Livet denna veckan har för egen del
bara bestått i att hantera en kropp
efter innebandycupen i lördags.
Men det hade jag räknat med, det
är som oundvikligt. Så molvärken har
legat högt och har som gnagt & skavt
i hela kroppen. Sen har jag haft riktigt
ont under fötterna, fotleder och en
extra jobbig värk i ländryggen som
strålat ner mot svanskotan. Haft känslan
av att ha ett flipperspel inuti kroppen,
där en kula farit runt och tryckt på olika
ställen som gett en strålande kort smärta.
Varit galet öm på kroppen, & behövt vända
mig i sängen många gånger nattetid.
Å har bara vovven Abbe lagt tassen på
mig, så har det gjort ont. Så jag har mest
försökt lyssna på kroppen i veckan,
alternerar hela tiden mellan att röra mig
lätt för att distrahera värken och försökt
vila på olika sätt som kroppen tyckt om.
Jag har varit ovanligt trött och bara gått
och gäspat nu i 4 dar känns det som. Så
det har bara varit att gilla läget, som så
många bakslag innan detta. Å jag har
mycket lättare få bakslag vintertid. Min
kropp gillar inte kyla & ”går ner sig” och
blir mer känslig. Idag är det framförallt
benen, fingrar & ländrygg som värker.
Så jag kan då inte klaga på att jag inte
får variation i värken ☺️🙃 så jag försöker
ladda alla batterier jag kan i veckan, för på
fredag tar Fanny socionom examen 👊🏼✨
& då ska vi vara på plats. Så ingen praktik
för Max på Coop denna vecka 👍🏼 Å jag
skriver bara för att beskriva hur det är att
leva med kronisk värk och fibromyalgi,
vill inte ha medlidande, så därför tar jag
bort kommentarer till detta inlägg.

Äntligen lite snö igen,
då det blev varmare ❄️
och Max så nöjd att få skotta igen ✌🏼 

/ Anna