Imorgon är det besök hos hjärtspecialisten…..

Onsdag den 7 Februari 2008

Ja, då var det dags igen.
Nu har det gått drygt 3 månader sedan sist, vi var på koll med ultraljud.
Så det blir både intressant och spännande att se hur lillhjärtat ser ut. Man hoppas ju förstås att det tickar på bra där inne och att det inte har dykt upp några obehagliga överraskningar sedan sist.

Hade även tänkt höra med hjärtspecialisten angående Max andningsbesvär nattetid, om han kan ha någon förklaring till detta. Vi ska även passa på och kolla om svaret på glutenprovet har kommit och även ta ut bricanyl till Max som barnläkaren skrivit ut, att använda då han är rosslig i bröstet.

På kvällskvisten gjorde Max premiärbad i det stora badkaret på övervåningen. Han brukar annars bara bada i liten badbalja nere. Men nu har vi köpt en sån där ”badstol” som han sitter bra i, så då kan han bada med storasyster, utan att man måste stå och hålla i honom. Det var helt kanon. Helt klart ett bra inköp.
Vi känner inte riktigt för att fara till varmvattenbassängen på badhuset nu, känns som det säkert florerar en hel del baciller där nu och Max verkar vara mottaglig för infektioner just nu. Så nu får han bada på hemmplan istället ett tag.

Kanske rent utav mamsen ska passa på och tråckla sig ner i badkaret med honom någon dag. Men jag undrar om vi då kommer oss upp igen?!  så smidig som man är :-)
Kanske isåfall, måste gardera mig med en telefon. Men jag vet inte vem jag då ska ringa, och säga att vi sitter i badkaret och kommer inte därifrån!!  gapflabb :-)
Kanske få göra det någon kväll då karln i huset är hemma och kan komma om det blir kris. ELLER det är nog kanske bäst att låta barnen leka. Det är nog säkrast, för alla…

Jag ska visa några bilder från kvällens bad framöver. Det tog nämligen slut batterier i kameran, så den ska på laddning…

Nu har pappsen kommit hem och det känns som att allt är som det ska igen.
Max log med HELA ansiktet då han fick se pappsen igen. Han har nog saknat de skäggiga kramarna som sticks litegrann:-)

Man är lyckligt lottad….

Tisdag den 5 Februari 2008

 ..som har alla nära och kära som ställer upp på alla sätt!
Nu när Jonas är borta 3 dagar, så får man all hjälp man behöver.
Ni är guld värda allihopa, ingen nämn och ingen glömd!

Idag har mormor varit här så man fick sova ett par timmar. Det var skönt! Hade kanske kunnat sova lite till om inte sotaren väckte mig, då han var upp på taket och levde om idag.

Max är fortfarande lite småsnorig och lite rosslig. Blir intressant och se hur denna natt blir. Hoppas verkligen den blir bättre än förra.

Man saknar sin karl, då han är borta så här. Man blir fort bortskämd, att han alltid kommer hem efter jobbet varje dag. Idag for dessutom Fanny direkt till en kompis efter skolan, och så for de direkt på dansskolan, så hon kom inte hem förrän på kvällskvisten. Så det har varit ovanligt tyst här på eftermiddagen.

Nu har jag precis nattat mina gullungar och jag ska oxå direkt gå och knyta mig.
Max brukar sova bäst på kvällen, så då kanske jag oxå få sova en stund?!
Men det hör ju inte till vanligheten att man går och knyter sig redan 19.30.

Nattinatt!

Nu ska det sovas…..

Tisdag den 5 Februari 2008


Natten blev inte rolig.
Max har väl sovit sammanhängande mellan 03.00-05.00.
Annars har han vaknat och bökat med 10 minuters – 30 minuters intervaller hela natten. Så jag har tappat räkningen, hur många gånger jag var upp i natt.  Själv ligger jag väldigt buntad med kuddar, bland annat mellan knäna, pga mina onda leder. Så det känns varje gång som ett helt företag att ta sig upp ur sängen. Dessutom har man ju karln bortrest.

Fanny har sovit bredvid mig i Jonas säng. Framförallt för att mamsen inte vill sova
ensam :-) Men lilldamen har inte hört ett pip. Hon sover verkligen som en stock. Brås nog på pappsen, som vissa nätter, verkar gå ner i en djupsömn, där inga ljud eller störande moment tränger sig in i första taget. Men det ska man väl se som en gåva, om man sover bra. Det är ju då kroppen återhämtar sig.

Så just nu känns det, som om min kropp inte har fått någon återhämtning, på väldigt länge. Man känner ju att till slut slutar huvudet att fungera normalt. Man blir ju så konstig. Då är jag ändå, väldigt van att vara mycket vaken på nätterna, pga min sjukdom. Men de senaste veckorna med Max tjorv, har gjort att vi har fått lite på sömnkontot.

Idag kommer mormor hit på förmiddagen idag och passar Max.  Så jag ska lägga mig och försöka SOVA ikapp några timmar. Få se hur man lyckas. Det brukar vara svårt iband, på beställning. Men jag hoppas jag ändå är för trött, för att börja tjorva.  

Vill avsluta idag med att skicka en liten ”vi tänker på dig” hälsning till Erika.