedelser….

 

Ja, när man har ett barn med Downs syndrom och med lite
extra behov så är det kanske lite mer att planera in på
höstkanten då allt ska dra igång. . Så nu har det varit några
dar med lite extra förberedelser.

Har packat inför dagis och skolstart imorgon med allt
vad det innebär. Idagboken är fyllt på med papper och
sedan bara starta upp skivandet mellan dagis och hemma.
Har gjort en ”sommar-fotobok” som följer med idagboken imorgon,
som ni kan läsa om i tidigare inägg. Sedan har även det påbörjats
förberedelser inför hösten med tecken, träning och träningsmaterial.

Men först lite bilder som jag tog förra helgen på en
liten kille som njuter i garaget….



”jag trivs bäst i pappas garage”

Teckenkursen…

…har fått vila hela sommaren,  så nu blir det snart starta upp
med både repetetioner och nya utmaningar. Jag har under
sommaren funderat just, på hur jag ska lägga upp det nu i höst.
Jag själv, blir väldigt fort less, det jag gör själv, så jag vill gärna
ha lite förändringar, så det inte känns långtråkigt att ”nöta in”
tecken.

Så faktiskt en natt, då jag inte kunde sova…….
så bara kom jag på det!! Ett sätt att kombinera repetition av
tecken vi redan lärt oss med nya och även i kombination att göra
längre meningar. Men mer om detta sedan, då vi drar igång.
(går läsa mer om ”vår teckenkurs” i högerspalten) Så nu får vi
väl försöka ta och boka första tillfället bara.

Väskor ska fyllas…..

Mina träningsväskor (se högerspalten) måste ju få nytt innehåll
i höst. Något som jag måste kolla över framöver, men kanske
även anpassa till passande saker tillsammans med dagis och
logoped.

Logopedbesök på G….

….i slutet av augusti blir det logopedbesök, så då får vi höra
vad vi ska prioritera med Max då, vad gäller tal och språk.
Där blir det även följa upp sugrörsträningen.

Ska beställa skor….

Ska ringa upp till ortopedtekniska och betälla ett par nya
inneskor till Max. Egentligen har inte hans fötter växt direkt
då vi kollar, men upplever ändå att nuvarande inneskor känns
små. Så jag undrar om han fått mer ”bullig” fot ?? Vi ska då köpa
nästa storlek och se hur de verkar. De gjutna inläggen passar än
och det var ju fundering om vi skulle göra ett par extra till uteskorna.
Men jag tror vi avvaktar och ser, för i vinter kommer han ju inte gå
överdrivet i vinterskorna långa stunder. Utan mest i inneskorna.

Habiliteringträff….

Vi har fått inbjudan till habiliteringsträff med grillning
till veckan och det låter ju väldigt trevligt. Så dit ska vi
om inget annat inträffar.´

Lite ditt & datt….

Ja, nu är det bara inse att hösten är här och då brukar det
blir en del träffar, besök och kallelser för Max i början. Så
vi får väl se vilka inbjudningar som dimper ner i brevlådan
framöver. Badgruppen startar i början av september och så
blir det trevlig länsträff i Sunderbyn för familjer med barn
som har Downs Syndrom både i september och december.
Max ska även till tandläkaren snart, från och med nu ska han
gå dit 3 ggr per år istället för 1 gång. Det borde bli en hjärtkoll
i december oxå.

Känner inspiration….

Även om det är en hel del just nu att ta sig an framöver,
så känner jag mig mest inspirerad. Det har varit skönt med
hela sommaren som uppehåll i träning. Även om jag emellanåt
haft lite prestationsångest och dåligt samvete, så känns det helt
rätt nu. Nu känns det faktiskt skoj börja om.
Det känns som en rätt start =)

Så dagis imorgon….here we come !!!!

Sommarläsning….

 

Vi har i sommar, både jag och pappsen,
läst boken ”Riddaren av Syrenbersån
av Gunilla Linn Persson…..

Handlingen:

Det är femtiotal i Sorunda, söder om Stockholm.
Karl-Astrid och Bernhard är i fyrtioårsåldern och nu
väntar de sitt första barn. Karl-Astrid har haft nio missfall
och nu är de överlyckliga. Karl-Astrid känner på sig att de
är en pojke och han ska heta Birger efter farfar. Det ska bli
en stark och duktig pojke.

Men det blir ingen Birger. Pojken som föds är mongoloid
(som man sa på den tiden). Sjukhuspersonalen vill tvinga
Karl-Astrid och Bernhard att lämna pojken på ett hem.
Men Karl-Astrid vägrar. Hon tar med pojken hem och han
får namnet Eskil. Läsarna får sedan följa Eskil under hans
första sju år.

En sorglig men underbar bok. Den är så fin och poetiskt skriven.
Jag blir ledsen när jag läser om hur sjukhuspersonalen ser ner
på den lille pojken. En sköterska säger: ”Det är Guds straff att
man får ett sådant barn.” Karl-Astrid är en beundransvärd
mamma som vågar stå emot sjukvårdspersonalen och
myndigheterna. En otroligt intressant skriven bok. En bok
för dem som vill sätta sig in i situationen om hur det var att
föda ett utvecklingsstört barn på femtiotalet”.

( skrivit av denna recension från Kristina Simar, recencent boksidan.net,
eftersom jag tycker det var bra beskrivet
)

Boken slutade så sorgligt…..

…och oj vad jag grät. När man har ett barn med Downs syndrom
som dessutom föddes med hjärtfel, som vår Max, så känns just
slutet väldigt jobbigt. Men annars en mycket läsvärd bok tycker jag,
men då har vi oxå en liten grabb att relatera allt till. Jag tror både
jag och pappsen känner oss lyckliga och tacksamma att Max fick födas
på 2000-talet med den fina habilitering, omsorg, sjukvård och allmänt
bara acceptans och kärlek av alla vi möter.