Har haft lite jobbiga dar nu med min Fibro som inte
gillar omställning till höst. Så lite höst och vinter
ångest har jag allt, speciellt då jag fått må bättre
under sommaren.
Men det är bara bita ihop, försöka hålla humöret
uppe och fokusera på allt positivt runt omkring.
Som mina underbara barn….
…mysig kram va?!
Igår var det regn och åter regn här. Så då tänkte vi
(+ säkert hundratals flera) att det var en bra dag för ett
lekland. För då vi kom oss till Leos lekland i Luleå så insåg
vi att många förstås hade tänkt lika som oss. Nämligen
massor med barn och familjer =)
…och Max klarade ganska bra att ta sig fram för egen maskin.
Fick lite hjälp av pappsen på vissa bitar i det stora klätterhuset.
Sedan kunde han få lite handräckning av storasyrran vissa bitar.
I det ”lilla klätterlandet” blev han ganska fort varm i kläderna
och klättrade, kröp och åkte rutschkana själv, om och om igen.
Mäkta stolt att han klarade det själv =)
De var alldeles svettiga efter allt bus
Eller egentligen är ju ”Leo” en stort lejon
som kommer ut och hälsar på barnen på
leklandet. Men Max ville inte att det skulle
var ett lejon, utan en älg.
Han var väldigt envis på det, så det blev älgen Leo =)
Efterdyningarna av besöket på leklandet blev inte så kul för
mig. Jag kände redan då vi var där, att det blev jobbigt. Då
framförallt, då det springar barn och folk överallt hela tiden,
jag känner att mina ögon hänger inte med. Eller så regesterar
de kanske för mycket, för jag känner av yrsel och att det blir
konstigt då jag ska röra ögonen. Dessutom var ljudnivån där,
väldigt hög hela tiden. Så även om vi inte var där en massa
timmar, så kände jag mig totalt slut.
Dessutom spädde jag nog på min yrsel, genom att efteråt gå
in på leksaksaffär, för att leta presenter och att stå där med
hyllmeter av färgglada leksaker på rad och man ska titta upp
och ner och försöka urskilja vad de har för funktioner, gjorde
nog att kroppen fick nog.
På leksaksaffären hittade dock Max denna racerbil….
…som han nog gärna hade tagit med sig hem,
om han hade fått =)
Så i natt blev det en sån där huvva- natt som jag helst vill
förtränga så fort jag bara kan. Säkert så har nog även väderleken
spelat in, då vi haft busväder med regn och blåst samt åska.
Så denna dag har varit lugna gatan med lite soffläge och allmänt vila.
Värken har inte varit skoj och bara gå en liten bit, har känts som en
kraftansträngning. Gjorde även en riktig kraftanträngning och for och
handlade på kvällskvisten och det kändes lite som ett maraton.
…är någon som jag har litegrann just nu. Bara av att almanackan
slog över till Augusti, så får jag lite panik. Pappsen sista dagar på
semestern. Luften känns lite mer kylig och man har fått börja tända
lampor på kvällarna. Jag känner ju även direkt vad vädret och den
lite kallare tempen gör för kroppen. Ångest!!
Men jag vet att jag kan ha lite ångest ett tag och sedan försöker jag
hitta det postitiva med hösten, såsom att det blir mysigt att tända
lampor och ljus. Det blir mer rutiner igen och man får pyssla på
inomhus. Kroppen kommer ju även vänja sig sedan att det blir
svalare och jag får anpassa mig och klä på mig mera. Men det är
just nu då det är väderomslag som det är värst.
Men nu verkar ju värmen har kommit tillbaka idag =))))
De har ju lovat fint väder i helgen, så det låter ju toppen!
Skulle vara skönt om vädret kunde vara stabilt ett tag.
Så än så länge intalar jag mig att vi har SOMMAR fortfarande
och att vi ska njuta in i det sista !!!
Nu blir det maximal dopning innan sänggående och så
en lång, skön och yrsel/värk – fri natt, hade jag tänkt ;)
Ja, då var det väl bakslaget som har kommit, lite så där
eftersläntrandes efter helgens bravader. En djävulusisk värk
har gjort entré det finns inte en chans att kroppen tillåter att
jag lägger mig i sängen.
…över att jag idag på morgonen och under dagen, har varit
på benen, efter helgen i lycksele och 2 dåliga nätter i buss.
Jag har till och med orkat vara på badplatsen med barnen idag (!!)
Men kroppen har på något sätt kunnat hålla ut….till nu.
Vill ni läsa mer, om du är att leva med Fibromyalgi, så kan ni
läsa några av mina tidigare inlägg här och här och här och här.
…vandrat runt här hemma. Det avleder värken bäst. Så jag
har passat på att plocka undan leksaker, vikt ihop tvätt,
och sorterat in det i garderober. Så jag kan då göra lite
nyttigt, då jag ändå inte kan sova. Sedan började jag oxå
fundera mycket, så då alternerar jag vandringen med att
sitta framför datorn korta stunder.
….för någon dag sedan av en mamma med en ganska nyfödd liten
gosse med Downs Syndrom. Vi har haft lite mailkontakt tidigare.
Det är alltid roligt att få mail och få höra hur andra har det.
Jag blev så glad då den mamman tycker att min blogg
är så positiv och bra. Hon skriver:
” Jag greps av sån ångest idag efter att ha läst
‘Prins Annorlunda’ av Sören Olsson.. Jag var nog
inte redo för sån läsning ännu! Nu kan jag inte skaka
av mig känslan av hopplöshet. Varför vår son råka få DS??
Så, igen måste jag bara läsa din blogg! Du skriver så härligt
positivt och hela bloggen är så ljus och fin. SÅNT vill jag läsa!
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag en dag kan vara så stark
och trygg som du tycks vara! Och jag hoppas att vår son kan
bli lika go’ som Max…”
Det var jättekul för mig att få höra.
Det är väl så jag oxå vill att bloggen ska kännas. Att det bara
ska vara något positivt, eftersom det är det för oss. Det är verkligen
inte så, att jag bara ”förskönar” allt. Utan för oss är det inte något
kring Max som är negativt på något sätt. Visst har har ju sitt lilla x-tra
med sig i bagaet, som kräver lite mer av oss ibland, men det är ju just
det där lilla x-tra, som gör att han just är Max.
Just idag, som den 3-åring han är, är verkligen livet underbart.
Visst, lite 3-års trots och mycket av ”jag kan själv”, men det är ju
bara normalt och väldigt charmigt =)
Mitt råd är att ta ett dag i taget och inte få panik över
framtiden. Man vet ju ändå inte vad som händer då, för någon,
så varför oroa sig. Jag lever oftast för dagen, eftersom jag har min
sjukdom, som gör att jag inte kan planera så mycket. Så tack vare den
(lite konstigt att tacka den, då man sitter med värk, men….) så försöker
jag leva i nuet och ta tillvara och göra det bästa utav den.
Så alla nyblivna mammor där ute med en liten knoddis som har
fått en x-tra kromosom som fastnat. Ni ska bara veta vilket underbart
liv ni kommer få. Den lycka, den kärlek och de familjband som uppstår
och som är svåra att beskriva med ord, det trodde inte jag heller var
möjligt, då vi fick beskedet när Max föddes. Men vänta bara…
…ska ni få se =)
Jag fick förra veckan hemskickat den broschyr
som Max var med på omslaget till …..
…..och som jag skrivit om i detta inlägg >>
Min goa unge på framsidan =))))
Tusen tack Nikolina för att jag fick ett exemplar!
I dag har det ju varit jättevarmt här. Säkert uppåt 30 grader.
Supernajs!! Det är fortfarande 18 grader varmt ute nu och klockan
är 01.45 =))) Hoppas värmen får stanna länge, den gör underverk
för min kropp, om än den inte riktigt rår på bakslaget efter en
lyckseletripp =)
Nu ska jag nog dopa mig igen, glutta lite på TV och kanske
kunna små-somna i min fotölj, innan jag åter igen försöker krypa
till kojs, i min riktiga säng, bredvid min underbara karl och min
goa grabb, som ligger i spjälsängen bredvid.
Det har varit en sån där dag idag, då det inte
har gått att göra någonting. Kroppen har protesterat
bara av att gå i trappen till övervåningen eller över att
jag måsta kliva upp för ett toabesök.
Men kroppen är inte överens, för samtidigt som den
helst BARA vill sova, så vill inte kroppen ligga, för då
blir värken så himla intensiv och jobbig. Jag tror det har
värkt från fingerleder ner till fotleder idag.
Då man bara får skita i allt. Ingen idé att ens fundera
på att orka någonting. Alltså en fibro-dag när den visar
upp sig från sitt sämsta sida. Det har ju varit sämre nu
några dar och nu blev det kanske den sämsta dagen (??)
och så börja det kankse blir bättre igen (?) Ofta kan jag bli
succesivt sämre ibland och då blir en och 2 dagar som är
superjobbiga innan det vänder igen, så jag hoppas på det nu.
Antar att detta skitväder är en stor bov i sammanhanget.
Men jag har försökt att inte knapra medicin
hela dagen, som det lätt kan bli. Utan idag har
jag försökt med värme av olika slag.
Det råder lite sömnbrist efter 3 dåliga nätter.
Så jag höll på att somna i ångduschen =) men den
ger en djup och härlig värme i hela kroppen och
sedan få krypa ner varm i sängen liggande på en
trippel uppsättning av vetevärmare, gjorde att jag
somnade en stund =D
….jag har 2 ”standard” vetevärmare som är ”raka”. Sedan har jag även
en sån där kisse som på bilden här uppe. Den är perfekt bakom nacken,
där benen letar sig ner på bägge sidor som halsen. Den där gosiga björnen
och vetetofflorna ser mysiga ut, (har dem inte själv) de måste vara härliga
framförallt vintertid.
Har ibland funderat på att försöka sy mig någon egen vetevärmare
någongång, bara för att det skulle vara kul att göra en ”egen” variant.
Verkar ju inte så inveckat. Först sy en ”innerpåse” och fylla med bovete
och sedan en ”ytterpåse” som man kan ta av och tvätta.
…då man har en sån här dag. Allt för att slippa tänka på värken
antar jag, så istället blir det pyssel och inredning =) Så just det där,
att sy sig en egen vetevärmare eller något annat pyssel. Jag har nog
tusentals idéer i huvudet som jag skulle vilja förverkliga och göra
någon dag. En dag.
Jag låg och tänkte idag på att jag är ju helt sjukskriven sedan
2002. Fy sjutton så länge….8 år. Trist att man måste ”ge bort”
8 år av sitt liv och vara så oförmögen att göra det man vill.
Jag som har så mycket innom mig som jag vill förverkliga
och en skaparlust som är så stor. Tänk om jag vore rik. Då
skulle jag kunna ”bara” bli arbetsgivare och anställa någon som
förverkligade allt som jag vill göra =)
Som allt runt Max. Det har ju öppnat en helt ny värld
för oss, just det här med kommunikation och tecken som stöd.
Han inspirerar mig något oerhört och jag kan säga att dagligen
får jag nya roliga ideér som jag skulle vilja göra till honom, men
det går ju inte. Men jag försöker skriva ner många saker som jag
kommer på…och om jag orkar göra lite då och då…så blir det ju oxå
något till slut, även om det tar längre tid.
Bara det faktum, gör ju att man blir på bättre humör. Syrran ville
gärna att vi skulle ta en promenad till några andra hästar här längre
bort och vi planerade för det efter vi hämtat Max på dagis. För det
kändes ett snäpp bättre i kroppen och det skulle vara skönt med
lite frisk luft. Men tyvärr…..det fick vi ge upp, jag orkade inte.
Var helt slut efter hämtat Max.
Så det blev en mys-eftermiddag i soffan istället. Men det går ju oxå.
Som vanligt är barnen underbara då inte morsan orkar. De roade och
lekte så bra medan jag låg och kikade på dem lite halvsovandes =)
Fanny lärde Max att ”prutta” på hennes mage så det lät högt och
ni kan ju tro att det blev en höjdare. Oj, vad de skrattade !!!
Det är så underbart att se den
syskonkärlek de har, just när
de leker så här med varann.
Det är underbart att se.
Jag önskar jag hade haft
kameran brevid mig i soffan.
Men det hade jag inte och
bara tanken på att orka gå
och hämta den i köket, blev
för jobbigt =)
Så ni får nöja er med en
gammal men fin bild på
deras syskonkärlek från
Augusti 2009.
Visst är det väl kärlek i
de ögonen?
Ja, egentligen ska jag väl kanske ligga och grina och tycka att
livet är skit, en sån här dag. Jo, visst inte är det skoj, sånna här
dar och visst kan jag grina, men inte då för att jag är så deppad
över livet, utan då mest för att det gör så där skiiiit-ont, just då,
så man knappt vet var man ska ta vägen.
Nä, jag är nog gode positiv trots allt. Jag har inte gett upp. Jag tror
att min tid kommer. Jag tror att jag ska bli bättre, bli starkare och jag
ska kunna göra något vettigt och då mina kära vänner, då ska jag
verkligen njuta av livet och göra ALLT som jag inte orkar nu =)
…att jag är inte ute efter medlidande eller era sympatier.
Det är inte därför jag skriver om en sån ”här dag”. Men jag kan tycka
att det är viktigt att skriva hur det är att ha fibromyalgi, eftersom
den är så osynligt utåt. Många tror kanske inte att man är så dålig
som man är. Men tro mig, det är inget som ni skulle vilja ha =)
Men nu tänker jag positivt igen……nu är det kväll och den här
dagen är snart bortgjord. Imorgon är en ny dag med nya
möjligheter =)
Ett nytt liv... 