Har haft lite jobbiga dar nu med min Fibro som inte
gillar omställning till höst. Så lite höst och vinter
ångest har jag allt, speciellt då jag fått må bättre
under sommaren.
Men det är bara bita ihop, försöka hålla humöret
uppe och fokusera på allt positivt runt omkring.
Som mina underbara barn….
…mysig kram va?!
Jag fick denna fina bild på Max och pappsen
efter tävlingen ….
nöjd och busig grabb i pappsens famn
Ja, vi har spenderat halva helgen på rallycross i Kalix.
Jag önskar jag hade haft en videokamera då jag berättade
för Max på fredag morgon vid frukostbordet att vi skulle iväg…..
…ja sa ” vet du var vi ska åka idag?”
Max väntade förväntansfull på min fortsättning.
”….vi ska åka buss på rallycross” fortsätte jag.
Max lös upp som en stol och började direkt teckna/prata
helt uppspelt (!!) ”mamma, pappa, fanny och Max åka buss”
och sedan ”rallycrossbilen med i buss” och ” max sitta pappas knä”
sedan ”stor kram” och så sträckte han ut armarna och det var bara
för oss att släppa skedarna till frukost tallriken och alla gå dit och få
oss en bamsekram =)))
Resan upp till Kalix kändes lite lång på 2 timmar.
Som tur är fick vi lite underhållning av Max på vägen.
En lokaflaska blev till mick ….
…var det uppe i Kalix. Vi åt en sen grillmiddag
runt 19.30 i kvällssolen…..
…gjorde sedan jag och barnen efter middagen.
De testade startrakan med sina cyklar…..
Fanny cyklade runt banan på tid (3.42) och det bästa är ju banans velodrom, som är skoj att cykla i, men som inte kom på bild här.
…har Max titulerat sig i helgen….
…skoj att sopa bort grus och sand i depån.
Tyvärr så slutade A-finalen med en punktering
för pappsen. Så det blev en 6.e plats. Men lika skoj
är det för barnen att få gå fram på prispallen med
pappsen…..
…något som Max nu har fått upp ögonen på.
Så nu kommer han nog alltid oxå följa med upp =)
Idag har mamsen sovit halva dagen efter en kämpig natt
efter varit iväg på denna busstripp. Så det känns som om
denna söndag gått väldigt fort =(
Det är ju även sista dagen för pappsen, så han har nog ångest
inför morgondagen. Men vi hann fara iväg på en ”hälsa på sväng”
till ”bästisen” Arvid med familj och där hade hela familjen skoj
ett par timmar =)
Igår var det regn och åter regn här. Så då tänkte vi
(+ säkert hundratals flera) att det var en bra dag för ett
lekland. För då vi kom oss till Leos lekland i Luleå så insåg
vi att många förstås hade tänkt lika som oss. Nämligen
massor med barn och familjer =)
…och Max klarade ganska bra att ta sig fram för egen maskin.
Fick lite hjälp av pappsen på vissa bitar i det stora klätterhuset.
Sedan kunde han få lite handräckning av storasyrran vissa bitar.
I det ”lilla klätterlandet” blev han ganska fort varm i kläderna
och klättrade, kröp och åkte rutschkana själv, om och om igen.
Mäkta stolt att han klarade det själv =)
De var alldeles svettiga efter allt bus
Eller egentligen är ju ”Leo” en stort lejon
som kommer ut och hälsar på barnen på
leklandet. Men Max ville inte att det skulle
var ett lejon, utan en älg.
Han var väldigt envis på det, så det blev älgen Leo =)
Efterdyningarna av besöket på leklandet blev inte så kul för
mig. Jag kände redan då vi var där, att det blev jobbigt. Då
framförallt, då det springar barn och folk överallt hela tiden,
jag känner att mina ögon hänger inte med. Eller så regesterar
de kanske för mycket, för jag känner av yrsel och att det blir
konstigt då jag ska röra ögonen. Dessutom var ljudnivån där,
väldigt hög hela tiden. Så även om vi inte var där en massa
timmar, så kände jag mig totalt slut.
Dessutom spädde jag nog på min yrsel, genom att efteråt gå
in på leksaksaffär, för att leta presenter och att stå där med
hyllmeter av färgglada leksaker på rad och man ska titta upp
och ner och försöka urskilja vad de har för funktioner, gjorde
nog att kroppen fick nog.
På leksaksaffären hittade dock Max denna racerbil….
…som han nog gärna hade tagit med sig hem,
om han hade fått =)
Så i natt blev det en sån där huvva- natt som jag helst vill
förtränga så fort jag bara kan. Säkert så har nog även väderleken
spelat in, då vi haft busväder med regn och blåst samt åska.
Så denna dag har varit lugna gatan med lite soffläge och allmänt vila.
Värken har inte varit skoj och bara gå en liten bit, har känts som en
kraftansträngning. Gjorde även en riktig kraftanträngning och for och
handlade på kvällskvisten och det kändes lite som ett maraton.
…är någon som jag har litegrann just nu. Bara av att almanackan
slog över till Augusti, så får jag lite panik. Pappsen sista dagar på
semestern. Luften känns lite mer kylig och man har fått börja tända
lampor på kvällarna. Jag känner ju även direkt vad vädret och den
lite kallare tempen gör för kroppen. Ångest!!
Men jag vet att jag kan ha lite ångest ett tag och sedan försöker jag
hitta det postitiva med hösten, såsom att det blir mysigt att tända
lampor och ljus. Det blir mer rutiner igen och man får pyssla på
inomhus. Kroppen kommer ju även vänja sig sedan att det blir
svalare och jag får anpassa mig och klä på mig mera. Men det är
just nu då det är väderomslag som det är värst.
Men nu verkar ju värmen har kommit tillbaka idag =))))
De har ju lovat fint väder i helgen, så det låter ju toppen!
Skulle vara skönt om vädret kunde vara stabilt ett tag.
Så än så länge intalar jag mig att vi har SOMMAR fortfarande
och att vi ska njuta in i det sista !!!
Nu blir det maximal dopning innan sänggående och så
en lång, skön och yrsel/värk – fri natt, hade jag tänkt ;)
Ja, då var det väl bakslaget som har kommit, lite så där
eftersläntrandes efter helgens bravader. En djävulusisk värk
har gjort entré det finns inte en chans att kroppen tillåter att
jag lägger mig i sängen.
…över att jag idag på morgonen och under dagen, har varit
på benen, efter helgen i lycksele och 2 dåliga nätter i buss.
Jag har till och med orkat vara på badplatsen med barnen idag (!!)
Men kroppen har på något sätt kunnat hålla ut….till nu.
Vill ni läsa mer, om du är att leva med Fibromyalgi, så kan ni
läsa några av mina tidigare inlägg här och här och här och här.
…vandrat runt här hemma. Det avleder värken bäst. Så jag
har passat på att plocka undan leksaker, vikt ihop tvätt,
och sorterat in det i garderober. Så jag kan då göra lite
nyttigt, då jag ändå inte kan sova. Sedan började jag oxå
fundera mycket, så då alternerar jag vandringen med att
sitta framför datorn korta stunder.
….för någon dag sedan av en mamma med en ganska nyfödd liten
gosse med Downs Syndrom. Vi har haft lite mailkontakt tidigare.
Det är alltid roligt att få mail och få höra hur andra har det.
Jag blev så glad då den mamman tycker att min blogg
är så positiv och bra. Hon skriver:
” Jag greps av sån ångest idag efter att ha läst
‘Prins Annorlunda’ av Sören Olsson.. Jag var nog
inte redo för sån läsning ännu! Nu kan jag inte skaka
av mig känslan av hopplöshet. Varför vår son råka få DS??
Så, igen måste jag bara läsa din blogg! Du skriver så härligt
positivt och hela bloggen är så ljus och fin. SÅNT vill jag läsa!
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag en dag kan vara så stark
och trygg som du tycks vara! Och jag hoppas att vår son kan
bli lika go’ som Max…”
Det var jättekul för mig att få höra.
Det är väl så jag oxå vill att bloggen ska kännas. Att det bara
ska vara något positivt, eftersom det är det för oss. Det är verkligen
inte så, att jag bara ”förskönar” allt. Utan för oss är det inte något
kring Max som är negativt på något sätt. Visst har har ju sitt lilla x-tra
med sig i bagaet, som kräver lite mer av oss ibland, men det är ju just
det där lilla x-tra, som gör att han just är Max.
Just idag, som den 3-åring han är, är verkligen livet underbart.
Visst, lite 3-års trots och mycket av ”jag kan själv”, men det är ju
bara normalt och väldigt charmigt =)
Mitt råd är att ta ett dag i taget och inte få panik över
framtiden. Man vet ju ändå inte vad som händer då, för någon,
så varför oroa sig. Jag lever oftast för dagen, eftersom jag har min
sjukdom, som gör att jag inte kan planera så mycket. Så tack vare den
(lite konstigt att tacka den, då man sitter med värk, men….) så försöker
jag leva i nuet och ta tillvara och göra det bästa utav den.
Så alla nyblivna mammor där ute med en liten knoddis som har
fått en x-tra kromosom som fastnat. Ni ska bara veta vilket underbart
liv ni kommer få. Den lycka, den kärlek och de familjband som uppstår
och som är svåra att beskriva med ord, det trodde inte jag heller var
möjligt, då vi fick beskedet när Max föddes. Men vänta bara…
…ska ni få se =)
Jag fick förra veckan hemskickat den broschyr
som Max var med på omslaget till …..
…..och som jag skrivit om i detta inlägg >>
Min goa unge på framsidan =))))
Tusen tack Nikolina för att jag fick ett exemplar!
I dag har det ju varit jättevarmt här. Säkert uppåt 30 grader.
Supernajs!! Det är fortfarande 18 grader varmt ute nu och klockan
är 01.45 =))) Hoppas värmen får stanna länge, den gör underverk
för min kropp, om än den inte riktigt rår på bakslaget efter en
lyckseletripp =)
Nu ska jag nog dopa mig igen, glutta lite på TV och kanske
kunna små-somna i min fotölj, innan jag åter igen försöker krypa
till kojs, i min riktiga säng, bredvid min underbara karl och min
goa grabb, som ligger i spjälsängen bredvid.
Ett nytt liv... 