Det kunde vara bättre….

 

Ja, det känns som det
kunde ha varit lite bättre just nu,
lite så där allmänt.

Vi har nu hela tiden sånt
extremväder, från snö i massor,
till storm och nu en massa plusgrader
så gården ser ut så här….

 

blankis

…har ni isbana över hela gården och det blir ju att
man inte vill vara ute. Jag har fått hålla
i sparken så fort jag ska ut och rasta vovven
eller hämta posten.

Dessutom så har det blåst mycket
och min värk i kroppen är inte kul
just nu.

Max sov dåligt….

Max sov dåligt i natt.
Jag var helt knäckt i sängen och
gulligt nog så gick fassan gick ner
med honom.  Men då har ju han
sovit dåligt och är skittrött efter jobbet.
Annars brukar jag ta nätterna då Max är
orolig, just för att gubben ska få sova.

Max dock pigg i morse. Varit i skolan
hela dagen. De sa att han hostat efter
lunch, men ingenting här hemma nu ikväll.

Dottern sjuk….

Däremot så fick vi hem krasslig
dotter idag från skolan. Hon hade börjat
få ont i kroppen och frös under sista provet
de gjorde i skolan. Japp, så feber hade hon
då hon kom hem och blev nedbäddad i soffan.

Hon frågar mig då:
”…mamma, är det så här ont du har
i kroppen alla dagar?”
Ja, det är verkligen så det känns
dygnet runt för mig, med fibromyalgi.
Denna jobbiga värk som känns precis som
en influensa, dygnet runt som jag haft
i snart 13 år.

Nu hoppas jag såklart att Max ska
klara sig från bacillerna, men vad är
oddsen för det, då bacillerna är under
samma tak?

Det kunde vara bättre….

Ja, så det kunde vara bättre,
lite så där allmänt. För idag ringde
jag runt för att boka ett bord och gå
ut och äta på lördag, jag och gubben min
har bröllopsdag och när det nu är på en
lördag, hade vi tänkt passa på att gå ut och
äta, dottern erbjöd sig att vara barnvakt till Max.
Men då finns det inget bord att boka (!)
Fullbokat typ överallt :(

När jag pratade med dem på Piteå Stadshotell
och restaurang 1906, så sa hon att tydligen var just
nu på lördag ”alla hjärtans dag” fullbokad på alla
restauranger från Gävle och uppåt (!)
Så det var det.

Men om inte annat får väl sväng in
på nån korvmoj eller hamburgerhak ;)
Eller så är det sjukstuga här…. :/

Skönt dock….

Skönt dock var att vi gjorde
en kraftansträngning ikväll och
for och handlade på Ica, så nu är
det bortgjort inför helgen. Vi hoppas
nu på en skön natt där alla får sova gott!

annaskrift2 copy

 

Aktivt ute & kärlek & Fibro -skit….

 

Idag från morgonkvisten
var vi ute och Max var
verkligen super-aktiv….

 

ute

…..Max har spelat både bandy och fotboll
och åkt skidor och skottat ute i 1 1/2 timme 👍❄️

Helst hade han även velat göra en
snögubbe och göra snöbollar oxå
men vi har ju inte kramsnö, utan
kring 11 minusgrader.

Visa vår tidigare snögubbe….

Däremot gjorde ju Max och
”fassan” en snögubbe tidigare då
det var kramsnö…..

 

snögubbe

…och visst blev den jättefin ♥ Det var
rent på årets första dag, de gjorden den,
den 1 januari 2015.

Korv & makaroner med kärlek…..

Efter utevistelse så blev
Max superhungrig, så jag
var snäll och gjorde korv och
makaroner till lunch, Max
favoriträtt och han säger först:
”….åh, tack mamma”.

När jag står och skär upp
Jokkmokks falukorv så frågar
Max om han får en korvskiva.
Jag ger honom en och  han säger:
”….mamma, jag älskar dig” och medans
han håller korven i munnen med ena handen
så stryker han kärleksfullt min ena arm av
tacksamhet ♥

Denna underbara goa killen
som sprider sån kärlek och verkligen
slösar med kärleksförklaringar.
Något som alla borde tänka på,
för den där extra kramen, pussen,kommentaren,
eller den lilla ”strykningen” på armen, betyder så
oerhört mycket för den som får ta emot ♥

Fibro – skit – sjukdom….

Däremot så är min Fibro inte kul
just nu. Igår och idag så är värken
på en väldigt hög nivå. Den gör så galet
ont och lederna och musklerna skriker.
Sovit dåligt i flera dar, säkert bortåt en vecka,
vilket oxå sätter sina spår. Så samtidigt som
kroppen är skittrött och ögonlocken skulle
kunna slå igen i stående, känns det som, så
blir även yrsel och domningar i armar, ben
och läppar påtagligt. Blä….

Fast livet går leva ändå. Härligt med helg
då alla ändå är hemmavid. Är så trist och
tyst på veckorna för mig.  Jag är nöjd att
jag kunde och orkade vara ute med Max
på morgonen, även om jag mest bara stått
i mål och sparkat tillbaka en lätt bandyboll
till Max, utan behöva anstränga mig direkt,
så älskar Max det. Jag sköt även spaden
framför mig och drog bort lite lätta snöflingor
oxå.

Har skickat iväg dottern på gymnastikläger
i helgen, så hon njuter, hon sken som en sol,
då hon for i morse, drömmen för henne,
att hålla på gymnastik en hel helg ♥

Hade först tänkt ta hit bonuskusin
för bus till Max idag, men så har de
baciller i familjen just nu, som inte
kusinen haft än och då vill inte jag riskera att
Max får en infektion igen, då han nyss blivit frisk.
Tror vi måste försöka undvika, där vi vet av en
infektion och kunna undvika den i alla fall.
Stor risk han får på skolan ändå, men kanske
hjälper till lite i alla fall, att inte umgås precis
då det florerar något. Känns som han missar
så mycket i skolan annars, då bara en ”liten förkylning”
blir så mycket mer och längre för Max om han får den.

Så nu blir det nog väldigt lugna
puckar resten av dagen. Vi myser
nog i soffläge och vill Max vara aktiv,
får han busa med ”fassan” eller gå ut i
garaget med dem.

Trevlig helg på er alla!

annaskrift2 copy

Bidde ingen gala….

 

Det känns lite trist,
eller rättare sagt känns det
riktigt supertrist och väldigt
typiskt på något sätt…

…det här var något jag sett fram
emot väldigt länge och som då
såklart inte blev av…

i.mobofree.com

…så jag tycker jag har lite rätt
till att känna mig besviken
och liten ledsen ikväll.

Ingen julgala för mig….

Ikväll skulle jag nämligen få
följa med som ”respektive” på
”gubbens firmafest” och inte
vilken fest som helst, utan
julgalan…

julgalan-2014-1396864503-normal

…med massor av fina artister
och god mat. Ni som känner mig,
vet ju att det är inte ofta jag är iväg
på något, på grund av min sjukdom
som begränsar mig och jag har svårt att
planera in saker, för jag kan lika väl få
ställa in, om kroppen är sämre.

Jag vet inte HUR många gånger, som just
så är fallet. Nästan jämt blir det så tyvärr.
Jag blir så sjukt besviken inombords, då
det inte då blir av. Jag har alltid en liten
förhoppning. Jag önskar oxå få känna att
jag lever ett litet ”normalt liv” någongång och
kunna gå ut på tu man hand med min man
och göra något kul och försöka skita och
ignorera min sjukdom.

Bara det få kliva ur ”gympabrallorna”
och dra på sig någon fin stass för en kväll
och känns mig fin för min man.

Så, såklart efter Max nu varit sjuk några dar
och med 3 jobbiga nätter med honom, är jag
inte i toppskick. Tänkte direkt då han insjuknade
i tisdags, då började oron gnaga i mig, ska detta
påverka att jag inte orkar fara. Men jag tänkte igår,
att jag försöker nog ändå fara, jag tänkte att jag full-dopar
mig med mediciner och tar världens bakslag efteråt, jag
tänkte, jag struntar i om jag blir jättedålig en vecka efter,
bara jag får fara….

i.mobofree.com

….men vad tror ni, jo…kroppen min
kändes inte bra i morse. Värken var nästan
outhärdlig ett tag, tog starka mediciner för att
bryta ”toppen” på smärtan och döva det
lite och jag kollade tempen, och såklart, då får jag
själv feber idag och har legat och huttrat
under täcket…kroppen bara skriker smärta och värk.
Yrseln snurrar och magen är åt fanders. Blä!

Så just nu så uppträder dessa
artister på scenen….

julgalan2014

…och jag missar det hela :(

Orättvist….

Just nu känns livet lite orättvist.
Såklart gjorde väl bacillerna att det blev
extra dåligt just nu och det går ju inte råda
bot på. Men grunden är ju min fibro som
spökar. Men så typiskt, just då jag ska få
göra något kul för en gång skull.

Så just nu känns livet lite orättvist,
varför ska just jag få denna sjukdom?

Just nu längtar jag så galet mycket efter
ett vanligt ”svensson -liv” utan en massa
värk som gnager 24 timmar om dygnet
och andra jä**la knepiga symtom som
kroppen har.

Jag vill inte ha värk & smärta jämt.
Jag vill inte behöva hushålla med krafter
och vill inte hela tiden anpassa mig, för att
orka. Jag vill ha tillbaka mitt friska vanliga
liv, där jag kunde göra allt som jag vill göra.
Just nu saknar jag det så fruktansvärt mycket
och jag skulle vilja vara frisk.

Det är nog ändå inte många som förstår hur
galet jobbigt det är att leva med en ganska
”osynlig sjukdom” utåt sätt. För jag är en galet
positiv människa, som kan le och skratta trots
gnagande smärta. Jag är ingen som vill ”klaga”
och låta en massa snack om den, göra så
att andra blir illa till mods.
Jag är expert på att ”ta hand” om det onda och
tårarna på egen hand, då ingen annan ser, för att
sedan kunna känna mig så ”normal” som möjligt
bland alla nära & kära. Det är oerhört viktigt för
mig själv. Så jag skriver inte detta, för att få en
massa ”medlidande” utan bara för att skriva hur
det är, det är viktigt att få skriva och berätta
hur det är att leva med en ganska ”dold sjukdom”.

Att leva sitt liv hela tiden med en smärta
som gnager oavbrutet, det är jobbigt. Det
är påfrestande. Det är oxå påfrestande att
trots det, ändå försöka hålla humöret uppe jämt
och att inte låta det gå ut över någon annan.

Det är jobbigt att inte kunna flänga och fara överallt.
Jobbigt att inte orka fara och vara social, eftersom jag
får sota, bara för en sån sak efteråt och bli sämre och
få mina jobbiga bakslag. Ni kan ju fatta hur mycket jag
skulle vilja fixa att fara och hälsa på alla som vi känner,
som vi nästan tappat helt kontakten med, bara för att
denna jä**a sjukdom inte fixar att hålla den kontakt som
krävs, för att upprätthålla ett socialt liv. Det blir en sorg
i ens hjärta.

Ja, det är galet mycket som jag skulle vilja kunna göra.
Allt som innefattar ett vanligt normalt ”svensson-liv”.
Så jag ber er, tänkt till. Njut av det liv ni fått.
Och missförstå inte mig, det gör även jag, för det är
ju detta liv jag har fått mig tilldelat, så såklart försöker
jag alltid göra det bästa utav det, det måste jag.
Men vissa dagar, såsom idag, så måste jag ändå få
hata min sjukdom, min fibromyalgi.

Fast när jag får en sån här dipp,
då försöker jag tänka på alla som
har det värre. Det finns alltid dem som
har det sämre & då skänker jag alla dem
en tanke och då går det bättre att ta sig
genom den här ”mindre braiga dagen”.

Innan jag går till sängs en sån här dag
(om det nu går att gå och sova, kan bli
att nattvandra oxå) så tänker jag alltid:
imorgon är en ny dag med nya möjligheter
och det är något jag blivit bra på, att jag verkligen
”släpper” det som varit och tänker framåt hela
tiden. Det och att ändå vara positiv till livet och fokusera
på alla positiva saker varje dag, även de pyttesmå,
det tar mig framåt hela tiden. Det och fokuseringen
på min familj, min underbara familj, gör att jag går
snabbt från en ”jobbig dag” eller ”natt” till att lämna
det bakom mig och bara se ljusglimtarna som hela tiden
finns omkring mig. Så redan nu, när jag avslutar detta,
så känns det redan bättre och som jag skrev….
…..imorgon är ju en ny dag!

p.s Skrivit en del om min sjukdom i
tidigare inlägg om någon vill läsa mer
om vad fibromyalgi är, läs här >> och
tack för att ni orkade läsa ;)

annaskrift2 copy

Tjejträff….

 

Vi försöker träffas 1 gång
i månaden och ha ”tjejträff
några ”mogna tjejer” i byn.

Det är dock väldigt sällan
som jag kan vara med på dessa.
Oftast kan det vara att jag har något
annat inbokat med typ Max dagen före eller
efter eller samma dag och då orkar jag inte
fara på det. Eller så har jag en sämre dag
och fixar det inte. Men försöker fara då jag kan.

Igår var det dock min tur att ha det
här hemma, så det var mysigt….

 

hh

…så många ljus tända, och lite gott fika och så
en massa surr. Det var mysigt & trevligt.

Bakslag dock….

Dock, så blir det ju att inför något
sådant här, så vill man ju ha snyggt hemma,
städar extra, bakar ju lite och donar på….lite
för mycket. Jag vet att jag inte behöver, men
kan inte låta bli, så tyvärr blev det bakslag i
min sjukdom natt. Värken har varit grym och
yrseln har gjort att jag mått så illa, så jag fick
lov att ligga dubbelvikt över toan och spy oxå.

Så idag har det blivit en dag i
soffläge. Fick dock mysigt besök
i soffan av min goa vän som kom på
besök….

IMG_3368 kopiera

…så då kan man halvligga och surra
och ta det lugnt bara framför tv:n. Sedan
när hon for, så har jag mest småslumrat i
soffan lite hit & dit tills en solstråle steg in
genom dörren och kom hem med en
överraskning, som jag återkommer till….

Det är fredag. Det är helg.
Laddar batterier för att orka en
rolig sak imorgon för Max ;)

annaskrift2 copy