Söndag den 29 November 2009
Till det tända ljuset så fikade vi barnens egna pepparkakor och Fannys kakor.
Max var däremot inte så förtjust i tändandet av ljuset, han ville istället bara blåsa ut det. Det är ju roligare =)
Men fika säger man ju inte nej till ……både gofiká på dan och sedan extra då vi hade teckenkurs på kvällskvisten. Vicken dá !!!!
Pepparkaksbak är ett måste
innan första advent tycker jag.
För jag gillar inte själv lussebullar
så därför blir det aldrig baka några sånna. Men pepparkakor är smarriga och så luktar det ju så UNDERBART juligt i köket då man bakar.
Så idag då bägge barnen är hemma och Fanny har blivit pigg, så slog vi slag i saken på eftermiddagen. Däremot så köper vi ”färdig” deg. Vi fuskar lite och gör inte en egen.
Jag gillar mest våra riktigt gamla pepparkaksformar som jag någon gång köpt på loppis. Rejäla och lite klumpiga. Men de får dela pepparkaksdeg, med nya och moderna i form av ”katt”, ”nalle” och ”ängel” som jag och Fanny köpte tillsammans tidigare något år, samt förstås en hel hop av de ”vanliga” nämligen grisar gubbe, gumma, gran och julbock m.m…
Så iförda pepparkakskläder så har banen haft kul runt bordet….
Jag gruvade mig lite för att köra igång baket idag,
jag blir fort tröt och det brukar vara ett helt företag
innan man är klar. Men inte hade jag behövt oroa mig,
då jag har Fanny som nu är så stor. Hon gjorde i princip allt själv.
För det blev faktiskt mest Fanny som bakade. Max började att kavla och sätta några formar men sedan förstod han ju att degen gick att äta. Vi hade inte tänkt säga något till honom, så att vi hann baka lite först, innan smakprov. Men inte gick det. Han fattade ju nästa direkt att degen gick att äta, så han försökte smussla med att äta den hela tiden….=)
…här försöker han luta sig fram, så jag inte ser att han stoppar i munnen
och sedan njuter hela ha med ett ”MMmmmm….”
Så för att Max inte
skulle få ont i magen
(hi,hi) så fick han istället
hjälpa mamsen och
grädda pepparkakorna
i ugnen och se när de
var färdiga.
Tog en bild på vårt
härligt röriga bord.
Det ska vara rörigt,
mjöligt och lite stökigt
då man bakar pepparkakor !!!
Just detta är väl något som förs vidare i traditioner. Så det känns så otorligt att jag står här idag och bakar med mina 2 egan barn då jag inte känner att det var så länge som jag själv stod där med min mamma och lillebror och bakade.
Då alla pepparkakor var gräddade och klara så satt vi dem i ”gammelfarmors Bertas” plåtburk, bara det väcker en massa minnen och bidrar till den mysiga stämningen.
Sedan återstod ju bara
provsmakningen av en
mjölig liten herre och
det blev tummen upp.
Så nu ska vi mumsa
pepparkakor på söndag
då vi tänder första
adventsljuset =)
En hel helg är över.
Som vanligt hinner man inte med. Man tycker den bara hinner starta, så är den över. Just i helgen har Max tagit ytterligare ett kliv framåt i ”snack & prat”. För i helgen har han kommit med flera ord, som meningar och han försöker ”säga” många ord som han aldrig tidigare har sagt. Så det känns toppen och framförallt låter det såååå otroligt gulligt då det kommer små ord. Jag blir lika paff varje gång.
Imorse var det min tur att ha sovmorgon. Max ställde sig upp i sängen och ropade på pappa att han skulle vakna. Jag försökte blunda och låtsas sova, så det skulle finnas en chans att jag somnade om igen, då de lämnade rummet. Men imorse var det svårt. För när de skulle gå ut ur rummet så hör jag Max säga ”hejdå mamma” och väntar förstås att jag ska svara hejdå. Men då säger pappsen ”jo, mamma ska sova”. Då hör jag Max säga ”sovgott mamma” och så gick de. Så med ett rört leende på läpparna så vänder jag på mig och faktiskt somnar om och vaknar utvilad. Underbart!
Ihelgen har det varit härligt väder här. Solen har fått vara framme en stund och igår passade vi på att vara ute en del. Först blev det att smutsa ner sig i sandlådan…
…för det blir verkligen grisigt då all snö har tinat bort och det har regnat i flera dagar. Inte trevligt då man ska ta av kläderna fulla med blöt sand.
Efter sandlådan blev det kojbygge med pappsen i vår ”lilla skog”
på tomten, bakom lekstugan. Fanny hittade nämligen en perfekt
plats för en koja under en stor gran och stora stenar.
Så pappsen & Fanny drog dit tallris och de ”byggde in” kojan. Max som inte är så rörlig i sina kläder ute, satt mest och tittade på intresserad och hade inlägg i konversationen =)
Sedan fick han förstås komma ner i kojan och se han oxå.
Idag har vi inte haft någon teckenkurs. Det var en del bortfall av deltagarna så då hoppade vi över denna gång. Pappsen & Fanny ahr varit iväg och hämtat hem en utegran till advent. Sedan tog vi en eftermiddag med spel vid köksbordet. Vi introducerade Max i memoryspel för första gången.
Jag hade skrivit ut
och plastat in några
kort från cd-skivan
”materialhatten”.
Jag valde ut röda och blå saker.
Tanken med memory är att vi främst tänker träna begreppen
”lika” och ”olika” samt ”rätt” och ”fel” med detta.
Sedan blir det ju även träning i färger och att kanske komma ihåg var motiven var såsmånigom. Vi får vi se hur han tycker det är och hur han klarar det. Nu idag tyckte han det var kul och var otroligt duktig på att vänta på sin tur och att bara vända 2 kort åt gången.
Vi satt oss sedan nu på eftermiddagen och såg
”Mamma mia” filmen igen på dvd. (den är ju såå
bra med all superbra musik) Det var så roligt att se
Max i första hälften av filmen. ….
För det varvas ju hela tiden med
sång och musik. Så Max satt som
vanlig i sin lilla fotölj då det var
vanlig handling och då det blev
sång och musik var han upp och dansade,
spelade luftgitarr och sjöng i ”tumme-micken”.
Så höll han på så upp & ner och upp & ner=)
medans mamsen och storasyrran försökte
sjunga med så gott vi kunde i låtarna.
Jag tror att bägge barnen känner på sig då mamsen inte är i form.
De har varit helt underbara på eftermiddagen och lekt ihop och busat, medans jag har suttit i min nedbäddbara fotölj.
Jag smygfotade barnen, då de hade krypit upp i dagbädden i vardagsrummet för att läsa. Fanny gillar att läsa för lillebror och Max älskar att lyssna.
Till och med den stora mjukishunden fick vara med och mysa =)
Även om Fanny läste böcker som var lite mer avancerade för Max, så lyssnade han med spänning. Vet inte om det berodde på spänningen, men Max gjorde ett kalas i brallan, som jag fick lov att ta hand om, fast han ville absolut inte gå ifrån storasyrran. Men efter många minuters övertalning, så gick han med på att byta blöja och sedan få gå tillbaka till syrran.
När vi kommer till skötbordet så både (!!) tecknar han och säger:
När vi gick tillbaka till henne i sängen så säger han det igen
och syrran blir alldels rörd och de kramas.
Det kallar jag syskonkärlek !!!!
Ett nytt liv... 