Lite jobbigt avsked var det i morse
för Max i hallen, så han skulle fara till förskolan.
Det var nästan så att tårarana kom och han hade
verkligen svårt att lägga ifrån sig ….
…. sin lilla gitarr :)
….helt tårögd så tar han gitarren och går
och lägger ner gitarren i ett hörn i hallen
och som verkligen kollar att den ligger bra
sedan lutar han sig fram och säger ”vi ses snart”.
Hi,hi!
Fortsatt gitarrspel….
…det första han gör när han kommer hem
från förskolan, är förstås att plocka upp
den och så beger han sig direkt till soffan
och börjar komponera nya låtar.
Ska bli väldigt roligt och se om detta
verkligen är ett intresse som kommer att
hålla i sig, eller om det bara är någon fas.
För han är verkligen idog med det ;)
Elgitarr….
Däremot blev det en liten ny vinkling idag,
han plockade nämligen fram den andra ”elgitarren”,
den som låter, som han har ärvt bakom storasyster.
Vet inte om mamsen kan tycka att den är bra,
den låter ju hela tiden och oj, vad han har
spelat……
…ni ser ju bara med bilderna vilken inlevelse
han har när han spelar :)
Det enda han surrar om just nu är, att Johan (morbror),
Thomas (morbror), William (kusin) och Max ska träffas
och spela gitarr och sjunga tillsammans :)
Morbrors musikrum….
Vi var för någon dag sedan
hem till morbror Johan
i hans musikrum och wow….
…. Max var helt lyrisk ;)
Måste även tillägga att nu på kvällarna då man
har nattat Max, så måste man ropa till honom efter
ett tag att han måste sluta sjunga och lägga sig och sova :)
En liten kusin…..
Nu är det offentligt
och nu får vi skvallra att Max och Fanny
ska få en liten kusin. Det är så himla roligt
och vi kommer nog i väntans tider, vi oxå ;)
Det bästa med att vänta barn….
Det finns ju många saker,
men jag tycker den här texten
är lite gullig:
”Det bästa med att vänta barn är att man vet var man har dem”
..så jag lekte lite i datorn
här förut ….
….och tryckte upp texten som en tavla
till de blivande föräldrarna och gav dem
till dem igår.
Åhhh, jag bara längtar till man får snusa
bebis igen ;)
Vi har mycket födelsedagar
runt omkring oss just nu. Igår var
det moster Erika som fyllde år och
som vi skulle uppvakta litegrann.
Tanken som räknas….
Egentligen känns det lite skrämmande
utveckling på detta med presenter och uppvaktning.
I dagens samhälle oxå där utveckling går i raketfart
framåt, så blir det ju oxå så mycket tekniska och
dyra prylar.
Därför känns det härligt då Max tar fram
den riktiga orsaken till att man firar någon,
för det är ju faktiskt själva firandet och
tanken bakom presenten, inte att det ska
vara just en dyr grej utan hellre då personlig.
En sten….
När jag frågade Max vad vi skulle
ge till moster Erika, så sa han:
”jag vill ge en sten”
Så han gick och hämtade en sten på
tomten och sa:
”jag vill måla den”
”okej”, svarade jag….”vilka färger ska jag ta ut?”
”jag vill bara måla med vatten, inte färger” säger Max.
Så han satt sig med vatten och pensel och
målade en sån fin sten ;) ….
…sedan när han var klar sa han:
”nu, färdig”
”…Erika ha den bredvid blommorna” säger Max.
Sedan slog han in den i presentpapper
med hjälp av storasyster….
….och moster Erika blev sååå glad ;)
Jag personligen älskar sånna presenter,
som kommer från hjärtat, där just tanken
bakom den är det viktigaste och gärna att det
är något man gjort själv.
Ännu en underbar eftermiddag,
som vi bara måste ta vara på.
Så när barnen kom hem trån förskola och
skola, frågade jag vad de ville göra utomhus.
De fick välja vad de ville och bägge var
eniga……gå till skogen!
Skogspromenad….
…så då packade vi en liten picknickkorg
och så gick vi iväg. Vi har inte långt till
skogen direkt, men Max fick åka en bit….
…storasyster kör lillbror i träskrindan
en bit och sedan fick han gå själv….
…så härligt att gå i skogen. Barnen ville snabbt
att vi skulle hitta en plats och fika ;) så vi slog oss
ner på filten vid några stenar och mumsade några
glutenfria chokladbollar och saft….
…vilket förstås var mumsfilibabba!
Det är nog inget som går upp mot att
fika ute i naturen.
Stor myrstack….
På vägen hem tog vi en annan stig och där
hittade vi en jättestor myrstack….
…den var nästan lika hög som Max!
Dock har jag lite svårt för, då det kryper överallt,
så vi stanna inte så länge ;) Dessutom blev det mygg
efter denna stig, så vi hann få flera myggbett innan
vi var hemma igen.
Vill orka mera….
Det kändes lite trist att man själv inte orkar gå
så långt och det som man helst skulle vilja göra.
Trist när man känner att man måste vända, alldeles
för fort. Det känns alltid som ett litet nederlag inombords.
Hade även varit roligt hjälpa Max och klättar upp på
de stora bamse stenarna i skogen, eller springa
och jaga varann och gömma sig under grankvistar
och en massa bus. Det är sånt som kan göra mig lite
ledsen, då jag går där i skogen och tänker på det,
men orkar inte genomföra det, eftersom jag känner
hur värken tilltar eller då jag börjar domna bort i ben,
armar och läppar.
Men gullebarnen vet ju hur jag är och de anpassar
sig efter det. Så de var nog nöjda med den korta
varianten, för även om den är kort, så går det ju
att göra den mysig och trevlig.
Egentligen är jag bara nöjd att kunna göra det
här med min barn, jag får vara glad över det lilla
och sätta värde på det…och det gör jag för det
mesta, men visst kommer längtan då och då
efter sådant som man klarade förr. Tänk bara kunna
dra på sig joggingskorna och springa efter stigarna
kilometer efter kilometer över rötter och stenar.
Det är något som jag saknar mycket.
Stigar är mysiga….
Vi har hur mycket olika stigar som helst
att välja på i skogen och det är något som
jag älskar med skogen. Dessa upptrampade
stigar som snirklar sig fram…..
…det är ju spännande att följa dem och man känner sig
så ”ett med naturen” då man går där :)
Det var synd att myggen kom och förstörde,
men innan de kom, så var det riktigt trevligt
och mysigt och riktigt kanonväder. Gäller att
passa på att ta tillvara på de fina dagarna.
Måste avsluta med den här låten,
den texten säger ju allt…. .
Ett nytt liv... 