Grattis Max 5 år….

…så jag hoppas du kan få en fin födelsedag
trots att du är kasslig och måste vara på
hemmaplan och inte kan äta en massa sött.

Men ett riktigt kalas får bli till
helgen istället, min lille goa grabb!

Blir en mysig dag…..

Eftersom jag själv är lite mör i kroppen,
så känns faktiskt riktigt mysigt och lugnt
och skönt att få spendera Max födelsedag
med honom och krasslig storayster här
hemma, utan en massa besök.

Så vi ska öppna paket i lugn och ro idag
och mysa tillsammans och det är ju såååå
spännande för idag får han ju öppna sitt
stora paket som han fick (!!)
Så återkommer och avslöjar senare
vad det är och vem som har varit så
söta och gett oss det. :))

Trött kille….

 

Max hostade en massa i natt.
Första tanken är ju om hostan ska börja
komma nu när medicinen är slut?

Men jag hoppas det var något tillfälligt,
för på förskolan hade han inte hostat
något idag.

Spännande….

I morse var det spännande att få fara till
förskolan igen, efter 3 veckors frånvaro.
Det som han allra mest funderade över, vad
de skulle få äta ;) …
”..ni får säkert gröt till frukost” sa jag.
”….mmmmm” säger Max drömmade och med
ett leende på läpparna :)
”….lunch då?” frågar han mig.
det har jag ingen aning om” svara jag.
Då ser jag rent hur han sitter och drömmer
sig bort och går säkert igenom olika alternativ i huvudet
för det där leendet återkommer ;)

Det var en trött kille jag hämtade på förskolan
idag. Han hade somnat om och snoozat flera
gånger på vilan ;)

Fast det hade gått bra på förmiddagen
och hade varit sitt gamla jag. Sedan hade han
”..ätit som en häst” som fröken sa.
Gröt och hamburgare! Nöjd kille :))
Härligt då matlusten är tillbaka på allvar igen!

Trött filmnsutt….

Apropå trött, så kan ju lägga in en
filmsnutt jag filmade för ett år sedan ungefär.
Det var en supertrött Max, som höll på att
somna i filtallriken och hade jättekul åt
när jag härmade ”pling”:andet från en mera
känd liten kille som skrattar på you tube…
.
.


.
…det är verkligen trötthets skratt, som man kan
skratta åt själv ;)

Gulligt….

Måste bara få berätta vad en annan mamma
berättade idag om sin lilla flicka som går
på samma förskola:
Mamman hade berättat att Max nu kanske är
på dagis idag, då han blivit frisk. 
Flickan undrade då om Max kanske skulle pussa
henne idag? (ja de har lite förflutet med pusskalas ;)
Ja, vi får väl se”, svarade mamman. 
Tror du han är kär i mig? frågade hon.
Ja, det vet man aldrig”.
Sen funderade flickan en stund och sa;
jag tror ändå jag gifter mig med dig mamma”. :-) 
 
Jag bara älskar barns tankar och funderingar
och när det dessutom handlar som något så sött
som kärlek och pussar och sånt, då blir man ju helt såld!

Tandläkarbesök…

…inte för Max, men för syrran.
Men Max följde med och han var ganska
nöjd över att det var syrrans som fick lägga
sig i stolen. Han erbjöd sig att hålla hennes hand.
Så gullig så ;)

Firat farbror….

Vi har varit och firat farbor Fredde som
fyller 35 år idag. Hipp hipp hurra!
Glömde ju kameran. Attans!

Tur Max hjälper till…

 

Idag har vi varit och firat Max farmor
som fyllde år igår.

Målat blomma själv….

Dagen till ära så hade Max ritat en
blomma alldeles själv….

 …visst blev den väl fin?!

Det enda jag sa var att han
kanske först skulle rita stjälken
och han valde grön färg. Sedan
ritade han några blad.
Gräs längst ner och sedan valde han
lila färg till blomman där uppe ;)

Tror att farmor blev väldigt glad
över detta konstverk!

Det här med att rita och måla….

Jag tycker Max har bra koll, på att
avbilda olika saker, hur de ser ut och
var ”delarna” sitter.

Men han har dock inte varit så jätteintresserad
av att rita, utan han målar hellre. När han ritar tycker
jag han har svårt hålla i pennan. Han vet som inte riktigt
hur han ska ha det och tvekar varje gång. Dessutom kan han
inte riktigt bestämma sig vilken hand han ska rita med, höger
eller vänster. Så jag funderar just att det kanske är därför inte
intresset är så stort, att han tycker det är för svårt.

Jag funderar om man skulle försöka hitta något bättre grepp
till honom på pennan eller så. Vet inte om det direkt hjälper,
eller om det bara är att han ska vänja sig. Men det kanske skulle
underlätta?

Tur att Max hjälper till….

Så avslutar vi med lite skoj ;)
I morse, sitter vi alla kring frukostbordet
och äter frukost. Pappa läser som vanligt Piteå-Tidningen
samtidigt som han äter. Jag säger att pappa kanske får ta
och handla då han åker hem idag. Men pappsen är
förskjunken i tidningen och hör inte riktigt.

Då rycker Max in:
höddö”….(hör du) börjar han till pappa och ger
sig inte förrän han lyssnar. Han fortsätter med en
jättelång mening:
”….mamma sa du handla när du kommer hem….”
och så fortsatte han rabbla upp en lista:
”…mjölk, fil, bananer” och satt upp fingrar för varje han sa:)
okej” sa pappsen och skrattade.

Det är sååå troligt roligt då det nu kommer sånna
långa klara meningar då och då från Max. Det tar sig !

Tanken som räknas….

 

Vi har mycket födelsedagar
runt omkring oss just nu. Igår var
det moster Erika som fyllde år och
som vi skulle uppvakta litegrann.

Tanken som räknas….

Egentligen känns det lite skrämmande
utveckling på detta med presenter och uppvaktning.
I dagens samhälle oxå där utveckling går i raketfart
framåt, så blir det ju oxå så mycket tekniska och
dyra prylar.

Därför känns det härligt då Max tar fram
den riktiga orsaken till att man firar någon,
för det är ju faktiskt själva firandet och 
tanken bakom presenten, inte att det ska
vara just en dyr grej utan hellre då personlig.

En sten….

När jag frågade Max vad vi skulle
ge till moster Erika, så sa han:
jag vill ge en sten
Så han gick och hämtade en sten på
tomten och sa:
jag vill måla den
okej”, svarade jag….”vilka färger ska jag ta ut?”
jag vill bara måla med vatten, inte färger” säger Max.

Så han satt sig med vatten och pensel och
målade en sån fin sten ;) ….

 
 

…sedan när han var klar sa han:
nu, färdig
”…Erika ha den bredvid blommorna” säger Max.

Sedan slog han in den i presentpapper
med hjälp av storasyster….

….och moster Erika blev sååå glad ;)

Jag personligen älskar sånna presenter,
som kommer från hjärtat, där just tanken
bakom den är det viktigaste och gärna att det
är något man gjort själv.