Äntligen!
Som jag har längtat!
Det går knappt med ord beskriva
hur underbart det var att sitta med
ett metspö i handen ikväll.

Jag har alltid älskar att fiska
och det går nog i arv ;)  Har en far
som är inbiten fiskare och även 3
bröder som oxå gärna gör det.

Men på grund av min sjukdom
och då orken tryter, så blir det inte alls
lika ofta som man annars gärna hade gjort
det, men då sätter man desto mer värde på,
då man har fått komma sig iväg….

Alterälven….

Vi har ju Alterälven nedanför oss
och där har man spenderat många
fisketimmar i sin uppväxt, speciellt på
samma stenbrygga, som vi idag besökte.
Kunde ju inte bli bättre väder med sol, men
ändå ganska blåsigt, så inte ett enda mygg!

Inviga Max i fiske….

Tidigare har det känts som om
Max varit för liten att ta med på fisketur.
Men nu i år fick han ju även ett alldeles
eget fiskespö med rulle då han fyllde år.
Så idag var Max morfar snäll och gjorde
i ordning det till kastmete och kom med
en maskburk full med mask ;)

…så med 3 spön och flytväst, så var vi redo
att fara iväg. Jag frågade Max innan vi for:
”…vad ska du göra med fisken, om vi får någon?”
”…rädda dem” svarade han. Så vi får väl se….

Fyrhjuling…..

Det blev jag, Max och Max pappa och vi
lånade Max morbrors fyrhjuling, som vi
satt 3 stycken på och det var förstås en
höjdare för Max….

…här ser ni Alterälven och där bakom
stenbryggan som går ut i vattnet, där begav
vi oss ut.

Stenbryggan….

Jag är superglad att Max pappa
följde, för jag hade inte fixat ut Max själv
på stenbryggan. det var verkligen ingen lek
att komma sig ut där. Snabbt man kan trilla
och göra sig illa och väldigt ojämt och så.

Visst, man känner igen varje sten,
sedan alla timmar man fiskat där, det var
exakt samma stenar som tidigare, som var
”lösa” och man kände igen sina ”ståstenar”
och ”sittstenar” som man då använde sig av.
Allt såg likadant ut.

Så det känns så synd, att den ska vara så
bökig att komma ut på,  för annars är det
ju helt kanon, när man väl sitter där ute
på plats, i underbar kvällssol som blänker
i vattnet och fisken nappar….

….Max var så lycklig att få prova
veva in linan på rullen själv….

…ser ni lyckan!!

Såklart det nappade….

Jorå, såklart nappade
det på bästa met-stället….

…och Max var inte bangen att ta i fisken eller så ;)

…supernöjd över fångsten, jajemensan!!
Men han ville att vi skulle släppa tillbaka
fiskarna i vattnet (rädda dem ;)

Det nappade friskt och vi tog nog upp
13 fiskar, så det var ju toppenskoj!
Även om då vissa var väldigt små, men
huvudsaken är ju att det nappar :)

Helt egen fisk…..

Max satt ju mest med sin pappa
och de hjälptes åt att fiska, men
han satt en liten stund själv och
lånade det långa metspöt av mig…

…och då drog han upp alldeles själv en fisk och fick in den till
land. Det var den absolut minsta som vi fick, ni kanske knappt
ser den, som han håller upp i linan, men ni ska tro att Max
var mallig och givetvis räknande vi med den i våra 13 fiskar  :))

…en av alla aborrar som vi fick och så fick vi
även ett par mörtar…

…så en helt perfekt kväll. Vi var inte så länge
och det behövdes ju inte, då det nappade hela tiden ;)
Fast själv hade jag nog kunnat sitta där i kvällsolen
i flera timmar, jag blir inte less i första laget.
Men efter ett tag, blev längtan för stor för Max att
få hoppa upp på fyrhjulingen igen och köra hem….

…och när pappsen busade och gasade lite extra
på hemvägen, så fick han förstås åkrädda mamsen
att skrika till och det var ju skoj att de hade skrämt
mamsen förstås, tyckte Max ;)

Härlig avslutning på en helt underbar
sommardag, som blir en dag att minnas
då vi sitter här med snö och minusgrader
i vinter ;)