Söndag den 27 Maj 2007

Idag är det ju morsdag och jag har fått så vackra blommor av mina två små sötnosar. (kanske hade min man något med saken att göra ?!) Fanny hade gjort ett sånt gulligt kort med hjärtan på. Man blir alldeles rörd.

Har idag provat bärsjalen som jag beställde förra veckan. Det är ett helt företag att komma underfund med hur man ska linda den, flera meter tyg !!!! Men jag måste säga att det var faktiskt en hit. Var tveksam till att börja med, men som sagt det var inte dumt. Känner att det blir bra avlastning för mig att bära Max i och så får man ju händerna fria. Max somnade nästan omgående i den, så han ger den nog oxå pluspoäng. Enda nackdelen med den är att det kanske blir lite varmt då man har Max mot kroppen + tyget.

Klockan är nu 21.30 och jag sitter just nu och väntar på besked per telefon från Arvika. Jonas har nämligen varit dit och tävlat i rallycross i helgen och i A-finalen så är han med i en startsmäll och bilen till och med voltade. Så han ligger just nu på sjukhuset i Arvika med bruten handled och väntar på bedömning av ortoped. Så det var ju illa!
När man nu äntligen fått Max utskriven från sjukhuset då ser karln till att bli inskriven! Man hoppas dock att det inte är så allvarligt och att de snart kan bege sig på den långa resan hem igen.

Lördag den 26 Maj 2007

Ja, det är som om man nyss kommit hem med sin bäbis från BB. Man går i ständigt lyckorus och med ett leende inombords.  Ja, och för oss blir det ju lite den känslan eftersom vi bott på sjukhus sedan han föddes. Enda skillnaden är ju att han är lite större nu när vi kom hem. Nu när det inte finns kvar några kablar & sladdar så är det ju endast operationssåret på bröstet som kan skvallra på vad han har genomgått de senaste 9 veckorna.

En härlig dag som vi har spenderat mest utomhus. Max mår prima ute i vagnen och sover bra där. Har idag städat i Fannys lekstuga och då känns det som att sommaren är här :-)

Jag trodde det skulle bli jobbigare för mig än det blev, när mätaren är borta på Max. Tänkte att nu kommer jag bli nojjig och titta till honom hela tiden då han sover. Men jag har faktiskt kunnat slappna av och sova i natt. Det känns riktigt bra och lungt. Fanny har dock blivit förkyld och har haft feber, så jag hoppas Max slipper få detta, så det inte blir något rackel.

Lägger in här några bilder jag tog uppe under vårat sista dygn på Sunderbyns sjukhus.

    
Max ligger i sin vagn och har upptäckt händerna.
Studerar dem noga och länge :-)

     
Max ligger under babygymmet och är helt fascinerad av sakerna.
Får packa ner saturationsmätaren och lämna tillbaka. Vilken känsla!!!!
Max fick en flagga av personalen på avdelningen när vi blev utskrivna. Gulligt!

Nu ska jag göra som mina barn, gå och sova……ZZZZzzzZZ……zZZzzzzz

Fredag den 25 Maj 2007

Nu har äntligen dagen kommit som vi har väntat på så länge……

Max har idag blivit utskriven från avd 56 barnintensiven.
Det är idag som vi för första gången kommer hem på riktigt,
första gången hem utan att vara på permis,
första gången hem som en riktig familj.

Det går nog inte med ord att beskriva den känslan i kroppen. Efter allt vi har gått igenom de senaste 2 månaderna så känns den här dagen som att vi kommit i mål,
vi tog oss fram till den uppsatta mållinjen och Max har blivit så frisk att han får komma hem. Bara det att jag skriver ner orden så börjar tårarna rinna nerför kinderna.
Jag har nu nattat båda mina barn och det känns underbart att den här kvällen är bara början…..

Ja, vi blev alltså utskrivna idag efter ett dygn uppe på Sunderbyns sjukhus. Max har legat uppkopplad på deras saturationsmätare (syresättningen) hela dygnet och på morgonen kom hjärtläkaren in och meddelade att han legat bra hela tiden och nu kan vi plocka bort syrgasen helt. Max är nu HELT UTAN syrgas, har ingen syrgasgrimma, har ingen mätare på foten. Han är kabel & sladdfri !!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kan ni fatta!? Det är knappt att man kan tro det själv. Nu när man tar upp honom i famnen så är det underbart, först och främst att se hela hans söta ansikte utan sladdar, men även så enkelt, så lättsamt, inga sladdar ivägen, ingen mätare som piper, ingenting, bara en liten Max. Eller så liten är han ju inte längre :-) Han vägde igår 4645 g och 56 cm lång.

Det blev ett ganska långt dygn i Sunderbyn. Eftersom man är van att det förrut varit så mycket undersökningar, prover, kontroller och annat på programmet, så kändes timmarna lååånga innan dygnet hade gått.  Men jag måste skicka en kram till personalen (inte för att jag tror det är någon av dem som läser detta, men ändå) som är så helt fantastiska. Är det något som man kommer sakna med sjukhusvistelsen, så är det dem. Max fick en flagga av dem då han blev utskriven idag. Så gulligt!
Jag har lovat att vi ska komma upp och hälsa på och nästa gång vi ska till Sunderbyn och då ska vi bjuda personalen på något gott. Hade även tänkt pyssla ihop något fint minne från Max, så de inte glömmer oss :-)

Jag och Max blev idag hämtade av svärmor, svärfar och Fanny idag. Vi firade Max hemgång med att köpa hem skrovmål och prinsesstårta. Ni måntro man var ”äckligt” mätt efter den kombinationen !!! :-)  Jag förstår inte, jag hade ju tidigare sagt att jag skulle börja mitt nya liv, men man kanske får göra ett undantag en sån här dag,
en sån här härlig dag,
en sån här dag som man kommer att komma ihåg.

(ska lägga in lite nya bilder imorgon, orkar inte idag)

Torsdag den 24 Maj 2007

Nu sitter vi här i sängen på rum 6 på avdelning 56 barnintensiven.Max ligger på en kudde i mitt knä och tittar utforskande på mitt ansikte. Han har även legat under ett babygym här i sängen han är helt fascinerad av alla färgglada saker som hänger i den. Han har även börjat upptäcka sina händer och studerar dem noga då de rör på sig

Idag har vi varit på synundersökning. Först kollade de skelning och vätska i ögonen. Max fick sedan några droppar i ögonen och vi fick sitta och vänta ett tag, läkarne kollade sedan om ev gråstarr, men det såg bra ut, ingen gråstarr. Hon kunde dock se att Max är lite översynt. Men det brukar växa bort. Men det kan bli att översyntheten övergår i närsynthet senare och att han kanske behöver ha glasögon då han blir äldre. Men det får man se längre fram. Han kommer att gå på regelbundna kontroller för ögonen och nästa besök blir då han är 1 år gammal. 

Vi kom upp hit på avdelningen vid 9.30 och vi fick inget rum förrän vid 14.30 tiden så det blev lite lång väntan i korridoren. Nu blir det ju också mest väntan. Vi har plockat bort syrgasgrimman och de har kopplat upp honom för att kolla syresättningen. De kollar den genom att fästa en elektrod runt ena foten. Elektroden lyser genom foten och på så sätt mäter man syresättningen. Man ser då på en monitorskärm vilket värde han har. Det är svårt ibland att få något värde eftersom att den får ingen kontakt då han är aktiv och sparkar med benen. Och nu ikväll är han såååå vaken och aktiv. Ligger mest och sparkar Så det går väl bättre och mäta i natt då han sover. Men det är så underbart att ligga och titta på grabben, då han inte har något fasttejpat i ansiktet. Han är SÅ SÖT!!!!!

Vi fick samma rum som vi hade sist vi var här. Ja, det har hänt en hel del här. Men nu känns det så skönt att man vet att man ska få fara hem imorgon, att det bara blir en natt. Imorgon kommer svärmor och svärfar och Fanny och hämtar oss. Då hoppas jag det blir hemgång utan syrgas-sladden.

 Tänk bara slippa höra pipen från saturationsmätaren, slippa rätta till grimman som alltid har en tendens att hamna snett och hoppa ut från näsan, slippa tjorva in sig i sladden, slippa stirra på siffrorna på mätaren som gör en nojjig.Blir det så måste man ju fira det på något sätt. Kanske en lite extra fredagsmys i soffan hemma.