Jag har fibromyalgi.
Jag fick fibromyalgi i samband med en
kraftig virusinfektion för 12 år sedan, som
i sin tur utlöste denna kroniska värk och andra
symtom i min kropp.

Det är såklart en sorg i att få en sjukdom,
speciellt då jag var mitt i livet, hade en bebis
på 1 1/2 år och hade ett jobb som jag tyckte mycket om.
Jag hade redan då såklart, planerat en del, hur mitt (vårt) liv
skulle se ut med hem, barn och en aktiv fritid….

…att få en sjukdom, vänder upp & ner på livet.
Det är verkligen att gå igenom en kris. För att gå
från att vara en mycket aktiv person som sportade
jämt och som älskade vara kreativ och alltid ha tusen
järn i elden, till att helt få stanna upp och byta ut alla
dagar mot kronisk värk dygnet runt och vara helt sjukskriven.
Det är en stor omställning.

De har gjort en film….

Varför jag skriver om detta just idag,
är för att de har just nu släppt en film om
hur det är att leva med fibromyalgi
vilken kan vara bra för många att se,
för det är många som inte vet vad fibromyalgi är,
eller hur det är att leva med det…..

…”en film som riktar sig dels till dem som inte
vet vad fibromyalgi är och dels till dem som är
drabbade av sjukdomen. Bland annat tar filmen
upp betydelsen av att vara medlem i en fibromyalgi-
förening och därmed i Fibromyalgiförbundet”.

Känner igen mig i mycket…..

Jag känner igen mig i mycket
som de berättar. Fast det är ju oerhört olika
från person till person vilka symtom man har
och hur mycket värk man går och bär på….

…jag har skrivit mycket om fibromyalgi här på bloggen
genom åren, sett ur mitt liv med sjukdomen. Vill du läsa
inlägg om då jag har mått dåligt, där jag försökt beskriva
hur det är en dålig dag eller mitt i ett ”bakslag” , så
gå in på denna länk >> och leta er fram mellan inläggen.

Jag skriver då & då om fibromyalgi, bara för att folk ska
veta hur det är att leva med det, inte för att få en massa
medlidande, men att visa både att det är tufft med en
dold sjukdom, som påverkar vardagen, men oxå att man
kan få vardagen att fungera ändå ;)

Jag sörjer ett friskt liv…..

Jo, visst sörjer jag ett friskt liv.
Det är många saker som jag inte klarar
av att göra, då framförallt allt aktivt och allt
som man skulle vilja ha orkat göra med sina
barn och familj.

Jag sörjer att inte klara av att arbeta. All den
sociala kontakt som det innebär. Jag saknar
även ett vanligt socialt umgänge, som jag inte
riktigt orkar, det här med att orka bjuda hem folk på
middag eller fara och ranta en massa.  För det innebär
för mig alltid ett ”bakslag” med mer värk, yrsel och kraftlöshet
varje gång och därför orkar jag inte det tyvärr. Det blir
att man måste ”välja” sina saker man far på och när jag då har
2 underbara barn, så blir det oftast att man lägger sin ork och
energi på dem och deras intressen såklart….

….men även om jag sörjer vissa delar och att det är mycket
som jag itne fixar, så klarar jag ändå mycket, bara med att jag
anpassat min vardagen. Jag har lärt mig leva med min sjukdom
och vet idag vad jag inte ska göra och jag väljer själv, när jag ska
”ta ett bakslag”.

Underbara familj….

Vi fick ju sedan Max, då jag hade
varit sjuk i ungefär 5 år. Vi ville så
mycket ha ett syskon och det var helt
underbart. Sedan är ju den resan, med
att Max då föddes med Downs syndom
och 2 komplicerade hjärtfel en helt annan
”resa i livet” och ett annat kapitel.

Med helt underbart vad det har berikat mig
och oss. Jag tror det var menat att han skulle
komma till oss och förgylla dagarna ♥

Så jag kan redan nu sammanfatta mitt liv
med att den har gett mig en massa innehåll,
och har gett mig otroligt mycket, som jag aldrig
annars skulle ha fått uppleva.

Lyckligt lottad….

Framförallt känner jag mig
så lyckligt lottad med alla nära
och kära runt omkring mig. Min
familj, mina barn och de närmaste.
Det är ju de som gör ”livet” för mig.

Aldrig ge upp…..

Jag kommer dock aldrig ge upp
hoppet mot en mirakelmedicin eller
att jag kan bli bättre och kunna få göra
något betydelsefullt i livet….

…så försöker göra lite förändringar nu. Just nu har
jag plockat bort, i stort sett allt socker i mitt liv och
hoppas att kroppen ska må bättre av det. Jag kör
träning i miniformat som jag hoppas jag ska kunna
utöka med pyttesmå steg och på sätt kunna
må bättre. BAra det i sig är en utmaning, att inte gå
för fort fram, då jag helt skulle vilja ut och tok-köra
intervaller, som på den ”gamla goda tiden”.

Jag lovade mig då jag fick diagnosen, då min läkare
bland annat sa att det är vanligt att man går upp i vikt
då man inte klarar av att röra sig som tidigare, då lovade
jag mig sjävl att jag skulle inte bli någon ”tjock fibrokärring” ;)
Vad tror ni då nu, precis det som jag börjar bli, känns det som.
Så därför har jag börjat med ny taktik och hoppas det ska funka.
För en tung kropp, är ju inget som jag tror min sjukdom mår bra av.
Sedan…(hur det nu hur gått till? ) så har man ju passerat 40 (!)
och går ju lite sämre få bort dessa trevlighetskilon då…hmmm ;)

Många fina texter…..

Jag tycker just ordspråk och fina citat
är så berikande ibland att läsa, som den här….

…för livet blir ju som man själv gör det.
Vilket liv vi än fått, måste man ju försöka göra
det bästa av det.  Avslutar med denna text,
här nere, för det tror jag….

…såklart har ju allting en mening i livet.
Då måste man ju göra det bästa utav det man fått.
Även om det vissa stunder och dagar kan kännas lite
jobbigt, så är det ju oftast, ”att efter regn kommer det
solsken igen”. Bara att fokusera på att de soliga
dagarna kommer, just då man mår som sämst ;)

Även om jag blir styrd och begränsad över
att ha en sjukdom, så blir ju ändå livet till
vad jag gör av det och därför fokuserar jag på
allt positivt och alla saker som gör att jag mår
bra inombords ♥