Totalt slut …..

Publicerat den fredag, januari 24, 2014 av okvistrallycross

Kroppen min är inte bra nu.
Det har trappats upp under veckan
och nu är det verkligen i sitt esse :(

Gahh….värken är urjobbig och
förutom att molvärken sitter precis
överallt, så har en smärta i nacken gjort
entré på morgonen. Så jag har suttit med
vetevärmare och nu är nackkragen på plats,
för att förhoppningsvis avlasta lite.

Har även så ont under fötterna då jag går,
känns precis som jag går på benbitarna, att det
inte är någon buntning alls.

Sömnen har varit skitdålig hela veckan
och är säkert en orsak till att kroppen reagerar
starkt nu. Så förutom värk, smärta, yrsel, illamående
och domningar i armar och ben, så är jag även
skittrött just nu. Känner mig skakig i kroppen
av trötthet.

Men det är bara gilla läget och hoppas att det blir
bättre i helgen. Går ju som inte göra så mycket mer.
Värsta tänkbara månaderna på året är det oxå, med
kylan som oxå påverkar kroppen min. Så antar att vara
social på en 40 års fest i helgen, som vi är bjudna till,
är otänkbart :(

Men däremot är Max bjuden på ett barnkalas i
byn i morgon, som säkert bli kul för honom att
fara på, han blev så glad över inbjudningskortet :))

Fokuserar på det som gör min dag…..

Så jag försöker fokusera på det som gör min dag,
nämligen mina barn. Lyckan av att få hem en
nöjd dotter från sin gymnastikträning igår kväll,
där hon nått ytterligare en steg i sin utveckling där,
som gjorde att hela hennes ansikte lyste igår.

Eller så då Max lycka som lyser i
ansiktet så fort han pratar om skolan
och det som hör dit. Han kom hem efter
musiklektionen tidigare i veckan och visade
vad hans musiklärare brukar göra med gitarren då
han spelar och visade att han ibland slår på gitarren
som en trumma medans han spelar, så ni kan ju tro
att Max över här hemma på det just nu ;)

Då mår jag oxå bra inombords
och det går så mycket lättare att
hantera det jobbiga i kroppen.

Snäll Taxi gubbe & Ica tant…..

Måste få skriva och bjuda på
lite härliga saker.

Igår när Max kommer hem
med taxin, så är han som vanligt
på toppenhumör, då man möter han i taxin.
Han säger till mig:
”…hej mamma, vet du vad denna gubbe heter?”
och så pekar han på taxichafförn ;)
”…nä, få höra” svarar jag.
”….han heter Börje, visst då?”
säger han och tittar på honom och
denne Börje skrattar gott och instämmer.

Så jag frågar denna ”Börje”:
”…jaha, surrar Max hela vägen hem i taxin eller?”
”…jo, det gör han. Det är många frågor, med
varför och var och hur” och så skrattar han igen :)
Det verkar verkligen som härliga taxichafförer som
Max har varje dag.

Hon som kör Max varje morgon får nu
alltid världens hälsning av Max så fort
hon stiger ur taxin:
”…HEJ EVA” högt och tydligt :)

Igår var vi iväg och handlade på ICA.
Det var skönt komma hemifrån en liten stund,
men säkert egentligen inte så lägligt för mig, skulle
kanske stannat hemma, men med doping innan,
känns ju allt bättre ;)

Men i alla fall på väg ner till ICA så berättade jag
just för Max pappa i bilen om Max och taxichaffören
och passar på att fråga Max vad de pratat om.
Då säger han:
”….vi prata om att Börje har en mamma
som heter Robert och så hade han syskon.
Syskon hette Elisabet” :)

Sedan väl inne på ICA, där vi är
så kallade stamgäster, då vi inte handlar
på något annat ställe, vet ju alla vem
Max är, typ. Speciellt nere vid charken där
vi alltid köper falukorv och Max får sin korvbit.

Så denna gång gör vi samma. Vi köper korvbit,
och det blir 2 korvbitar som sätts in i samma paket.
och Max får sin lilla korvbit att äta. Men när vi ska
fortsätta, så vill inte Max det, han vill stå kvar och prata
med henne i charken ;) Eftersom vi handlar ganska
sent på kvällen, så är det lite folk, så han får stå där en stund.

Sedan då jag kikar tillbaka så ser jag hur hon i charken
håller på att paketera om våra korvar och jag frågar vad de gör
och då säger hon:
”…Max ville beställa en korv till,
så då delar vi på detta paket och så
gör jag 2 paket istället”
Hur gullig kan man vara? ♥
Ni skulle ju se hur nöjd Max var att få ta emot
2 nya korvpaket igen och sätta ner i sin vagn.

Sedan hade han ju gärna efter det, velat
beställa allt i charkdisken, bara för att få
nya paket, så då fick vi locka med att gå
och plocka ihop lördags godispåsen istället ;)

Så nu önskar jag er alla en trevlig helg.
Här verkar kyla hålla i sig under helgen, så
antagligen ligger jag nog bäst i soffan under
filt och kurar då ;)

Nattligt bakslag….

Publicerat den onsdag, januari 15, 2014 av okvistrallycross

Min natt blev inte kul.
Förstod det redan i går eftermiddag.
Var redan då yrslig och hade mer värk.
2 dagar med rantande och bakslaget är inte
nådigt.

Fåtölj-läge…..

Så jag gick aldrig upp till sängen
igår. Det var ingen idé. Har försökt sitta
och sova småsnuttar i fåtöljen i vardagsrummet.
Men när jag slumrat till, så kom ändå yrseln, fast
jag satt upprätt och då vaknar jag med världen
karusellkänsla i huvudet och det är så obehagligt.
Man börjar direkt må illa och måste upp i stående
och gå ett tag.

Sedan har då värken
hoppat runt i kroppen
oxå, så det har varit lite
jobbigt kaos.

Jag kan tänka mig att det ser lite roligt ut
då jag sitter i fåtöljen, för jag försöker bunta upp
med kuddar, för att försöka nå ett läge, som kanske
gör att jag kan få slumra ett tag och då har jag först
fällt upp fåtöljens benstöd, vickat tillbaka ryggstödet,
liiiite, inte för mycket, för då kommer yrseln direkt.
Sedan en kudde under knäna, en kudde under varje arm,
som gör att armarna och axlarna slappnas av max och så
en filt på det, som jag då drar upp högt och knölar till änden
på filten och kilar fast på ena sidan huvudet och lutar mig
mot den, för annars tippar huvudet då jag slumrar till och
då vaknar jag bums.

Så kan säga liiiite bökigt är det, då jag då vaknar med yrseln,
måste direkt kliva upp och kanske gå lite, eller för dopa mig,
för att sedan bädda ner mig så här igen. Så i natt vara det
otaliga gånger …..pust!

Allt kan bara bli bättre…..

När jag mått som sämst, så
kan det bara bli bättre…..

….så idag försöker jag se det från ljusa sidan.
Har hunnit vila lite nu på förmiddagen och
kommer fortsätta tills Max kommer hem
från skolan, sedan kör vi lite mys i soffan
och så får man höra allt som han fått göra
idag ♥ och sedan kommer dottern från sin
skola och man får säkert äran att förhöra
någon läxa eller så.

Ska nog ta det lugnt på
hemmaplan några dagar nu.

Gott nytt år….

Publicerat den tisdag, december 31, 2013 av okvistrallycross

Nyårsafton började med
att jag fick sova halva dan.
Natten var jobbig, men nu under
dagen pendlar jag mellan vila och
gå och traska lite lätt och ta det lugnt.
Så det blir nog bra.

Vi ska ha en lugn och skön
nyårsafton på hemmaplan och
storasyrran har sovfrämmande.

Dekorerat prinsesstårtor…..

Jag gräddade för ett par dar
sedan små tårtbottnar i större
muffinsformar….

…för jag ville hellera ha några små, än en stor,
då kan man ju spara nån och ta fram nån ;)
Har då sedanskurit dem i 3 lager och gjorde idag
prinsesstårtfyllning med kokad marsansås,
gelatinblad och uppvispad grädde. Mums!

Men jag hade förberett innan med
gjort en massa utstansade motiv i
sockerpasta, vilket jag är glad för idag,
att det redan var gjort….

…för då kunde tjejerna bara
dekorera dem klart idag…

…visst blev de fina !!!
Så nu vet ni vad vi ska mumsa
på i kväll här hemma :)

Just nu…..

Sitter jag här och skriver här på bloggen
en stund, Max ser hockey på TV med
pappsen och tjejerna ute och leker då
det nu snöar för fullt. Känns som en
helt okej och lugn nyårsafton :)

Planen är att sedan mumsa lite gott
förstås, vi ska se grevinnan och betjänten
och vi ska ut och skicka iväg någon lykta och
tända något tomtebloss. vi är inte för detta med
raketer.

Gott nytt år alla!

Jag passar på att önska er alla
ett riktigt Gott nytt år!

Jag tror inte jag riktigt har ork att göra
en års summering som jag har gjort tidigare
år på bloggen lagom till nyåret. Utan det
får vara i år oxå känner jag.

Ni är supergulliga….

Jag vill passa på att tacka för
det här året och alla ni som läser bloggen.
Känns alltid så överväldigat, då man
ser hur besöksräknaren tickar på varje dag ;)
Man har svårt att fatta att det man skriver
intresserar så många andra.

Jättekul och vi får väl se vad nästa år har att
bjuda på. Det kommer säkert vara mycket
som inspirerar mig framförallt med Max
och allt som händer, speciellt nu när han ska
börja på skolan.

Jag hoppas på ett år med mindre baciller
och som alla år att ens egen sjukdom
kunde få bli bättre och att alla runt omkring
får vara friska och att inget tragiskt händer
eller sker.

Allt gott till er & ha en underbart
trevlig kväll! Många goa kramar…

Vardagen med fibromyalgi…..

Publicerat den tisdag, december 31, 2013 av okvistrallycross

Vissa stunder så känner jag mig helt normal.
Vissa riktigt bra stunder, så känner jag mig frisk.
Eller rättare sagt, vill jag nog innerst inne vara frisk.
De är de där stunderna, speciellt då jag gör något som
betyder mycket för mig, som gör att jag förtränger att
jag är sjuk för en kort stund.

Det behöver inte vara så märkvärdigt i andras ögon.
Men att fara iväg och göra något utanför hemmet, är
ofta en stor bedrift för mig. Det är en stor kraftansträngning
för hela min kropp, från sulorna under fötterna till alla
synintryck för mina ögon.

Igår kväll träffade vi bekanta, som vi inte kunnat göra
på länge, så redan där grundlade jag nog kroppens
reaktion och spädde på det idag.

Tabletter, värkmedicin har tagit i förebyggande syfte.
Humöret har varit på topp. Jag har ignorerat varningstecken
såsom mer värk, domningar, yrsel med mera. Jag har dopat
mig mera för att dra ut på det oundvikliga bakslaget, bara få
att njuta av att få känna mig normal, bara för att få känna mig
som en normal mamma och göra sånt som en vanlig familj gör.

Inte så klokt, det vet jag, men vissa gånger låter jag hjärtat
styra istället för huvudet & kroppen. Eller rättare sagt så är
det klokt för tillfället, jag behöver det. Det är viktigt för mig.

Jag vet så väl att bakslaget kommer, men jag är nog lite
dumdristigt hoppfull varje gång, att ”kanske ändå inte,
kanske klarar jag mig denna gång” och mer doping i kroppen,
för skjuta upp det oundvikliga och i förhoppning om att somna
och kunna få sova bort det. Illamåendet hade dock redan börjat
då jag la mig. När jag blundade så snurra det. Inget bra tecken.
Men faktiskt somnade jag, det är ovanligt, då jag redan har de
symtomen, men jag var jättetrött. Men det varade inte länge,
vaknade efter 1 timme och hade världens yrsel, illamående
och värken spelade flipperspel i kroppen.

Så nu har min följeslagare, min sjukdom, Fibromyalgi,
åter igen fått bevisa sin makt över min kropp och mitt liv.
Jag har en lång, jobbig, vaken natt framför mig. Molvärken
är på max, illamåendet står uppe i halsen, yrseln känns så
fort ögonen rörs, den där ner intensiva smärtan hoppar
runt bland olika leder och muskler, jag domnar i armar,
ben och läppar, hjärtklappning till och från, mjölksyran
pyr i musklerna. Nu ska samtidigt, den extra dopingen
som jag fått sätta i mig i förebyggande, trappas ut. Det
blir åter ta det lugnt. Det blir hemmaplan som gäller. Det
blir inga utsvävningar och då skiter kroppen att det är
nyårsafton i antågande eller om något annat.

Det är nu min sjukdom helt tar över. För mig är det bara
gilla läget och som så många gånger tidigare gå igenom
”bakslaget” som jag själv döpt det till.

Ja, då ser ni vad några timmars stadsbesök kan göra,
då man lever med fibromyalgi. Men då har jag oxå fått
värdefulla sociala timmar med de mina idag, vilket
betyder mycket.

Jag skriver inte om min sjukdom, för att jag söker
medlidande, utan jag vill förmedla hur det är att leva
med en dold sjukdom som inte syns så mycket utåt,
men som känns, som gör ont, som begränsar livet
och som så många människor lever med.

Så jag vill gärna att alla ni gärna tänker en extra gång
på hur många det finns, där ute i livet, som kan gå med
en otroligt jobbig sjukdom, utan att det direkt syns
utanpå. Det finns många sjukdomar eller funktionsnedsättningar
som är osynliga för andra. Ibland bara, som det är för mig,
att folk kanske ser eller träffar mig då jag är, som idag, på stan
ett par timmar, eller då jag är iväg och träffar nån, eftersom
jag har förutsättning för det just då, på grund av förebyggande
doping bland annat, men att då ingen ser mig så här natten efter,
då jag mår skit och sotar för det jag gjort.

Sedan är det ju så, i alla fall för mig, ”att även om
insidan gör ont och värker, så kan kan jag ändå le
och vara positiv” vilket såklart oxå döljer hur
kroppen mår, men som ändå gör livet roligare
för alla. Ingen mår ju bättre av att jag skulle sitta
och säga hela tiden var det gör ont.

Efter snart 12 år med min sjukdom så vet jag
vad jag brottas med varje dag och jag vet hur
jag ska hantera den, för det mesta, men ändå så
kommer dessa bakslag, på ett överrumplande sätt
varje gång. Men som alla gånger tidigare, bara bita
ihop och gå igenom det…och nu väntar ju ett nytt år
och nya möjligheter!! ;)