Ja, då var det väl bakslaget som har kommit, lite så där
eftersläntrandes efter helgens bravader. En djävulusisk värk
har gjort entré det finns inte en chans att kroppen tillåter att
jag lägger mig i sängen.

Varit lite förundrad….

…över att jag idag på morgonen och under dagen, har varit
på benen, efter helgen i lycksele och 2 dåliga nätter i buss.
Jag har till och med orkat vara på badplatsen med barnen idag (!!)
Men kroppen har på något sätt kunnat hålla ut….till nu.
Vill ni läsa mer, om du är att leva med Fibromyalgi, så kan ni
läsa några av mina tidigare inlägg här och här och här och här.

Har nu mitt i  natten…

…vandrat runt här hemma. Det avleder värken bäst. Så jag
har passat på att plocka undan leksaker, vikt ihop tvätt,
och sorterat in det i garderober. Så jag kan då göra lite
nyttigt, då jag ändå inte kan sova. Sedan började jag oxå
fundera mycket, så då alternerar jag vandringen med att
sitta framför datorn korta stunder.

Jag fick ett mail….

….för någon dag sedan av en mamma med en ganska nyfödd liten
gosse med Downs Syndrom. Vi har haft lite mailkontakt tidigare.
Det är alltid roligt att få mail och få höra hur andra har det.

Jag blev så glad då den mamman tycker att min blogg
är så positiv och bra. Hon skriver:

” Jag greps av sån ångest idag efter att ha läst
‘Prins Annorlunda’ av Sören Olsson.. Jag var nog
inte redo för sån läsning ännu! Nu kan jag inte skaka
av mig känslan av hopplöshet. Varför vår son råka få DS??  
Så, igen måste jag bara läsa din blogg! Du skriver så härligt
positivt och hela bloggen är så ljus och fin. SÅNT vill jag läsa!
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag en dag kan vara så stark
och trygg som du tycks vara! Och jag hoppas att vår son kan
bli lika go’ som Max…”

Det var jättekul för mig att få höra.
Det är väl så jag oxå vill att bloggen ska kännas. Att det bara
ska vara något positivt, eftersom det är det för oss. Det är verkligen
inte så, att jag bara ”förskönar” allt. Utan för oss är det inte något
kring Max som är negativt på något sätt. Visst har har ju sitt lilla x-tra
med sig i bagaet, som kräver lite mer av oss ibland, men det är ju just 
det där lilla x-tra, som gör att han just är Max.
Just idag, som den 3-åring han är, är verkligen livet underbart.
Visst, lite 3-års trots och mycket  av ”jag kan själv”, men det är ju
bara normalt och väldigt charmigt =)

Mitt råd är att ta ett dag i taget och inte få panik över
framtiden. Man vet ju ändå inte vad som händer då, för någon,
så varför oroa sig. Jag lever oftast för dagen, eftersom jag har min
sjukdom, som gör att jag inte kan planera så mycket. Så tack vare den
(lite konstigt att tacka den, då man sitter med värk, men….) så försöker
jag leva i nuet och ta tillvara och göra det bästa utav den.

Så alla nyblivna mammor där ute med en liten knoddis som har
fått en x-tra kromosom som fastnat. Ni ska bara veta vilket underbart
liv ni kommer få. Den lycka, den kärlek och de familjband som uppstår
och som är svåra att beskriva med ord, det trodde inte jag heller var
möjligt, då vi fick beskedet när Max föddes. Men vänta bara…
…ska ni få se =)

Kändisskapet……=)

Jag fick förra veckan hemskickat den broschyr
som Max var med på omslaget till …..

…..och som jag skrivit om i detta inlägg >>
Min goa unge på framsidan =))))
Tusen tack Nikolina för att jag fick ett exemplar!

Hoppas värmen fortsätter…..

I dag har det ju varit jättevarmt här. Säkert uppåt 30 grader.
Supernajs!! Det är fortfarande 18 grader varmt ute nu och klockan
är 01.45 =))) Hoppas värmen får stanna länge, den gör underverk
för min kropp, om än den inte riktigt rår på bakslaget efter en
lyckseletripp =)

Nu ska jag nog dopa mig igen, glutta lite på TV och kanske
kunna små-somna i min fotölj, innan jag åter igen försöker krypa
till kojs, i min riktiga säng, bredvid min underbara karl och min
goa grabb, som ligger i spjälsängen bredvid.