…men det är bara huvudet som vill en massa.
Inte kroppen, nä då….inte alls.

Usch, vicken natt….

Jag har inte varit fräsch i kroppen nu efter
spenderat några dar med Max på sjukhuset.
När man är där, håller man ut i det längsta och man
proppar i sig tabletter efter tabletter för att orka.
Det kommer förstås surt efter.

Så det har varit ett par riktigt jobbiga dagar med sån jobbig
molvärk och trötthet i kroppen. Helst vill man bara krypa
ner i ett idé och sova bort det. Men så funkar det ju inte
tyvärr. Vardagen och allt rullar ju på som vanligt.

När jag gick och la mig igår så anade jag att det var något
extra på G. Värken liksom hoppade runt i kroppen och det brukar
vara illavarslande. Testade dock att lägga mig i alla fall och
då började ett knä göra så hiskelit ont. Så min ”äkta hälft” låg
och masserade den ett tag och det är ju skönt och ibland kan
det funka och avleda bort det. Men jag kände hur värken bara
tilltog i andra kroppsdelar. Så det var bara kliva upp igen.

Tungt….

Det är då det känns fruktansvärt jobbigt.
Det är då jag hatar min sjukdom. Det är då jag kan tycka
att livet är jävligt orättvist. Jag bli så less på fibron och
skulle så gärna vilja slippa den. Speciellt sånna här nätter,
då den tvingar en att sitta uppe på natten och bara värk, värk,
och åter värk som bara rantar runt i kroppen som ett stort kaos.

Men ibland kan det oxå vara skönt med en riktig
urladdning mentalt oxå, om man nu ska se något
positivt med det hela. Kan vara skönt få sitta och lipa
och tycka synd om sig själv ett tag, för då kan det ju
bara bli bättre sedan igen ;)

Max tjorv…..

Medan jag var ner och försökte vandra bort min värk,
hörde jag att Max hade blivit ledsen där uppe och börjat
”tjorva” i sängen. Så då fick jag lite annat att fokusera på
än min värk, så då försökte jag ligga och stryka honom
ett tag.

Få se om det kan vara gluten, som gör att han inte mår
bra på nätterna eller? Vi får väl förhoppningsvis snart
veta. Om det inte visar det, vad är det då?
För någon fel är det. När han får detta på nätterna drar det
oftast igång runt 23 tiden och sedan fortsätter fram till 05
eller 06, då han kan slumra till ibland igen.

Vill, vill, vill….

Ja, som jag skrev är det mycket som huvudet mitt vill
men kroppen är inte lika lätt att övertala ;)
Igår fick jag bland annat neka Fanny att sitta och pyssla,
för jag orkade bara inte. Känns alltid trist, då det går ut
över barnen. Jag orkade inte ranta runt på någon
morsdagsuppvaktning heller, så de fick övriga familjen
göra själva.

Sedan hade jag tänkt vara med på en teckenkurs som
habben anordnar för föräldrar imorgon, bara som
lite inspiration, föräldrar emellan. Det hade varit så skoj
vara med, men jag känner att jag orkar bara inte. Så jag
avbokade det idag.

Känns som, om jag far på det så tar det helt musten ur mig, då
lär jag gå ner flera trappsteg till och bli sämre. Dessutom 
är det ju även lovdagar i veckan för barnen torsdag och fredag,
jag måste ha ork kvar till det.

Men helt klart känns det inge vidare att inte kunna ställa upp
på det, men det var oxå inbokat innan jag visste att vi fick tid
för Max på sjukhuset. Men förhoppningsvis blir det fler tillfällen
längre fram att vara med. Jag har dock gjort en powerpoint
bildspel som visar hur vi tränat tecken med Max och de skulle visa
det istället. Så hoppas det kan ge dem lite inspiration.

Så det var skönt med en urladdning i natt,
känns bättre idag ;)
Dessutom hörde jag att mot torsdag
kommer sommarvärmen !!!!!!!!
Som jag har längtat!!
Äntligen! Jippppiii!
Jag hoppas att ryktet är sant!