Det blåser skitkallt ute & riktiga
stormar mellanåt 🥶 fick detta te
”vårdröm” i går av våra grannar &
kanske kan det locka fram till
vårvärme i kroppen, för den är
verkligen obefintlig ute. Å min
fibrokropp diggar ju inte sånt här
väder, det är som att skruva upp
en strömbrytare några hack på
värk-skalan tyvärr.
Fotbollsträning
Bara 6 grader, blåser stormvindar
och småskvittrar regn 🌨 och Max
iklädd bland annat ullunderställ 👉🏼
far nu på fotbollsträning utomhus ⚽️🥶
å jag följer INTE och tittar ☺️
Det här filmade vi förra veckan.
Max visar hur han försöker lära sig
av Zlatan & Ronaldo för att göra
världens bästa mål ⚽️✌🏼
Dålig natt
En sån där natt, som jag får lov spendera nere
på träningsmattan i vardagsrummet & försöka
stretcha då det drar ihop sig och krampar i
musklerna och det går inte att ligga ner och
det molvärker i stort sett hela kroppen 😣🫤..
…jag har dopat mig och hoppas det kommer
släppa lite snart 🙏🏼 Jag hatar sånna här nätter.
Går alltid bättre att hantera sånt här dagtid,
men det är ju som att allt blir dubbelt så jobbigt
nattetid, då jag är trött och helst bara vill sova.
Jag hanterar ju oftast min fibromyalgi med att
försöka förtränga den så långt bort jag kan i
huvudet. Det funkar bäst för mig. Att hela tiden
distrahera värken och andra symtom med
något och inte låta den få en massa fokus,
för då blir det bara värre. Så därför skriver
jag inte så ofta om den och jag skriver inte
för att få medlidande, men ibland känns det
viktigt att synliggöra hur det är att leva med
denna bläh-iga sjukdom som innebär ett
ständigt anpassande i allt, för att den ska
vara just hanterbar. Jag ligger just nu i en
grodliknande position på golvet och försöker
tänja ut bröstryggen och samtidigt har jag
mobilen framför mig och skriver jag detta och
vovven Abbe ligger bredvid mig 💛 jag tänker
just nu på att det är 20 år sedan jag insjuknade
i den där kraftiga infektionen som däckade mig
och som sedan i sin tur utlöste den här skiten.
20 år med ett liv med kronisk värk dygnet runt
och en hel del andra konstiga symtom. Värken
är det är det första jag känner då jag vaknar varje
morgon och det sista jag försöker förtränga innan j
ag somnar på kvällen, å det har jag nu gjort i
…..20 års tid. Känns helt galet. Tänk vad ändå
kroppen och huvudet orkar med ✌🏼 Men åååh,
att jag längtar efter den där dagen, då det
vänder, då jag kommer vakna utan värk och
det är viktigt för mig att tro att den dagen
kommer till slut. Nu ska jag ändra läge på
kroppen och köra nån mer övning och hoppas
på att det snart släpper lite och jag
förhoppningsvis kan få lägga mig och
sova några timmar på morgonsidan sen.
/ Anna
Ett nytt liv... 