Jag kan inte annat än
att säga så…lill stackarn…
Det tåras lite i mitt hjärta,
då han jämt måsta bli sjuk
och få alla baciller :(

Beundrar Max….

Men jag beundrar dock Max
och hans tålamod och humör,
då det gäller att vara sjuk.

Jo, visst kan väl tålamodet svikta ibland och
visst längtar han iväg hemifrån och få göra
något annat såklart, men är ändå på oförskämt
gott humör jämt, trots bacillerna som hela tiden
bara avlöser i kroppen….för han hinner bara frisk
någon liten vecka för att på nytt få någon ny infektion.
Fast tragiskt nog så är det väl att han har vant sig
vid att vara sjuk hela tiden oxå :(

Förkylning….

Så nu har han varit hemma med
förkylning och feber måndag och
tisdag och här sitter han i sitt rum idag….

…och kikar på sina favoriter på youtube,
nämligen rallykrascher och wipeout ;)

Visst han är vid gott mod själv….

…och det är ju bra. Men när man vet hur
mycket han ändå missar, genom att ständigt
vara hemma. Har inte fått någon kontinutet
på förskolan alls senaste tiden, senaste året,
eller kanske rent utav senaste åren nu ;(

Det är väl oxå förmodligen för att vi låter
honom fara till förskolan så fort han är frisk
och där kanske inte alla låter sina barn vara hemma
så länge som de kanske borde, för att inte sprida
någon ny infektion. Så han hinner inte vara där länge
så är det något nytt. Men jag känner ju samtidigt att
är han frisk, så behöver han ju få komma dit och få
det utbytet.

Vi har ju oxå hela tiden haft för tanken att
Max ska skulle kunna börja ta hem mer kompisar
de senaste åren, men det har ju som inte gått.
Vi har aldrig hunnit, så har han varit sjuk igen.
Precis då jag har börjat få det i tanken igen , då vi
kommit på fötter igen efter sjukdom, så hinner
jag som bara ha den tanken ett par dar och så är
det någon ny bacill som gör entré.

Samt allt som vi fått ställa in hela tiden,
bland annat alla träffar med andra familjer som har barn
med Downs syndrom, så trist, så trist.

Nu har vi antecknat oss för länsträff på
fredag och NU HOPPAS jag att dessa baciller hinner flyga
sin kos, lagomt till fredag, så vi i alla fall kan få göra det.
Vi behöver det! Hör ni det alla baciller!!!! ;)

Just nu är det lite jobbigt att hela tiden
hamna på ruta ett, för det påverkar ju såklart
hela familjen då någon är sjuk och att jag
tycker så synd om Max, där han alltid ska behöva
svara på frågan: ”…..hur mår du idag?” och Max
själv har börjat fråga själv nu:
”…mamma är jag sjuk idag?”
med förhoppning om att jag ska säga nej
och att han får fara till förskolan. Lill-stackarn!

Jag vet…..

Jag vet….sommaren är på väg
och förhoppningsvis bättre för alla baciller.
Men vi hoppas ju var eviga gång att NU är den
sista infektionen på länge, men vi åker ju hela
tiden på bakslag efter bakslag och nu när man
trodde att alla infektioner skulle vara över här
omkring så hör man om dem som har både ordentliga
förkylningar och till och med magsjukor igen :(

Försöker ladda….

Försöker dock åter ladda om
och tänka positivt, att det här ändå
kanske är sista infektionen på ett tag, men
inombords så vet jag att det troligen inte är så.
Jag hoppas att Max är helt piggelin imorgon.
För idag är han betydligt piggare, var rädd där
ett tag att det skulle gå ner i luftrören på han,
men har låtit mycket bättre idag.

För då imorgon ska vi iväg på den motoriska
bedömningen nummer 2 i hans utvecklingsbedömning
som görs av habiliteringen och som jag skrev tidigare
om i detta inlägg >>

Nu måste man dock allra först, ladda om energin
för mötet ikväll om vår nedläggningshotade skola!
Den behöver få all fokus ikväll.