Förväntan förgäves….

 

I natt blev det att den härliga
förväntan som Max hade igår kväll
inför fara och se sin pappa köra
premiärtävling i sin rallycrossbil,

…byttes till totalt besvikelse!

Tuff natt….

För det blev en tuff natt.
Först hade jag superbesvärlig värk
i min kropp och speciellt en höft som nu
krånglat och värk länge och det gör en nipprig
då det ”nöter på på samma ställe”!!

Så jag var upp några gånger och vandra
och dopade mig, men hade inte lyckats sova
något före 01.30. När jag sedan försökte lägga
mig igen, så vaknade Max och grät och hade ont
någonstans, så vi gick ner i soffan, så att racerföraren
skulle få sova lite.

Feber….

Så i soffan blev Max väldigt febrig och säkert
ont i kroppen men slockade i soffan till slut
efter medikament. Antagligen kom säkert
reaktionen nu, på kruppen han hade.

Så det blev en natt utan någon som helst
sömn för mig. Men mest låg jag nog där i
soffan och var förbannad och ledsen för Max
skull, att jag skulle behöva säga till honom att
han inte skulle få fara och se pappsen på
morgonen. Jag gruvade.

Beskedet….

Men helt otroligt så tog han ändå beskedet
väldigt bra. Jag trodde han skulle potestera
och bli jätteledsen. Men när jag lungt försökte
förklara för honom, att när han nu hade blivit
sjuk och fått feber, att då kunde han ju tyvärr inte
följa på tävlingen, så lyssnade han uppmärksamt,
liggande med vilande huvud på mitt bröst.

Vet ni vad den lillla goa ungen
då säger till mig?
”….vet du, jag gråter nog lite…. (och så lyfter han
upphuvudet så att jag ska se då han tecknar
ordet för gråter, med fingrarna ner efter
kinderna) …men de gå bra”.

Jag väntar då, fortfarande på den riktiga
reaktionen och undrar om han förstått att
han inte får åka, så jag säger tydligt:
”…så om alla de andra far med bussen
och ser då pappa kör tävling, så får vi försöka hitta
på något roligt här hemma istället, du och jag”.

Max lyser upp och säger direkt:
”….får jag se Kotte i trolltider då? ….och vi sitta
me ajpay (iPad)?”
”…jo, det kan vi” svarar jag.
”…bra” säger Max och pussar mig på kinden
och säger ”…du ä snäll mamma

Alltså jag hade stor lust att sätta mig ner
och lipa bara för att han är så söt och
så förstående och förstås på grund av att
alla känslor utanpå på grund av sömnbrist ;)
….men jag antar att han tog det så bra,
för att han kände sig nog lite sjuk.

Typiskt….

Ja, skit, är det inte oss i nötskal,
så säj. Allt skojigt (inte allt, men mycket)
inplanerat,  då blir vi sjuka :(

Max har varit febrig idag men vi har haft
en mysig dag här hemma. Han har fått bestämma
i stort sett allt vi gjort, så han har nog tyckt att
det varit en bra dag trots allt. Varit lite febrig hela
dagen, fast känns feberfri nu ikväll, så hoppas det
var den svängen. Vi har ju tänkt på dop imorgon!!!

Pappsen körde hem en andra
placering idag, så det var ju bra!

Avsluta med något skoj….

Måste avsluta med en charmig
sak som Max gjorde nu ikväll i
vardagsrummet. Han fick låna pappsens
videokamera som han har i racerbilen och
så gick han och låtsades ta kort med den.

Så då skulle han ta kort på oss, en och en
och vill ju då att vi ska säga saker, för att
det ska bli fina ”smiles”.
Så först säger han till mig:
”…säg August!” och så säger jag August och
han knäpper kort. Sedan säger han till syrran:
”…säg tomatsås” och så knäppar han på henne
och sedan till pappsen:
”…säg motordel” och så knäpper han.
Lite varianter på ”…Cheeeese” ;)

Krupp….

 

Vaknade i morse av
att Max fick krupp. En sån där rå skällande
hosta, som inte är lika något annan hosta.
Om någon av era barn haft krupp, så vet ni
vad jag menar. Den är verkligen obehaglig
att höra och det blir jobbigt för Max med
andningen då han får den.

Så här beskriver vårdguiden krupp:

Krupp, tidigare kallad falsk krupp, beskriver
ett tillstånd som kännetecknas av skällande hosta,
heshet och andnöd med väsande inandning.
Det beror på en inflammation i luftvägarna som
orsakar en svullnad i slemhinnan nedanför
stämbanden. Inflammationen orsakas vanligen
av olika förkylningsvirus.

Krupp är vanlig och oftast ofarlig. Barnet får luft
och slutar inte att andas. Det drabbar vanligen
barn från cirka 6 månader till 5-6 års ålder.
Det är vanligt att ett barn som haft krupp får
kruppsymtom vid upprepade tillfällen i samband
med förkylningar. Allt eftersom barnen blir äldre
blir luftrören större och kruppsymtomen vid
förkylningarna brukar avta”.

Morgonstund har guld i mun….

…ja, det är väl så man säger ;)
Så jag och Max tog på oss lite kläder
tog med 2 varma filtar och sedan gick
vi ut i väldigt tidig morgon, för att slå
oss ner på altan, för att få frisk luft.

Det har vi insett är bästa medicinen
för Max, då han får krupp. Han har ju
haft det en del gånger tidigare och just
frisk luft lättar på andningen och hostan
blir bättre på ett tag.

Smådugg….

Så det var ganska mysigt där
under filtarna, trots att det småduggade ute.
Vi satt där och lyssnade på alla fåglar som
kvittrade, alla möjliga olika på samma gång.

Så vi satt just och funderade på vad
de sa till varann. Vi kom fram till att de
var nog glad över regnet, så de fick duscha ;)
Samt att de nog skulle vilja att det började
regna mer så det blev vattenpölar så de fick bada :))

Jorå, så det var ganska mysigt där
ute i tidig morgon, allt lungt och stilla,
förutom fågelkvitter och då Max skällande
hosta. Men vi hade ganska mysigt och man
blev då pigg på en gång ;)

Krupp….

..har tidigare varit en utlösande faktor
för Max och någon infektion, så man har gått
lite och väntat idag. Men inget alarmerande,
lite snorig och så, men ingen feber. Så skönt.

Totalt mjölkfritt…..

Tidigare i veckan testa vi igen
smyga in lite laktosfri fil till Max.
Men troligen gick inte det alls, för magen
slog total bak-ut igen. Suck!

Men nu när vi kör helt mjölkfritt
igen, så verkar magen fungera bra igen.
Så förhoppningen är väl dock att detta bara
är temporärt en tid och inte för evigt.

För lite bökigt är det ju att vara helt
mjölkfri. Fast som med allt annat, så
vänjer man ju sig, med det som man måste.

Regn….

…vi fick då rätt att fåglarna fick
sig nog ett bad oxå idag, för det har sedan
regnat nästan hela dagen. Supertrist då
barnen är lediga. Såg ut som morgondagen
kunde bli samma. :( Man blir ju så rastlös
inne då man vill vara ute.

Racerbilen…..

Men sedan på lördag så ska vi
fara och se pappsens premiärtävling
i Piteå, då han ska köra parallelltävling.
Så då såg det mer lovande ut väderleksmässigt.
Så hoppas på det!

Avsluta med lite skoj….

Max har ju väldigt livlig fantasi.
Han har ju alltid haft förmågan att kunna
leka och låtsas att andra saker är något annat.
Att tex ett par stolar som man välter omkull,
kan ju bli ett tåg.

Detta var ju något, som vi tidigt fick
veta att barn med Downs Syndrom, skulle kunna
ha svårt med. Att de där stolarna är ju 2 stolar
och inget tåg. Men det insåg vi ju snabbt att, så var
ju inte fallet med Max. Utan där är det ju nästan
tvärtom, han är ju så påhittig och leker många fantasi
och rollekar.

Men dag tror jag han tog priset.
Då kommer han med sin motorsåg i handen
och visade sin pappa och så säger han:
”….jag går och håller handen med Barbie”.
”…med Barie?” undrar pappsen.
”….mmmm här” säger Max och visar motorsågen
han håller i handen som då ska vara Barbie :))

Ja, fantasi är ju härligt!!!!
Men nu kanske det är varning åt andra hållet,
kan man få för mycket fantasi, eller ?! ;)

Sånna mail gör mig glad….

 

Idag fick jag ett mail
som gjorde mig så glad.

Det var en mamma till en
liten flicka med Downs Syndrom
som nu hunnit bli 3 månader gammal.

Tidigare kontakt….

Vi har haft lite tidigare kontakt
då mamman mailat mig tidigare då de
nyss fått sin lilla tös och tillvaron var lite
”upp & ner” och frågorna var många.

Det värmer….

Mamman skrev idag:

Här går dagarna snabbt och illa 
tösen blir snart 3 månader och jag
känner att  jag har dig…… att tacka för så mycke.
Tack vare din blogg och att du svarade på alla
mina frågor så har jag läget under kontroll.”

Vår lilla tös är ett litet charmtroll och livet
skulle inte vara desamma utan henne.”

Vi var och hälsade på en familj
i veckan. Dom har en tjej med det lilla extra .
Dom tyckte att vi landat bra med vårt nya liv
och jag kan bara hålla med dom. Sa att det var
mycke på grund av din blogg och att du har
en posetiv inställning som smittar av.
Så tusen tack för att du finns.”

Det värmer….

…oj vad ett sånt värmer en.
Så härligt att man kan få en annan
person att tycka så. Då känns det som
meningsfullt med bloggen, där jag skriver
helt utifrån hur jag upplever det med att
ha en son som har Downs syndrom.
Jag tänker nog nästan dagligen,
att vi är så lyckligt lottande som har Max.
Han ger så mycket mer mening till vårt liv
och ger oss en helt ny syn på livet och alla
runt omkring oxå för den delen och hur
man värdesätter den till fullo.

Jag är så glad då allt detta positiva
kan komma fram mellan raderna
då jag skriver.

Snack med tjejer i baksätet….

 

Tidigare ikväll då vi körde
Max storasyster och en kompis
på klassfest, så sitter Max där
i baksätet med dem.

När vi hämtat upp kompisen så
börjar ju förstås tjejerna att surra
sinsemellan.

Men då säger Max helt så där
klockrent med tydligt tal:
”…prata inte! …..prata med mig
han ville ju förstås vara med i snacket ;)
Så när tjejerna blir tysta så säger han direkt:
”..hur mår ni idag?”
som en inledande konversation. Det lät nästan
som en liten casanova som satt där och skulle
börja flörta ;))

Tjejerna var så söta att de svarade honom
och fortsatte prata med honom.

Hihi…det lät ju bara så sött!