Nu blir det sånt där
trist, frustrerande inlägg,
när fibrovärken & yrseln håller på
att göra mig smått galen :/

Var ju på föreläsning måndag kväll,
natten blev extrajobbig med yrsel och värk.
Sedan tisdag följde jag med min pappa in till stan
för att hämta ut nytt körkort och pass som jag var
tvungen hämta personligen och det började vara kris om tid.
Inget direkt ansträngande, men kände i bilen att jag nu är
så känslig då jag åker bil, att jag får yrsel av bara intrycken
jag ser genom rutan. Suck!

Jorå, så nätterna har varit skitjobbiga.
När det börjar bli flera nätter oxå, då yrseln och värken är jobbig
då får jag nog lite panikångest. För när jag är då så galet trött
på natten att ögonlocken bara vill falla igen, men gör de det,
så blir jag så yr och börjar må illa. Benen och armar domnar och
jag får som krypningar i hela benen, som typ kokar. Så då får jag smått
panik och kliver upp och går lite, för att olustkänslan ska ge med sig.
Så håller jag på så där. Gaaahh!

Hade först tänkt skippa fara och handla igårkväll.
Men min gubbe var lika trött. Så vi bestämde oss
för att fara hela familjen och hjälpas åt. Så några
extra koppar kaffe och doping och det gick.

Men, det skulle jag förstås inte gjort.
Tredje natten och värken är fruktansvärd i
hela kroppen. Domningar, yrsel, illamående
och kräkningar till och med. Blä!

Orkar typ ingenting…..

Så dagarna blir ju så trista, har inte
ork till något. Ingen energi alls. Fast igår
tvingade jag ändå kroppen på en kort promenad,
men kroppen kändes som bly. Jag fick dock lite luft,
och tänkte att då kanske jag blir så trött, att jag ändå
slocknar trots yrsel.

Vilket jag oxå gjorde i soffan, som tur var, ställde jag
klockan på larm innan och det behövdes. Annars hade
jag nog försovit mig innan Max skulle komma hem igår,
men just då hade jag kunnat sova flera timmar till, var
helt död då larmet ringde efter 2 timmar.
Men fick  i alla fall sova det ;)

Allt går så trögt….

Ni kanske har provat vara vaken
flera nätter någongång, eller extremt länge. Man blir
ju så konstig i hela kroppen och framförallt huvudet
vill ju inte hänga med. Jag känner mig matt i hela kroppen
och får mjölksyra i musklerna för ingenting.

Jag trodde verkligen att min besvärliga yrsel skulle
vara övergående. Har ju haft en del yrselbesvär i alla år
med Fibron, men värre nu tycker jag. Hade hoppats att det
först berodde på att jag behövde glasögon och sedan på
grund av vaxproppar som spolades bort. Men tyvärr,
det hör nog till fibro i alla fall och har väl förstått det
kanske innerst inne, men hoppats att det inte skulle vara så.

För jag upplever ju att dessa besvären blivit värre,
även om jag tyvärr vänjer mig med alla mina konstiga symtom.
För när jag haft dem ett tag, blir det min vardag. Men inte roligt
då det påverkar mig så mycket att jag inte får sova eller kan funka
utanför hemmet. För just nu känns det som om, ska jag må
någorlunda, då ska jag verkligen inte lämna hemmet. Så trist!!

Nu skriver jag inte för att få medlidande.
Utan då jag skriver så här, är det bara för att andra
ska få veta hur det är att leva med denna bläiga, trista,
uschiga sjukdom, som jag har och som inte är kul
och som just nu dessa vintermånader är som sämst.

Mest frustrerande är ju att gå här hela tiden
och vilja göra tusen saker, fara och hälsa
på folk och framförallt kunna vara aktiv och hitta på
en massa saker med barnen. Det är jobbigt att börja
tänka på allt som jag skulle kunna om jag vore frisk.
Huvudet vill –  men inte kroppen.
Så jag avslutar med ett till …..Gahhhhh!