Den affisch som jag ritade
tidigare med de ”udda sockarna”
inför firandet av Downs syndrom dagen
sprider sig genom Facebook och sätts upp
på skolor & förskolor över landet…så himla kul ♥
Flera har sagt att de ska skicka bilder, där de
satt upp affischen på olika förskolor och skolor
runt om i landet och jag har redan fått ett
par bilder …..
…jättekul att den sprids och då inte för att jag just gjort den
(jo, kanske lite då ;) men främst för att den når fram till många
om just den dagen. Sedan för mig här uppe i Norrland är det kul
att se att de sitter uppe i Stockholm och Göteborg som exempel ;)
När jag gjorde affischen var som tanken,
att jag ville ha den udda och annorlunda
och lite speciell, sån är jag ;)
En del har tyckt att den kanske känns rörig
i texten. Jag förstod att den kanske inte skulle
gå hem hos en del, men det här är min variant och hur
jag ville ha den. Jag ville att det skulle bli en liten utmaning
att läsa texten, vilket kan göra något mer intressant. Men
det är ju helt valfritt om man vill använda den eller inte.
Huvudsaken är ju att budskapet sprids på något sätt och
bara bra om det kommer från olika håll och i olika
utföranden, kan jag tycka ;)
Jag läste också att en del reagerar på att jag
valt att använda ordet ”udda sockar” att
de inte tycker att man ska fokusera på ”udda”
utan på ”unika” istället.
Men min tanke var ju att just att använda
ordet ”udda sockar” eftersom jag säger så, då
jag ska välja sockar som är olika. Så gör jag
och så säger jag. Det är ju inte för att jag tycker
att personer med Downs syndrom är udda. Jag
är en person som tycker att hela väldens människor
är olika och i så fall ”udda”. Vi är ju alla olika, men ändå
lika mycket värda. Så det känns ju trist om folk fokuserar
på det ordet istället för innebörden i det hela ….men vi
är ju alla olika och får tänka olika och det är väl tur! :)
På mornarna innan Max
har farit till skolan, så har vi
hunnit kika på Bolibompa en stund
och det har nu ett tag varit programmet
”Överraskningen” ….
…ni kanske har sett det? ….då far kocken hem
till barn och hjälper dem att överraska någon
person/personer i deras närhet genom att laga
eller baka något ihop först.
Max gillar programmet och kocken avslutar
alltid programmet med att säga typ ”…. så ta ochöverraska någon i den närhet du oxå”
Så vi säger alltid:
”…ja det måste vi göra någongång” ;)
…och idag tog vi tillfället i akt och Max har
överraskat dem i garaget idag med något gott :))
Överraska dem i garaget….
Så idag överraskade vi Max
pappa och de som mekar med honom
i garaget. Jag skrev ut receptet på några
lätta piroger som de gjorde i programmet
och hade inhandlat färdigkavlad smördeg,
så det vara bara köra igång…..
..vi hade ju kvar tacos köttfärs sedan middag
igår och lite skinka har man ju alltid hemma
och så lite ost och oregano, mer behöver man
ju inte ;)
Färdig smördeg….
För enkelheten så köpte vi
färdigkavlad smördeg, så blir det
inte så många moment och så tog
vi pepparkakshjärtanformar…
…stolt kille vid de utstansade hjärtana.
Dax för fyllning…..
Max stoppade fyllning på dem…..
…här är det rökt skina, ost och oregano.
Sedan på med ett hjärta över och så fästa ihop
dem som en pirog.
Gaffla ihop dem…..
Max var duktig
och gaffla ihop ganska
många själv oxå….
…så hälften med skinka och ost och
hälften med tacos och ost ;)
Pensla med ägg….
Max vispar ägg…..
..för att sedan pensla alla pirogerna…..
…det tyckte han nog var roligast av allt ;)
Gräddning….
Sedan gräddning i ugn ca 15 minuter
i 200 grader och sedan klart….
…jätte fina gyllenbruna hjärtan
med smarrigt innehåll med mycket
kärlek bakom ♥
Redo för överraskningen!
Så vi gjorde en bricka med piroger,
dricka, kaffe och kaka och så ut i garaget
för överraskningen….
…Max ville bära pirogerna själv och vi skulle
såklart skrika ”…ÖVERRASKNING” då vi gick in
i garaget ( som de gör i programmet ;)
Mums…..
Det blev såklart uppskattat….
…Max visade stolt upp vad han gjort,
för grabbarna :)
…en däcktrave med isdäck och en pall
fungerar bra som ståbord för självbetjäning….
..här är det Per, Max pappa, farbror Tommy och
farbror Fredde som får smaka…
…ja, oj så mumsigt
det blev och vilken
lyckad överraskning :)
Max så nöjd och
ville att jag skulle
fota honom bredvid
pirogerna och han hade
själv valt att han ville
vara tufft klädd i skinnpaj
och keps då han gick ut ;)
Grabbarna ( eller gubbarna ;)
var oxå såklart nöjda över få
mums i magen som
ett avbrott i mekningen :)
Det är tur vi har Max
på mornarna, som styr
upp det hela ;)
För när ”fassan” far iväg
först på morgonen, mitt i alla
andras morgonbestyr, så styr
Max upp pussar & kramar…
…först är det såklart Max som
ska ha av kram & puss av ”fassan”
sedan säger han:
”….åså mossan kram och puss”
och har det varit någon gång att
han bara gett mig en kram och trodde att
det skulle räcka och Max ser det, så är
Max snabb och säger:
”…..ÅÅÅ en puss!”
när vi pussas så skiner han upp
som en sol och bli nästan lite generad ;)
och efter det så är det nästa:
”…å glöm inte syrran”.
Sedan när alla fått, får fassan tillåtelse
att fara på jobbet, av Max ;)
Så Max ser till att vi håller
kärleken vid liv, även lite trötta
och småstressade på morgonen.
Det är ju bara bäst ♥
Ibland, då & då
får jag något personligt mail
från någon annan förälder som har barn
med Downs syndrom. Oftast är det dem
som har små barn och som hittat min blogg
om Max och skriver hur tacksamma de är för
att den finns. Det värmer oerhört mycket i
mitt ♥ och det känns underbart att bloggen kan ge
det där, som jag alltid har velat att den skulle göra.
Fick för ett par veckor sedan ett mail
som värmde och jag har tänkt lägga in
en snutt av det, nu länge, men nu så,
bättre sent än aldrig …..
…oftast får jag även ett kort bifogat på en helt
underbar solstråle och det gör verkligen min dag ♥
Tusen tack för alla fina ord!
Bloggens syfte……
När jag började skriva den här bloggen
framförallt om Max, var det mycket för att jag själv
saknade något liknande, då Max föddes.
För då hade inte det exploderat än, med bloggar och så.
Jag saknade själv då, att få läsa, hur var det egentligen att ha
ett barn med Downs syndrom. Hur skulle livet bli? Skulle
det bli annorlunda? För det enda vi då hade fått läsa var
gamla broschyrer som bara fokuserade på en massa
komplikationer.
För det är många sånna frågor som man har, som
förälder, då man nyss har blivit förälder till ett barn
med Downs syndrom. Innan man har landat och innan
man har insett att det istället är så underbart, så givande
på många olika sätt. Innan man kanske fått den känslan
av att man nu, fått ut ännu mer av livet, fått kliva in i en
ny inspirerande värld, som öppnat så mycket mer än vad
man kunnat föreställa sig innan.
Från början är det mycket oro. Man oroar sig framförallt
hur framtiden ska bli för sitt barn. Man tycker det är
orättvist att just mitt barn är annorlunda. Det blir tyvärr att
man får läsa om mycket komplikationer som kan inträffa,
som står uppradade i böcker. Men som jag idag känner att,
ja, visst kan det vara så, att Max kommer få något av det.
Men är det egentligen någon skillnad från ett barn som inte föddes
med en extra kromosom? Jag tänker, de kan ju få en annan sjukdom,
eller oxå få nedsatt syn, hörsel mm. Så jag tycker ibland att det
fokuserats mest på allt som då känns jobbigt. Jag själv saknade att få
läsa om någon familj. Där jag kunde få se hur själva vardagen och livet
skulle bli. Att få läsa om allt positivt. Få läsa om att det är inte är så
annorlunda. Jo, såklart kanske fler sjukhusbesök och lite mer tanke
bakom allt och så få in lite mer träning på vissa saker. Men annars
tycker jag att man ska njuta av att man blivit utvald. För mig är det
är verkligen något alldeles extra att ha ett barn med det extra i bagaget,
för det ger mig som människa så otroligt mycket.
Jag önskar bara att hela samhället kunde se det oxå. För jag tror
det är just där som ”problemen” uppstår. Fördomarna. Bara detta
med att man nu inför dessa kub tester och dylikt och fokuserar just
på att dessa barn inte ska vara önskvärda, de som har en extra kromosom,
vilket jag faktiskt inte kan förstå. Att trissa upp en rädsla över att att få ett
barn med en extra kromosom, som istället ger oss den där lilla extra piffen
till vårt liv ♥
Jag önskar så att alla skulle vara mer öppna i sitt sinne.
Att verkligen se alla och se att ingen är den andra lik, även
om man inte har någon funktionsnedsättning på något sätt.
För egentligen vad spelar det för roll, att hon där sitter i en rullstol?
Eller att han där behöver 10 minuter extra för att just fixa den där saken?
Eller vad gör det, att de där borta har ett speciellt utseende på något sätt?
Ja, vad spelar det för roll?
Det berikar ju bara vårt samhälle,
att vi är många olika med olika förutsättningar i livet,
det tycker då jag.
Vi är på god väg….
Jag tycker dock, även att det har hänt mycket
även i positiv riktning. Även om Sverige kanske
har en bra bit kvar. Vi ligger långt bakom många länder.
I många, många länder är till exempel just personer med
Downs syndrom så accepterade och har kommit så långt på
grund av samhällets värderingar.
Såg denna bild att ett klädesmärke i USA har med barn
med Downs syndrom i sina klädannonser…
Jag tycker det är kanon. Just att det är helt okej att
vara lite annorlunda på något sätt. Att alla blandas
helt naturligt.
BCWW visar upp Max…..
Jag har dock inte sett att någon
annan stor klädkedja i Sverige som har
anammat detta, såsom H&M, Lindex, KappAhl
eller liknande (Om jag inte missat något? )
Men det hoppas jag kommer.
Men däremot BCWW Björn Christiernssons Work Wear
för barn (snickaren i Äntligen Hemma)
hörde ju av sig till oss, då Max hade
vunnit ett par av deras snickarbyxor i
en tävling och då de sett Max leka i dem
på bilder här i bloggen. Så det var jättekul.
Sedan dess har det blivit en hel fotografering
i deras kläder och det är inte så svårt,
eftersom det är kläder som Max använder numera jämt
här hemma eftersom det är perfekta kläder då han både leker,
mekar,snickrar och är allmänt ute och är aktiv.
Här ser ni lite bilder…..
…så Max finns med på deras sida BCWW
och finns på bild i deras Webshop.
Så vi tycker det är jättekul att de anammat detta
och Max gillar att se ”Äntligen Hemma” och då Björn
snickrar, så för honom är det oxå extra kul att han
har kläder som är lika som ”Björn´s” :)
Max blogg ligger även som länk då deras sida
och är deras ”blogg ambassadör”och det känns
jättekul. Se här >> Så mer av dem kommer ni
garanterat läsa om här på denna blogg.
Så Heja BCWW! Tummen upp!
Mer bra i Sverige…..
Finns även fler som gör bra saker.
Bara detta engagemang med Pär Johansson
och Glada Hudikteatern som fått många att
vakna upp och inse att ”det går” på ett eller annat sätt.
Ni ser väl dokumentären på tisdagar? Se här >>
Att Martin Melin synts i ICAs reklam
visar ju att Sverige är på gång. Men mer behövs.
Just visa hela tiden att vi alla är olika och att det
blir helt naturligt att se överallt.
I kvällens melodifestival….
Bara det att i kvällens melodifestival så
medverkar Ellinore Holmer …
””Där vill jag vara med!” Så tänkte Ellinore Holmer
när hon var liten och tittade på Melodifestivalen.
Nu går barndomsdrömmen i uppfyllelse, när
Glada Hudik-stjärnan gör sin debut i tävlingen”
Det tycker jag är härligt!!!
Ikväll så går hennes dröm i uppfyllelse ♥
Så tack…..
Så jag vill avsluta med att säga
stort TACK för alla fina ord jag får
som värmer. Det är just ni som får mig
att fortsätta blogga om Max och ni som
får mig att varje gång inse, hur viktigt det
är och att det bli vår del att bidra till att visa
att vi är alla unika på ett eller annat sätt och att
vardagen inte ser så annorlunda ut för det. Att visa
att allting går på ett eller annat sätt. Att njuta av livet
som vi fått och göra något bra av det.
Jag avslutar med den finaste dikten/sången
av dem alla, som verkligen säger något till
alla, vem man än är och oavsett hur många
kromosomer man än har eller vilken
funktionsnedsättning man än har…..
…och denna var såklart given på Max dop
och jag håller även på att göra den i en variant
som vi ska ha här hemma på väggen, för den
betyder mycket här hemma ♥
Väcker känslor…..
Ja, det här är ju såklart ett kärt ämne
för mig och jag skulle kunna skriva hur mycket
som helst om det ;)
Underbart just då jag får sånna
här underbart fina mail som gör att
jag får anledning att skriva om det oxå ;)