Onsdag den 12 Mars 2008

…fick nämligen veta att ”vissa får abstinens”
då jag inte skrivit något under dagen. (hi,hi)

Ja, då var det onsdag.  Har känt mig lite allmänt trött under dagen. För herregud så aktiv han är ibland, lilleman………..nattetid!
Både i natt och igår natt har han mest legat på tvärsan, upp och ner och till och med, med fötterna ut genom spjälerna på spjälsängen. Undrar om han har en sån fasligt livlig fantasi, så att han drömmer en massa?!  Då skulle man verkligen vilja ha förmågan att kunna ta del av drömmarna. (hi,hi)
Jag har dock slutat ge honom bricanyl till kvällarna, så att det inte ska påverka sömnen. För han låter inte tjock längre. Men han har fortfarande det där med andningen, då han sover. Svårt att förklara, men det låter så ansträngt, så det är väl kanske av det han vaknar till och vrider och vänder sig??!! Jag har nu plockat fram videokameran och filmat honom, då han sover. Då kanske man kunde visa upp den, tänkte jag, så någon, kanske läkaren, kan få höra hur han låter.

Fick igår kallelse till logopeden. Men jag ringde dit på morgonen och sköt fram det ett tag, eftersom vi den 4 April ska hämta ut gomplatttan, och eftersom det är hon som ska sköta uppföljningen av den, så kanske det hade varit bra att testa den först. Så vi fick en ny tid 2 veckor efter.

Idag bestämde jag mig för att göra pannbiff till middag. Har inte gjort det på länge och har väl dragit mig litegrann, eftersom det tar ju lite tid, innan det är färdigt. Men sagt och gjort så började jag. Tyckte jag började i god tid, så det skulle hinnas färdigt, innan framförallt Max skulle bli hungrig. Medan jag stekte biffarna satt Max på golvet med diverse köksredskap och var ganska nöjd. Men jag gjorde såklart en dubbelsats, så man har kvar till någon mer middag, så det drog ut på tiden. Max blev mer och mer missnöjd på golvet (hungrig). Jag brukar ju ha en storasyster som är disponibel att leka och sysselsätta honom, men hon hade ju kompis, så det var inte tänkbart. Så vi kämpade oss igenom de sista biffarna tillsammans. Ibland är det tur, att det inte finns någon dold kamera som övervakar en (!!) För det måste ha sett lite roligt ut med en morsa framför spisen som mellan påtande i grytorna, samtidigt försöker göra allt i sin makt, för att få lillgrabben att dra upp mungiporna. Puh! Men det gick! Maten tog 1 1/2 timma att få färdig och hade väl en missnöjd Max den sista halvtimmen.

Men belöningen för mödan, var att maten var uppskattad. Jag tror Max aldrig har ätit så mycket, någon gång! Han åt både upp hela sin portion i sin skål och fortsatte sedan att äta från min tallrik :-) Så då känns det kanon att kunna frysa ner en massa småportioner, till framtida måltider, åt honom.

Gullbarnen är nedäddade sedan ett par timmar. Nu ska jag nog oxå försöka att gå och knyta ihop benhögen. Men det återstår att se, hur man får sova, för jag själv har en hiskelig värk i ett knä, som inte vill ge med sig. Hoppas det känns bättre imorgon.